Kvällsbajs

Jag läste i en av kvällstidningarna igår att Lars Ohlys sambo Åsa Hagelstedt hade gått till attack mot Lasse Berghagen på sin blogg. Herr Berghagen hade tydligen köpt en porrtidning på en bensinstation och Hagelstedt menade att mysfarbron nu hade förvandlats till en slemgubbe. Vidare menade hon att alla borde bojkotta allt Berghagen gör. Om han nu har köpt en porrtidning eller inte, enligt han själv köper han bara historiska tidskrifter, så är han ju långt ifrån ensam om det. Om vi ska bojkotta alla som köper dessa tidningar blir det inte många kvar skulle jag tro. Porr är för övrigt en fråga som kräver ett större utrymme för att diskuteras så det ämnet tänker jag inte ge mig in på här. Det som slår mig är att kvällsbajset (kvällstidningar) får hålla på med vilken form av journalistik som helst utan att bli bojkottade. Jag gjorde en sökning på nämnda artikel men den var borttagen från kvällstidningens sida på nätet. Jag gjorde vidare en sökning på Åsa Hagelstedts blogg men den fungerade inte för tillfället??? Jag undrar varför?

Ett löp på en av kvällstidningarna visar en stor bild på Kikki Danielsson och texten lyder: Kikki firar nyår ensam. Vilket hån mot alla människor som firar alla helger ensam. Kikki har iaf fått ett besök av en journalist eller det kanske räckte med ett telefonsamtal om dom nu har pratat med henne alls. Kontrasten blir stor då ena dagens löp handlar om Kikkis ensamma nyår till nästa dags avrättning av Saddam Hussein. Fast å andra sidan kanske jag borde vara glad om en svensk sångerskas ensamma nyår är en förstasides nyhet, då kan jag försäkra mig om att inget annat viktigt har hänt den dagen, eller??

Glåmig

En vännina till mig sa faktiskt att hon stannade hemma från krogen för att hon var för ful. Hon är inte alls ful, snarare tvärtom. Men den kvällen kände hon sig för ful för att gå ut pga sömnbrist och andra vinteråkommor. Först tyckte jag att det var beundransvärt, tror inte jag skulle bry mig fast jag kanske borde? Hur som helst, visst vill man vara fin då man går ut bland folk och inte känna sig sliten. Men hur fin på en skala måste man vara för att FÅ gå ut? Handlar det om utseende eller om man är fräsch? vissa som kanske inte anses vara vackra men ändå känner sig fräscha, vackra som känner sig trött och glåmig, de som inte ens ställt sig frågan (jag). Att gå ut handlar för mig om humör, ibland stämmer allt yttre men inte känslan. Ibland (oftast) stämmer känslan men inte det yttre.

Känner att jag glömt bort en massa viktiga regler och att jag mest bara känner inåt och inte tittar allt för mycket utåt. Detta resluterar i att jag står där med röd näsa, vinterfnasig hud i baren och skrattar utan att fatta att jag är ful, trött och glåmig.

Glåmig är ett bra ord som skulle ha en annan betydelse, säg det flera gånger!!!!
Visst är det vackert?

Ring Biffjouren!!

Varför kan jag inte bli riktigt sur? Jag vet att jag haft den förmågan förr. Jag kan inte ens bli heligt förbannad längre tror jag.

Såg "Världens modernaste land" med Fredrik Lindström i onsdags. Där pratade han, Peter Englund och Lena Sundström bla om svenskens konflikträdsla. Är vi konflikträdda eller har vi bara inte tränats tillräckligt i att ta konflikter? Svenskar undviker gärna att klaga på mat eller andra varor för att man är rädd för att det ska bli pinsamt. Det sägs också att vi undviker att diskutera politik och religion för att undvika konflikt. I min släkt så har det aldrig varit så då det gäller det senare, vi kan diskuter högt våra olika åsikter och inte känna att vi måste enas. I den släkt jag sedan kom in i via man och barn finns också en viss tradition av att diskutera utan rädsla för konflikter.

