Fan vad våren fick bråttom

Normalt brukar jag tycka om att det går undan, att rännilar av vatten strömmar, takdropp och ljudet av grus under skorna. Men nu känns det som om jag inte ens hinner förundras, det som är min vanliga vårsysselsättning. Förundras över hur allt orkar brista ut i så mycket liv ännu än gång. Fönsterna är skitigare än vanligt och solen är inte nådig, på balkongen hänger julbelysningen kvar och jag vill trycka på stoppknappen. Jag vill spola tillbaks några veckor och inser då jag säger det att jag nog är den enda som känner så. Hur kan vissa månader släpa sig fram och kännas som år då andra med exakt samma antal dagar visslar förbi lika fort som nyrikskänslan en lönehelg? Syrenerna blommar och sen kommer hösten, undrar lite om människor förr kände samma sak? Att allt gick så förbannat fort. Våren, sommaren för att sedan kliva i sirap och få en stil som påminner om ett trögdjur.

Det är inte alls synd om mig

När jag vaknade imorse så vaknade jag med en känsla av att det var synd om mig. Jag reflekterade inte närmare över känslan utan utförde mina morgonrutiner i vanlig ordning. När jag senare sitter på jobbet med en kopp kaffe så börjar jag ifrågasätta känslan. Varför skulle det vara synd om mig? Jag räknar upp ett antal alternativ men inget av dem håller i analysen. Det är inte synd om mig alls, det måste helt enkelt ha varit en dröm som dröjt sig kvar. En dröm som gav mig denna känsla och som jag inte kommer ihåg. Då jag funderar över en känsla som denna och hur den kommer till så inser jag att jag inte riktigt förstår att den fungerar så bra som den gör. Allt är ju relativt! Jag surfar runt för att se vilka det är synd om, förutom människan i största allmänhet som Strindberg för länge sedan redan påpekat. Jag hittar följande människor som det är synd om idag:

Homofober
Britney Spears
Göran Persson
Svenska militärer
Hönshjärnor
Glittermannen

Jag inser efter ett tag att det är synd om så otroligt många att det är omöjligt för mig att ta med alla här. Och då går det bara att åter hänvisa till Strindberg och inse att killen hade koll på det här.

Känner du vägen till Amygdala?

Det har varit en hel del snack om Amygdala (uh-mig-dah-la) på slutet, forskningen har inte bara bekräftat vad de sedan tidigare visste utan också börjat förstå en del nya saker. Amygdala är en del av den primitiva hjärnan i det limbiska systemet och kallas ofta för känslocentrum. Jag blev så fascinerad då jag läste att dessa två nötformade delar i hjärnan dels hyste empati och på samma gång anses vara det ställe i hjärnan som man kan härleda psykopatiska drag till.

Empatiska drag är till för vår utveckling och överlevnad. Empati är en inneboende förmåga att förstå andra människors tankar och känslor och en medfödd stark drift som inspirerar oss att skapa nära vänskapsband och gemenskaper där vi bryr oss om varandra. Hur kan psykopatiska drag finnas i samma del av hjärnan? Är det en skada i Amygdala?

Hur fungerar det då? Sinnena förmedlar intryck till thalamus som skickar dom vidare för bedömning av Amygdala. Är det en fara som hotar? Signalen går vidare till hypothalamus som i sin tur tillverkar adrenalin för att hjälpa oss att vara alerta och eventuellt kunna fly. Detta var kanske viktigare förr för vår överlevnad, idag förmedlas stress på samma sätt. Känslor som njutning, rädsla och empati finns här. Här startar också den process som tillslut får oss att gråta, om vi inte skär lök vill säga.

AmIgdala är för övrigt både en grekisk pralin och en kotlett med senap och mandel. Man kan misstänka att namnet kommer från det grekiska ordet för mandel och att även de små nötterna i hjärnan fått sitt namn härifrån. För övrigt reserverar jag mig för sakfel här ovan men fortsätter att fascineras och intresseras.

Citat

En populär författare skriver vad folk tänker. Ett geni inbjuder dem till att tänka något annat.

Källa: Okänd

Vilken utmaning!

Gör vad du känner!!

Jag funderar på vad jag egentligen vill och jäklar i mig vilken oreda det blev direkt.
Är det en lyx att försöka göra det man vill? är det naivt att tro att det är svaret?

Bäst före!

