Jag lyckades koncentrera mig i 18 minuter, jag lyssnade och reflekterade över vad de andra mötesdeltagarna sa. Jag kommenterade själv en punkt och fick både medhåll och vissa frågor.
Mötet varade i nästan en timme, vad jag gjorde de övriga 40 minuterna vet jag inte. Jag hade ingen penna så jag varken noterade eller kladdade. Jag snurrade nog en hel del kaffekopp och drömde mig bort. Hur kan jag veta att jag behöll koncentrationen i 18 minuter? klockan var 18 minuter över tolv då jag tittade upp och undrade om inte dagen kunde gå lite fortare. Efter det så var jag inte där längre. Jag var i historien och tänkte OM, jag var i framtiden och tänkte OM. Jag var i tankar som kändes viktigare och mer angenäma än ett delägarmöte.
Drömmar kan vara förädiska men på samma gång nödvändiga. Jag har insett att jag vissa dagar behöver lura mig själv, locka mig själv. Förnuftet kan sedan flina lite hånfullt åt mig och anklaga mig för naiva dagdrömmar. Visst, jag erkänner men bryr jag mig? knappast för jag fortsätter att drömma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
På nå´t konstigt sätt känner jag igen mig i vad du skriver fastän jag aldrig sett saker och ting från ditt perspektiv, intressant är vad det är.....
Vaddå anonym, kan du inte ta ansvar och/eller behålla dina synpunkter på ett rakt och ärligt sätt? Ska du deltaga i en blogg då måste man kunna stå för saker och ting....!!!
Varför är det ingen som kommenterar innehållet i den här människans blogg?? Ni måste ju vara väldigt introverta båda ni två!! Vi har att göra med en människa som skriver från sitt hjärta, vem kan ifrågasätta det?? Dessutom anser jag att båda dessa personer inte är specillt intresserade av denna blogg utan mer av sig själv, konstigt att de ej kan uttala sig överhuvud taget.
Och är var debatten ingång....kul :)
Skicka en kommentar