Surkärring!

Idag är jag grinig! Jag är trött och uppgiven. Varenda människa pratar om ljuset, solen och den stundande våren. Hur gott det gör dom och hur glada alla människor är, visst men inte jag.
Det känns som om jag sitter fast i en rävsax och jag är inte dummare än att jag vet vem som lagt ut detta hemska vapen. I vanlig ordning så finns det ingen annan att skylla på än mig själv, det är synd. Jag har så många fina haranger av skällsord på lager. Med det humör jag besitter idag skulle jag lätt kunna krossa vem som helst vokabulärt, men det känns lite löjligt att ge sig på mig själv. Dagen är inte slut än, kanske tar jag och skäller ut mig själv innan kvällen eller så rinner grinigheten av mig, eller ännu sämre sparas på hög till en annan dag.