Det finns ingen anledning, ingen anledning alls och ändå gör jag det. Jag gjorde det igår, förra veckan och flera gånger idag. När jag konfronterar mig själv med att jag faktiskt vet vad jag håller på med så hinner jag inte tänka tanken ut innan jag ersatt den tanken med tusen ursäkter. Vissa är riktigt bra.
Jag tror absolut inte att jag är ensam om att göra det här, men jag är orolig att jag gör det för ofta. På slutet känns det som om det har ökat och inte till förmån för någonting vettigt alls.
Egentligen kanske det inte alls är något fel med det här. Det kanske bara är gamla moralkakor som jag fått nedtryckt i strupen som får mig att känna en viss form av skuld. Hur det än är med det här så har jag precis gjort det igen, jag har skjutit upp saker som jag borde göra tills imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar