Något vackert

Värmen i handen på axeln från en vän, någon som finns.
Tystnaden då blickar samtalar.
En vintervit hud som blöder, bildligt rött och av längtan.
Beröring långt inne bakom förut stängda dörrar,
fingertoppar som får använda sin känslighet.
Galenskap på gränsen till harmoni.
Att balansera längst ut och våga blunda.
Det gör ont på ett vackert sätt.

Jag fryser

Så kom kylan, jag vet att den alltid brukar göra det. Fast i år lurade jag mig själv lite längre än andra år beroende på att vintern lurade oss. Minus 17 grader och allt är lite trögare, motorvärmarsladden "knövlar" sig på ett högst irriterande sätt, som om den också tycker att det är för kallt och inte alls villa hänga på utsidan bilen. Tyget i jackan sprakar, det låter som om det skulle brista. I december satt vi utomhus och drack kaffe utan jackor och jag hade glömt bort allt vad kyla heter, nu ilar jag kvickt mellan värmepunkterna. Idag är det bara minus 10 grader och det känns helt okey, man liksom vänjer sig.

På mitt nya projekt fryser vattnet i ledningarna och all kraft som skulle gå till ombyggnationer och roliga renoveringar går åt till att få verksamheten att bara fungera. På väg till jobbet imorse körde jag förbi en joggare? Vad motiverar han sig med? En vän till mig åker skidor i skogen, en tanke som jag endast skulle kunna få om det var varmt och jag var tvungen att ta mig från A till B. Barnen åker skridskor och på bygget jobbar dom på som vanligt. Vart går gränsen? eller vänjer vi oss? Kan det vara bra med köld? Är jag en vekling eller härstammar jag från en annan breddgrad?

Varför gör ingen nåt?

Igår gick samtalet i "Världens modernaste land" ut på varför vi svenskar alltid förväntar oss att andra ska ta tag i saker åt oss, ja då vi vill ha hjälp annars vill vara ifred och klara oss själva. Och där i ligger ju faktiskt svaret även om det går att säga på tusen mer korrekta sätt och med historiska referat.

Vi lever för oss själv och släpper in ytterst få människor i våra liv, vi blir tom grinig på våra föräldrar om dom inte ringer på dörren innan dom går in, helst ska dom ringa och meddela att dom tänker komma också, INNAN! Vi löser våra egna problem, sköt dig själv och skit i andra! Men ibland dyker det upp saker som vi antingen inte kan lösa själv eller som vi helt enkelt inte orkar ta tag i, då kommer -Varför gör ingen nåt? Vi är inte vana vid att lösa saker kollektivt, vi är inte ens vana vid att adressera problem öppet. Om någon inte städar tvättstugan så skriver vi lappar, om ditt barn inte klarar skolan så som du önskar så frågar du varför skolan kunnat släppa det så långt och inte gjort något?

När jag var i 12-års åldern så bodde vår familj i en bostadsrätt vars trappuppgång med 6 lägenheter hade blivit utsatt för en del klotter och annan skadegörelse (Nej, det var inte jag). Alla beklagade sig bakom stängda dörrar tills en person bjöd in alla i trappan på en fika för att prata om det här och som hon skrev på lappen, lära känna varandra bättre. Jag glömmer aldrig mina föräldrars blickar då dom läste inbjudan. Dom sa det inte högt men jag kan ge mig tusan på att dom tänkte: Vem tror hon att hon är? Nå fikakvällen kom och det var mangrann uppslutning, jag var också med. Tystnaden var så påtaglig att tom en 12-åring kände sig obekväm. Värdinnan pratade lite, några mummlade mm ja kanske det. Inget bestämdes och alla gick hem till sig. Efter mötet så kanske fler sa hej till varandra, jag vet inte. Jag vet iaf att hon som bjöd in till mötet inte följde det svenska mönstret, hon var dessutom skild och ensam med sitt barn. Bara det måste ha lockat alla att gå dit av fel anledning.

Så varför gör ingen nåt? Jag försöker på flera olika sätt då jag törs och orkar, hur gör ni?

Horoskop

Ingen erkänner att dom läser tidningarnas horoskop men de flesta ögnar igenom och vissa tror stenhårt. Igår läste jag mitt eget i två skillda tidningar. Det ena sa att jag skulle få emotta pengar och att jag inte skulle ifrågasätta gåvan utan bara tacka och ta emot. Det andra sa att min ekonomi skulle lägga hinder ivägen för saker som jag vill göra, whats new? Jag kände av naturliga orsaker mer för det första horoskopet men fast jag klev upp 05.45 och inte somnade förän efter 01.00 så kom där ingen gåva, inte en endaste sekin.