Jag slår i lite mjölk i kaffet, njuter av den första koppen för dagen och går sedan ut i kontorets kök för att ta en kopp till. När jag denna gång slår lite mjölk i kaffet ser jag att det står "Bäst före 15 MAR" Hmm men det smakade helt okey, såg inte konstigt ut heller, inga klumpar i kaffet. Den andra koppen blir svart för att min hjärna inte vågade lita på mina smaklökar utan direkt klamrade sig fast vi den information som fanns på mjölkpaketet. Jag vet att jag hört att man ska lukta och känna själv när tex mjölken anses ha gått vidare. Googlade på det och fann att många med mig funderat just runt det här med "bästföredatum" på bl.a. kondomer, hjärnan, mögelost.
På bloggen Vad är grejen? funderar man även över oöppnad respektive öppnad förpackning.
Jag hittade lite mer om just mjölk på Livsmedel Sverige, där får jag veta att mjölken kan klara sig upp till två veckor vid rätt slutförvaringstemperatur och att det till slut är konsumenten som får bedöma om mjölken är drickbar eller ej efter "bästföredatum"
För övrigt så har jag en hel del andra saker i min omgivning som passerat "bästföredatum"
Ett par skor, en cupévärmare och en kollega.

Du har mail!

Det blinkar till ett litet gult kuvert längst ner till höger på skärmen.
"Du har x antal nya mail"
Det pirrar till lite, en ilning efter ryggraden. Kan det vara?

Det var:
Daytoner
Ellos
RXK Läromedel
Marias Quiz
Travelstart

Har jag någonstans någon gång sagt att jag vill ha all denna reklam? Nej! Jag vill INTE och jag gör det jag kan för att slippa, men tydligen inte nog.

Det blinkar till igen för att visa sig att ännu mer konstig reklam trillat in. Några mail som rör jobbet och en rolig (?) historia från en vän. Jag har satt en Post-it lapp precis ovanför min brevlåda på skärmen där det står "Reklam nej tack!" men det skiter dom i och precis som det är i min brevlåda hemma, den i real life, så öser det in mängder av exakt samma reklam (blad).

Jag vill ha kärleksbrev, beundrarpost, brev från vänner som vill hitta på något roligt!!!
Så nu har jag klistrat upp ännu en lapp med utförliga instruktioner om vad som får läggas i min låda, ska bli spännande att se om det hjälper.

Surkärring!

Idag är jag grinig! Jag är trött och uppgiven. Varenda människa pratar om ljuset, solen och den stundande våren. Hur gott det gör dom och hur glada alla människor är, visst men inte jag.
Det känns som om jag sitter fast i en rävsax och jag är inte dummare än att jag vet vem som lagt ut detta hemska vapen. I vanlig ordning så finns det ingen annan att skylla på än mig själv, det är synd. Jag har så många fina haranger av skällsord på lager. Med det humör jag besitter idag skulle jag lätt kunna krossa vem som helst vokabulärt, men det känns lite löjligt att ge sig på mig själv. Dagen är inte slut än, kanske tar jag och skäller ut mig själv innan kvällen eller så rinner grinigheten av mig, eller ännu sämre sparas på hög till en annan dag.

Slutspelsfeber

Det är något speciellt med hockeyslutspel. Jag själv är lagomt intresserad och har inget favoritlag även om jag tycker att det är roligt då de norrländska lagen gör bra ifrån sig. Ja sen vill jag inte att det ska gå bra för Djurgården eller Brynäs, men annars kan jag lungt luta mig tillbaks i soffan och följa uppgörelsen. Nu står det 2-2 i matcher mellan Modo och Timrå och det finns en nerv som nästan känns hemma i soffan. Jag får helt plötsligt både 2 och 3 sms om hur Timrå dängde upp Modo senast, fast jag inte håller på något av lagen. Nu har jag iof en son som håller på Modo men jag tycker ändå att det inte är någon anledning till att blanda in mig i "kriget" Mitt måttliga intresse av hockey uppvägs av mitt intresse för fotboll och jag kan därför ha viss förståelse för att man kan bete sig underligt under vissa sportsliga händelser. Jag var själv ner till Rålambshovsparken 1994 för att ta emot hjältarna efter VM-bronset i USA, och jag sjöng precis som alla andra "VM Guld, VM Guld" fast vi bara kom trea. Det är ju underligt, lika underligt som namnet på parken, Rålambshov???? Hade han talfel han som skulle namnge denna park? Är det någon som känner till historian bakom namnet så skulle jag bli väldigt glad om ni kunde dela med er.

