Ring Biffjouren!!

Varför kan jag inte bli riktigt sur? Jag vet att jag haft den förmågan förr. Jag kan inte ens bli heligt förbannad längre tror jag.

Såg "Världens modernaste land" med Fredrik Lindström i onsdags. Där pratade han, Peter Englund och Lena Sundström bla om svenskens konflikträdsla. Är vi konflikträdda eller har vi bara inte tränats tillräckligt i att ta konflikter? Svenskar undviker gärna att klaga på mat eller andra varor för att man är rädd för att det ska bli pinsamt. Det sägs också att vi undviker att diskutera politik och religion för att undvika konflikt. I min släkt så har det aldrig varit så då det gäller det senare, vi kan diskuter högt våra olika åsikter och inte känna att vi måste enas. I den släkt jag sedan kom in i via man och barn finns också en viss tradition av att diskutera utan rädsla för konflikter.

I början (ca. 15 år sedan) fanns inte många gemensamma nämnare i våra diskutioner, sa den ena A så sa jag B och tvärtom. Det kunde bli högt i tak och även om vissa runt bordet inte alltid uppskattade dessa meningsutbyten så såg iaf vi som deltog alltid fram emot dem. Idag går våra åsikter mer och mer ihop men vi försöker ändå diskutera även om det sällan eller aldrig leder till en konflikt.

För att återgå till TV-programet jag såg där Peter Englund menade att svensken är otränad i konflikter pga att vi har olika typer av skyddsnät som tar hand om dessa saker åt oss. Vi behöver inte skrika högst eller slå någon på käften om vi krockar, det räcker att byta telefonnummer för att sedan låta försäkringsbolagen ta hand om allt. Vi behöver sällan argumentera för vår överlevnad eller rätt och det är väl därför vi inte törs säga åt grannen att städa efter sig i tvättstugan utan vi skriver en annonym lapp istället. Eller som Peter Englund sa: När biffen på resturangen inte smakar som den borde så säger vi ändå att det smakade bra och skyller på att vi nyss hade ätit. Ska vi ha en biffjour som rycker ut åt oss svenskar då för att ta den konflikten med kocken?

Nej jag kan skicka ut mat om det skulle vara så men jag har otroligt svårt att bygga upp ilska emot männsikor som egentligen förtjänar den. Det finns två personer i min omgivning som jag verkligen borde ta en konflikt med. Istället säger jag att jag inte orkar bry mig längre och på det hela taget är det jag som förlorar, är jag konflikträdd eller har jag verkligen slutat bry mig? i det här fallet hoppas jag verkligen att det beror på konflikträdsla.