Ja jag menar det och observera att jag faktiskt är kvinna själv. Kvinnan var lyckligare förr då hon visste sin plats. Då hon hade att välja mellan tvättstugan eller spisen. Hon var mycket lugnare och mer harmonisk då. Idag stressar hon runt som ett skållat troll och säger sig vara förfördelad gentemot mannen och i vissa grova fall förnedrad. Hon har skaffat sig en karriär, välartade barn som hon inte har tid med, intressant hobby som hon egentligen tycker är urtrist, sliter timmar på gym för att se ut som någon yngre mediababe.
Men vem tackar henne för det? Inte någon, detta gör henne bitter och resultatet blir gnällig kärring som anklagar mannen för diverse olater. Hon känner sig förnedrad när hon inser hur mycket pengar hon lägger på anti-rynk smörja och annat dravel, men istället för att erkänna att valet faktiskt är hennes eget lägger hon skulden på mannen.
Mina väninnor får ett konstigt uttryck i sina små anti-rynk ansikten då jag lägger fram mina åsikter i detta ämne. Snabba som kobror hugger dom till och menar att även jag är ute på den självförnedrande stigen, visst jag erkänner, det är svårt att leva som man lär. Men jag vidhåller att kvinnan var lyckligare förr, detta gäller även mannen vilken jag anser är den mest förnedrade av de två könen i dagsläget.
Mannen har blivit en tassande mes, som stryker omkring kvinnan med en inställsam min. Här är nivån långt ifrån jämställd, allt är på kvinnans villkor. Hon plockar upp honom, trasar sönder alla hans värderingar och packar om honom till en lallande jasägare.
Är det här jämnlikhet? Då vill jag ingen ha. Är det dessa roller vi ger oss själva? Varför inte inse att vi faktiskt är hyfsat olika och nöja oss med att vi åtminstone är av samma art vilket gör att vi kan ha en hel del kul ihop.
Vad säger alla experter nu? Vad säger Annica Dahlström?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
-Jag antar, att det här är följden av, tänkte han, när han sa adjö till den sista grenen, gjorde tre volter och mjukt föll ner i en enrisbuske, att det här är följden av att tycka så hemskt mycket om honung. Han kröp fram ur busken, borstade taggarna från nosen och började fundera Igen.
*ler*
Håller delvis med, kanske inte om att alla var vi lyckligare förr, men att det kanske är dags att inse att män och kvinnor är ganska olika. Tack och lov för det!
Men tyvärr är det ju lika accepterat att påpeka skillnader mellan könen som att pinka i kaffeautomaten på jobbet.
Martin: Vi kanske ska vara glada för att det inte anses acceptabelt att pinka i kaffeautomaten. Jag vet att jag drog det hela en aning över målet men varför är det så tabu att att erkänna skillnaderna? Varför eftersträvar vi likhet, enformigt värre!!!
Och vad ska man ha likheten till? Hörde en diskussion om att någonstans ville någon sänka fys-kraven för kvinnor till brandförsvaret för att det skulle bli fler kvinnor där. Absurt, då är jämnställdheten viktigare än säkerheten i arbetet och det får det aldrig bli. Sedan att en del kvinnor gillar att meka med bilar och en del män gillar att sköta hushållet och barnen är ju upp till dem, men får aldrig bli något krav!
Jag håller med.....tydligare roller.....se på våra föräldrar jag tror dom är mycket LYCKLIGARE än vad vi är .....och det beror på tydliga roller.
Männen som växer upp idag är inga män längre.....dom är små vilsna
"flickor" , sminkade, stylade m.m
Snacka om att vara vilsna i livet .......
Anki.
Skicka en kommentar