I början (ca. 15 år sedan) fanns inte många gemensamma nämnare i våra diskutioner, sa den ena A så sa jag B och tvärtom. Det kunde bli högt i tak och även om vissa runt bordet inte alltid uppskattade dessa meningsutbyten så såg iaf vi som deltog alltid fram emot dem. Idag går våra åsikter mer och mer ihop men vi försöker ändå diskutera även om det sällan eller aldrig leder till en konflikt.

För att återgå till TV-programet jag såg där Peter Englund menade att svensken är otränad i konflikter pga att vi har olika typer av skyddsnät som tar hand om dessa saker åt oss. Vi behöver inte skrika högst eller slå någon på käften om vi krockar, det räcker att byta telefonnummer för att sedan låta försäkringsbolagen ta hand om allt. Vi behöver sällan argumentera för vår överlevnad eller rätt och det är väl därför vi inte törs säga åt grannen att städa efter sig i tvättstugan utan vi skriver en annonym lapp istället. Eller som Peter Englund sa: När biffen på resturangen inte smakar som den borde så säger vi ändå att det smakade bra och skyller på att vi nyss hade ätit. Ska vi ha en biffjour som rycker ut åt oss svenskar då för att ta den konflikten med kocken?

Nej jag kan skicka ut mat om det skulle vara så men jag har otroligt svårt att bygga upp ilska emot männsikor som egentligen förtjänar den. Det finns två personer i min omgivning som jag verkligen borde ta en konflikt med. Istället säger jag att jag inte orkar bry mig längre och på det hela taget är det jag som förlorar, är jag konflikträdd eller har jag verkligen slutat bry mig? i det här fallet hoppas jag verkligen att det beror på konflikträdsla.

Herr "64u" vad handlar det om?

Jag tänker inte påstå att jag inte vet vad det är eller hur det fungerar, det jag undrar mer över är varför? eller vad det egentligen ger? Visst ensamheten kan ta sig många olika uttryck och då är det ju gott att det finns så otroligt många sätt att avhjälpa den. Men de som inte känner av ensamheten, som lever i förhållanden? jo jag vet, man kan känna sig ensam i ett förhållande också. Jag kan förstå att det kan kännas tryggt att prata med någon som inte vet vem man är, någon som man kan vara precis hur man vill emot utan att riskera något. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på vissa saker som att det för mig iaf bara skulle undergräva den eventuella ensamhet man känner. Många är de som redan i sitt nick talar om att det enda jag vill är att prata sex, eventuellt ses för sex. Ärligt och enkelt att välja bort eller nappa på. Sen har vi de som smyger runt ämnet med "andra intressen" men som också oftast på någotvis halkar in på sagda ämne. Jag vet inte vad jag tycker själv egentligen om denna företeelse, vet inte om jag kan tycka så mycket om den då jag inte riktigt förstår den. Jag tror iaf att om alla hade valet att kramas på riktigt så skulle dom nog göra det istället för att *kramas* på nätet.

Kommentera och berätta gärna!!

Och ingenting kan du ta med dig när du går....

Det sägs att kroppen lättar 40 gram i dödsögonblicket. Ett andetag kan väl inte väga 40 gram? Eller kan det? Om det skulle vara anden som lämnar kroppen så måste det var en mager ande. Det är ju inte direkt något bantningstips, inte ens till en anorektiker.
Vi tillbringar ett helt liv med att försöka samla på oss så mycket saker som möjligt. Inte bara små prylar utan stora hus och bilar. Statusprylar, konstiga prydnadssaker ja tom gardiner och sängkläder i massor. Behöver man mer än ett ombyte sängkläder egentligen? Om man nu sköter tvättiderna. Måste man ha ett dussin kökshandukar och minst 12 lika vinglas? Ta en titt i ditt eller en väns badrumsskåp! Kolla in allt som finns där! Hur mycket används egentligen? Behöver jag verkligen 14 par skor?
Pryljakten fortsätter hela livet ända tills vi dör, och då kan vi inte ta med oss någonting, inte ens skalet som anden har bott i. När jag tänker så, känns döden inte så hemsk. Att jag med allt mitt skrot och alla känslomässiga ok på nolltid kan förvandlas till 40 osynliga gram.
Håll med om att det låter befriande.