Valmöjligheter

Att kunna välja räknas som frihet. Ibland undrar jag hur fri vi egentligen är? det känns som om hela livet består av val. Vissa viktigare än andra men även de mindre viktiga upptar tid och kan leda till frustration. Jag måste ta ställning till vilket elbolag jag vill ha, vilken pensionsförsäkring och vilken fond jag ska placera mina pengar i. Det här är ju rätt viktiga val, jag vill ju naturligtvis ha den billigaste försäkringen som ger mest avkastning. Den finns sidor på internet som är till för att hjälpa oss att jämföra och därmed komma fram till rätt beslut. Alla dom här valen tar en jäkla massa tid och ibland känns det som om jag skulle ha stor nytta av en konsult som gjorde alla dessa val åt mig. Någon som valde teleoperatör, elbolag, försäkringsbolag. Konsulten skulle också välja vilka av byxorna jag ska köpa samt ta ifrån mig ångesten som kommer då jag besöker en pizzeria. 68 olika pizzor??? Jag kommer ihåg då vi fick våran första pizzeria i stan. Här fanns Vesuvio, Opera, Cappricciosa, Quatro stagioni, Bolognese och Calzone. Valet blev enkelt även om det fanns några fler varianter än de jag nyss räknat upp.
Vi vill ha friheten att kunna välja men jag är övertygad om att i vissa fall skulle vi må bättre om vi slapp göra vissa val. Vi har kommit en bra bit på vägen, från statlig monopol till valfrihet i tex elfrågan. Vi kan idag välja vilken leverantör vi vill ha men jag har ändå en känsla av att om man inte har det som heltidssysselsättning så är man rätt lurad ändå. Både på friheten och på bästa köp.

Utmanad

Jag har blivit utmanad i något som cirkulerar som ett virus i bloggvärlden just nu. Man ska tydligen skriva ner 6 underliga saker om sig själv i sin blogg och sen utmana 6 andra bloggare att göra detsamma. Jag tänker inte göra det, sorry Rigg!
Det är inte att jag inte kan avslöja konstiga saker om mig själv, det finns massor. Det är inte heller det att jag inte har någon att skicka utmaningen vidare till. Det finns ju tusentals om man inte måste känna dom, precis som i vanliga kedjebrev. Det är där skon klämmer!!
I dont like!

Arghh!!

Just nu irriterar jag mig något så vansinnigt på Telias reklam på radion. Det är två var av den ena tydligen heter Walle som gör egna schlagerbidrag. Två miffon som inte kan säga R, antagligen samma miffon som gör reklam för "rrauoterr"
Jag inser att Ni som talar samma dialekt som dessa två antagligen tar jäkligt illa vid er nu men det är inte bara dialekten, reklamen suger fett!! Visst jag kan byta kanal eller stänga av radion, lutar åt det senare men först tänkte jag försöka ta reda på vem som ansvarar för reklamen samt vad idioterna i den heter och skicka dom en ljudfil 6 ggr i timmen med en asjobbig norrlänning som tror att man kan få en häst om man väljer Telia.

Det snackas om..

Tänk vad otroligt mycket det pratas om just nu runt i världen och här hemma. Vad pratas det om där du befinner dig? Är det Lasse Brandebys vara eller inte vara i "Lets dance" eller kanske är det dagen, F R E D A G E N?

Här där jag befinner mig pratas det mycket hockey, slutspel MoDo - Timrå. De flesta håller nog på Timrå som är grannkommun men Örnsköldsvik ligger bara nästgårds och har en hel del supporters även här. Själv bryr jag mig inte särskilt mycket om hockey, imponeras dock av deras system som måste dra in en massa mer pengar än fotbollen. Dom spelar hur många matcher som helst i serien = klirr, dom spelar 7 slutspelsmatcher = klirr och dom spelar faktiskt under för sporten rådande säsong. Tänk om fotbollen kunde lära lite av hockeyn, spela fler matcher och framförallt spela under gällande säsong. Som det är nu så har dom uppehåll mitt i sommaren så vi får sitta och hacka tänder i november för att se de sista matcherna.

Vidare pratas det om att det är fredag och äntligen helg, jag bryr mig inte särskilt mycket om det heller. Veckorna springer iväg och jobbet gör ingen skillnad på dagar som det är just nu.
Det pratas ovanligt lite om melodifestivalen och det tycker jag är helt okey eftersom det pratas lite även om viktiga saker, vad som är viktigt är ju iof upp till var och en.
Idag ska jag prata om att solen faktiskt sken då jag for till jobbet tidigt imorse och att jag hörde fåglar sjunga. Har dom kommit tillbaks från ett varmt land för tidigt? Har dom varit här hela vintern men sjöng sin lov till solen? Jag är totalt okunnig då det gäller fåglar men jag kan verkligen uppskatta deras morgonsång.

