Mona och vädret

Jag funderar lite på varför ingen, ja förutom Mona Sahlin då, vill bli partiordförande för Socialdemokraterna? Jag trodde att det var något som lockade en hel del duktiga yrkespolitiker. Men idag verkar det vara en för stor uppoffring, de som tackat nej har alla sina anledningar. Och visst jag kan förstå samtliga. Jag kan dock inte förstå hur ett stort parti endast har en kandidat till posten. Det är ju viktiga saker det här, eller var iaf det en gång i tiden. Men om man inte tycker att sitt jobb är viktigt längre, om ingen vill driva på eller ens vill försöka påverka kan man ju fundera lite över systemet. Är dom rädd för att misslyckas? Mona är inte rädd för det, eller bryr hon sig inte? Finns det ingen ära i att bli vald till ett sådant ämbete längre?

Jag funderar vidare på vintern som aldrig riktigt vill komma. Jag hör varje dag människor komma med den ena smarta utläggningen efter den andra. Alla referar till någon expert de har sett på TV eller läst om som sagt si eller så. Vissa pratar om växthuseffekten men de flesta säger att de inte alls är något konstigt. Det är bara så enkelt att vi inte har tillräckligt lång historik då det gäller väder, hade vi haft det hade vi förstått att detta endast är en normal fas i en väldigt lång vädercykel. Hur det än är med det här så är det trist att se barns skidor oanvända, de som kanske fick dem i julklapp men som de inte förstår vad de ska använda dom till. Barn är uppfinningsrika och snart kanske vi får se skidor användas på ett helt nytt sätt.