De tre vise männen

Stjärnan skall leda de tre vise männen rätt, men idag då alla fönster har minst en stjärna och många även en stake så är det inte enkelt ens för visa män att hitta rätt. Kanske är det därför vissa använder sig av blått ljus som sticker ut lite mer. De som har blinkande slingor vill verkligen förvissa sig om att få besök även om det framkallar epileptiska anfall hos grannarna.

Så var julen mer eller mindre över för denna gång och det känns så vemodigt på någotvis. Ett jäkla ståhej för en enda dag. Mat i överflöd, klappberg som aldrig tycks ta slut och en lagom irritation på en släktings ständiga kommentarer. Men jag vill inte vara utan någonting, jag skulle vilja ha mer! en riktig "Fanny & Alexander" jul. Såg i vanlig ordning just "Fanny & Alexander" på Annandagen. Vissa tycker att den är i längsta laget men inte jag. Jag vill inte klippa bort en enda scen även här vill jag ha mer. En parad av Sveriges bästa skådespelare med kulisser som får åtminstone mig att tro att jag är där samt ett underbart foto och en mästerlig regi.
Jan Malmsjö ger mig kalla kårar år efter år och jag vill ha mer!!

Ni som väntar på min gran väntar inte förgäves, den kommer!

Rör inte min gran!

Det doftar faktiskt glögg och granen är så vacker som bara min julgran kan vara (trots att slingorna jävlades hela tiden).

I min gran som är av amerikanskt snitt och storlek (gigantisk) så får bara saker som uppfyller vissa kriterier hänga. Detta kan tyckas elakt mot små barns egenhändigt gjorda pappersänglar och annat jox. Nu har jag inte längre några små barn att ta hänsyn till och mina tonåringar har full förståelse för min läggning. Det som hänger i min gran är handblåsta, handmålade och importerade saker som för tanken till något naivt. Här hänger änglar, tomtar och sagoväsen. Dom trängs verkligen med 7 ljuslingor av olika slag, pärlor och kristalltappar. Den är vacker! och till viss del amerikaniserad, en av de få saker jag riktigt gillar med USA, dom kan det här med dekorationer och mängd.

Egentligen borde folk få utbilda sig innan dom får dekorera till jul. Det borde vara förbjudet att ha tall, att hänga äpplen och flaggspel, att ha blå utomhusbelysning eller hänga den oregelbundet. För stora och overkliga tomtar borde förvisas till Nordpolen och då kan man också skicka med alla vita granar och de kollijox som lyser i skalans alla färger och ser ut som en rugguggla på möhippa.

Men eftersom jag inte är så förtjust i förbud och hellre tar illa pyntade fönster (de som hänger stjärnorna snett eller för långt upp/ner) än ett nattsvart december så kan jag faktiskt också uppskatta att folk vill dekorera alls. Det visar på något, jag återkommer till det.

Bloggar

Det här med bloggar tåls ju att fundera över. Jag blir imponerad av hur bra en del bloggar är och jag fastnar i den ena intressantare än den andra. Människor har så mycket att berätta!

Samtidigt bläddrar jag snabbt förbi vissa, de som bara allmänt dravlar om sin egen vardag och dessutom inte skriver särskillt väl eller underhållande. Inser då jag reflerkterar över detta att jag själv har en sådan blogg och undrar vem fan som kan tänkas vilja läsa mitt dravel? Helt klart är väl att de flesta vill bli lästa annars kan man ju ha en klassisk dagbok i papperformat hemma i lådan.

Frågan kommer då genast:
-Varför vill jag (vi) att andra människor ska läsa om vår vardag? Om hur stökigt jag har det hemma eller vilken aptrist helg jag haft? Igenkännande? Ja kanske men jag tror också att det finns andra anledningar, att synas? se sin blogg på nätet och få ett bevis på att jag existerar.
Det låter ensamt, jag är ingen ensam människa och ändå nördar jag mig med en egen blogg???
Det kan ju också vara så att man bloggar i hemlighet, att man på så vis får utlopp för sina tankar som man av någon anledning inte törs yttra hemma.

