Och ingenting kan du ta med dig när du går....

Det sägs att kroppen lättar 40 gram i dödsögonblicket. Ett andetag kan väl inte väga 40 gram? Eller kan det? Om det skulle vara anden som lämnar kroppen så måste det var en mager ande. Det är ju inte direkt något bantningstips, inte ens till en anorektiker.
Vi tillbringar ett helt liv med att försöka samla på oss så mycket saker som möjligt. Inte bara små prylar utan stora hus och bilar. Statusprylar, konstiga prydnadssaker ja tom gardiner och sängkläder i massor. Behöver man mer än ett ombyte sängkläder egentligen? Om man nu sköter tvättiderna. Måste man ha ett dussin kökshandukar och minst 12 lika vinglas? Ta en titt i ditt eller en väns badrumsskåp! Kolla in allt som finns där! Hur mycket används egentligen? Behöver jag verkligen 14 par skor?
Pryljakten fortsätter hela livet ända tills vi dör, och då kan vi inte ta med oss någonting, inte ens skalet som anden har bott i. När jag tänker så, känns döden inte så hemsk. Att jag med allt mitt skrot och alla känslomässiga ok på nolltid kan förvandlas till 40 osynliga gram.
Håll med om att det låter befriande.