Glåmig

En vännina till mig sa faktiskt att hon stannade hemma från krogen för att hon var för ful. Hon är inte alls ful, snarare tvärtom. Men den kvällen kände hon sig för ful för att gå ut pga sömnbrist och andra vinteråkommor. Först tyckte jag att det var beundransvärt, tror inte jag skulle bry mig fast jag kanske borde? Hur som helst, visst vill man vara fin då man går ut bland folk och inte känna sig sliten. Men hur fin på en skala måste man vara för att FÅ gå ut? Handlar det om utseende eller om man är fräsch? vissa som kanske inte anses vara vackra men ändå känner sig fräscha, vackra som känner sig trött och glåmig, de som inte ens ställt sig frågan (jag). Att gå ut handlar för mig om humör, ibland stämmer allt yttre men inte känslan. Ibland (oftast) stämmer känslan men inte det yttre.

Känner att jag glömt bort en massa viktiga regler och att jag mest bara känner inåt och inte tittar allt för mycket utåt. Detta resluterar i att jag står där med röd näsa, vinterfnasig hud i baren och skrattar utan att fatta att jag är ful, trött och glåmig.

Glåmig är ett bra ord som skulle ha en annan betydelse, säg det flera gånger!!!!
Visst är det vackert?