Hur det än är med detta så bloggar folk som aldrig förr och det finns säkert nästan lika många anledningar till varför som antal bloggar.

Jag har placerat min blogg i
Sundsvall på bloggkartan.se

Shopping

Jobbat och jobbat, mer än vad det var tänkt men det tycks funka. Handla på ett hysteriskt OBS! jag hatar den affären egentligen och vore det inte för att grannen (systembolaget) sålde goda viner skulle jag aldrig hamna där. Kvinnor i olika åldrar gick den värsta brottningsmatch jag skådat sedan Karelins tid i skinkdisken och jag tackade min mor för att hon ombesörjt den sysslan åt mig.

Birsta (Mammons dal) är ett annat ställe jag försöker undvika så gott det går. En hel dal fylld av allehandla affärer. Bilnasare, kedjor med lustiga namn (Jysk, Rusta mm) och dalens Gud Ikea gör att massorna vallfärdar och jag blir svettig bara jag tänker på det. Nu har Sundsvalls stenstad fått en ny galleria och vad jag förstått så har den gamla med bara några år på nacken byggts ihop med den nya och fått ett helt nytt namn. Eller ärligt talat så vet jag inte för jag har inte varit där än. Jag vet inte om vi har en gigantisk galleria över hela stan eller flera små. Imorgon får jag veta för då ska jag handla julklappar men inte före jag fått minst två Irish coffee.

Är det något uppenbart?

Att man ibland drömmer helt ofattbart är ju ingen nyhet men på slutet så är det nästan så att jag börjat fundera på att kontakta en drömtydare för hjälp. Det började med Dart Vader, han återkommer i mina drömmar lite då och då. Vi dansar ensamma i en stor balsal och han lovar att alltid skydda mig (han väser det i mitt öra). Jag tror aldrig jag har sett en hel film eller varit så intresserad av detta fenomen så varför besöker han mig om nätterna?

Efter Dart kom Klöver Knekt, inte vilke klöver knekt som helst utan han i Öbergs kortlek. Han återkommer lite då och då och är alltid cynisk och småjävlig, dessutom går han alltid sidledes. Man kanske gör det om man är ett spelkort?

Och för några veckor sedan dök Jesus upp, eller jag dök ner i hans tid rättare sagt. Han visste att jag kom från framtiden och ville att jag skulle ta med mig ett budskap hem igen. Jag kan inte sticka under stolen med att jag kände mig jäkligt utvald och lovade att predika hans budskap i min tid. Det var bara det att i drömmen (som jag drömt 2 ggr) så sa han: Glöm inte bort att det kan vara bra med lite hounungsmjölk då man släcker bränder" Jag kan väl för tusan inte gå till mission med det??

Så alla drömtydare, är det något uppenbart i dessa drömmar som jag borde fatta och ta till mig eller är det endast en skruvad hjärna som städar?

Jordgubbe eller smultron?

Milko har Tigerfil, vad har tigrar med fil att göra? Blir man stark som en tiger om man äter den? Ja den är riktad till barn så jag kan släppa djuret på förpackningen och gå vidare. Nä vänta nu, Milko har Tigerfil med blåbärssmak OCH Jordgubbsfil med smultronsmak????? Hur tusan kom dom på det? var det 50-50 när dom röstade om nästa smak? Jag vet att det finns massor av mixar och cross-overs men jordgubb och smultron?? känns som tårta på tårta. Jordgubb och banan kanske, jordgubb och vanilj men jordgubbsfil med smultronsmak känns fantasilöst. Eller är det så att det är precis vad tigrar äter?

Lika dumt som panodil och panodil zapp, den senare verkar snabbare än den första. Alla vill väl bli av med smärta snabbt? Varför finns då vanlig panodil kvar? För maschokister kanske?