Brustet hjärta

Enligt Aftonbladet så kan man dö av brustet hjärta. Vad blir effekten av det här? Att människor inte vågar bli förälskade längre? Nu är det tydligen kvinnor som drabbas mer än män (förvånad?) och den amerikanska studie som detta uttalande stödjer sig på är gjord på äldre människor. Det är inte ovanligt att den som mist sin make eller maka själv dör inom 30 dagar.
Om man läser artikeln så förstår man att det handlar om par där den ena går bort men en snitsigt satt rubrik fångar många olyckliga hjärtan. Man kan ju välja vad man vill läsa och ta till sig, som tex Aftonbladets tips om att det är hälsosamt för hjärtat att dricka alkohol om än måttligt (några matskedar om dagen). Idag är jag glad för att jag inte är över 50 år och lider risk för brustet hjärta, undrar lite över vad som sker med ens hjärta om man är under 50 år och blir dumpad? Jag är också glad för att rödvin anses vara rena medicinen.

Vett & Etikett

I helgen var jag på en 40-års fest och det slår aldrig fel, det finns alltid någon på lite större tillställningar som inte känner till vett & etikett. Jag är inte personligen så såld på att uppföra mig efter regler som någon hittat på för 100 år sedan, men vissa saker tillhör allmänt hyfs. Alla fick gå fram till en bardisk och där hämta mat själva, då finns det vissa som efter att ha ätit upp första portionen hämtar mer både en och två gånger innan alla ens hunnit tagit sin första portion. Jag vet att jag låter som en gnällkärring nu men då samma person som ätit sig mätt tre gånger inte heller kan hålla tyst i andra människors tal eller avbryter paketöppningen med att dra en allsång som ingen vill sjunga med i då känner jag bara irritation. Paketöppning är långdraget och ibland väldigt tråkigt för åskådarna, men alla vill att paketen ska öppnas och den som är förärad alla gåvor får sin stund i rampljuset som den huvudperson han/hon är. Står man inte ut kan man gå ut och röka, ta en drink till i baren på vägen ut och väl ute snacka skit med de andra som flytt en stund från paketöppningen. Sen har vi dom som kommer långt innan utsatt tid som dessutom är lite väl rund under fötterna med tanke på att festen inte ens har börjat.
Om man bortser ifrån dessa småsaker så var festen väldigt lyckad och jag orkade roa mig själv till 03.00 vilket var starkt jobbat med tanke på att jag ligger rejält på minus då det gäller sömnkontot.

Ordningen återställd!

Zlatan är tillbaks till landslaget och det tycker jag är helt kanon. Jag vet att åsikterna går isär en del då det gäller just denne man men personligen så tycker jag att det är helt rätt att krusa en stjärna. Vi svenskar har lite svårt för sådant, här gäller samma regler för ALLA. Och visst det kan väl vara bra i vissa fall, men inte i detta enligt mig. Man måste komma ihåg hur dessa killar blir behandlade ute i sina klubblag, som Gudar om dom gör bra ifrån sig och där lär dom sig ett helt annat beteende än det vi är vana vid hemma i Svedala. Zlatan har haft detta beteende hela vägen, helt osvenskt har han förstått sitt värde och agerat utifrån det. Det enda som kan störa mig en aning är att det börjar naggas i kanten på det ärofyllda uppdrag det innbär att ta på sig en landslagströja. När landslaget kallar då ställer man upp, med en ära och gör sitt bästa för Sverige, detta gäller inte bara fotboll. Jag kan misstänka att storheten av att få representera sitt land ibland överskuggas av alla dollars som är i farten.

Konstiga hål

Jag hade tänkt ondgöra mig över kommunen, arrendeavtal och vem som ansvarar för avlopp, underjordiska kulvertar m.m. Men den lilla glöd som tändes i frustration vid lunchtid är som bortblåst och jag inser att det inte spelar någon större roll egentligen. Att det har varit ut 6 st personer som representerat olika avdelningar och titta på hålet i backen spelar ingen roll. Att alla dessa 6 personer hänvisat ärendet mellan sig spelar ingen roll heller. Att ingen tycks vara ansvarig för den arrenderade marken när hål bara uppstår men väldigt intresserade då arrendet ska in spelar inte heller någon roll. Jag hade en dröm för ett tag sedan där det uppstod ett gigantiskt hål i backen varpå hela byggnaden tippade ner och försvann för alltid. Nu när jag tänker tillbaks på den drömmen och det verkliga hålet som uppstått så kan jag nästan känna att det vore skönt med en sanndröm.

Mm så är det!

Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare
tycks det mig att livet är till helt enkelt för
att levas.

Goethe