För en massa år sedan jobbade jag på ett företag där vi hade en personaltidning. Jag låg bakom den inte alltför seriösa tidningen och beslutade att jag skulle börja ha med horoskop. Istället för att skriva av någon annans horoskop så gjorde jag egna. Jag tog först reda på när mina kollegor var födda och således i vilket stjärntecken. Därefter skrev jag med kännedom om deras person och vart dom var någonstans i livet, träffsäkra horoskop med råd och annat som enbart kunde tolkas som högst personligt. Horoskopen blev väldigt populära och ingen anade att det var jag som hittat på allt, att jag lekte Gud ett tag och faktiskt styrde vissa saker i deras liv för en kort period. Det här blev ju naturligtvis jävligt jobbigt för mig, att varje vecka försöka skicka dolda meddelanden till alla mina kollegor. Meddelanden som inte bara var snyggt skrivna utan också hade ett vettigt innehåll.

Och även om vissa visste att det bara var jag som lekte så kunde dom inte låta bli att läsa, sen om det gjorde dom till bättre eller sämre människor har jag ingen aning om. Kul var det i alla fall!

Skatten

Det blev verkligen lite mer klirr i kassan, januarilönen surfar in på kontot och är synbart större. Nu har ju iof A-kassan höjts och säkert en massa andra saker också så summan vad jag kan slösa bort är kanske den samma.

Jag skulle vilja slösa pengar på
- Dyr whisky
- Klinker
- Inishbofin
- Taxiresor (långa)
- Mina barns viljahasaker som dom inte behöver
- Arbetskraft (hantverkare, assistenter av alla slag)
- Rött vin i mängder
- Köpa grannarnas lägenhet (bli av med dom)
- Massage

Nu tänker jag inte vara gniden, ovanstående räcker gott åt mig. Frågan är om effekten av skattesänkningen räcker till en enda punkt.

Vintertrött

Jag vet inte om det var snöstormen i Katrineholm som bidrog till min eländiga förkylning eller om det beror på att jag inte hörsammar kroppens signaler. Kanske har någon nyst på mig eller har jag tagit i ett handtag med rester av snor? Förkyld är jag definitivt. Någon sa att man ska lägga en vitlöksklyfta i varje yllesocka och sova med detta arrangemang, jag har inte testat så jag vet inte om det fungerar. Tipsen är många och gamla mer eller mindre beprövade huskurer dyker upp. Min favorit är dock whisky och bastu, då har man ju i alla fall lite roligt. Nu har jag ingen bastu och att införskaffa whisky känns som ett lite för stort projekt idag. Det sägs att när man snorar som mest så är kroppens försvar mest aktivt, det betyder att jag måste vara väldigt nära att tillfriskna. Läs gärna om bieffekterna av att vara förkyld på Bloggfrossa där jag för övrigt också kan rekommendera "Euroshopper is not the shit"

Det är kallt och huden protesterar, blir torr och får en inte alls för levande färg. Snor rinner och jag har nyst 24 ggr redan (Jag har räknat). Håret skulle definitivt behöva en tillsyn och garderoben är helt ute eller på något annat sätt fel. Jag är egentligen helt fel, men jag drar halsduken runt huvudet och mår ovanligt bra för att befinna mig i januari.
Jag fick en liten kick av Marc Levengod som gästade "Ett herrans liv" igår. Det var skönt att se Filip och Fredrik tystna av förundran, jag själv förundrades också. Kan man vara så genuint lycklig som Marc utger sig för att vara?

Nu är jag nazist också

I Aftonbladet fredag den 21 januari fick jag läsa att jag är nazist, i alla fall djurnazist enligt Nima Daryamadjs sätt att se på det hela. Det hela börjar rätt okey men jag känner hela tiden vart det är på väg. Mycket riktigt avslutas det hela med något så idiotiskt som "Låt inte din tallrik bli en plats där liv skändas" Jag är för god djurhållning och emot onödigt lidande men jag är också historisk en köttätare till min natur. Nu kommer många att hävda att det är du inte alls! Jo då, det är jag visst. Mina släktingar har så långt jag kan se tillbaks, och lite längre varit köttätare. Våra kroppar känner igen den här födan och uppskattar den. Jag kan respektera människors val att inte äta kött, jag tänker inte förfölja dom med biffar och försöka omvända dom. Jag kan acceptera smygvegetarianer som "bara" äter fisk och ibland även kyckling, även om jag inte förstår resonemanget riktigt. En kompis sa att han äter allt som saknar intelligent blick? Jag stirrar på korven, ser inga ögon, gapar och sväljer eller vad? Varför får inte jag välja själv vad jag stoppar i mig, varför ska jag hela tiden få höra att jag som rökare är dödsdömd ofta av en ickerökare som snyltröker på mina cigg efter ett par glas. För mig får alla äta vad fan dom vill bara dom slutar med sina pekpinnar. I den här takten så äter ni snart bara gråsten tills det att någon kommer på att även den lider och då är ni lika dödsdömd som en rökare.Jag tycker om kött och ja, jag kan se ett djur i ögonen låta det dödas (alt. döda själv) för att jag är köttätare och behöver och vill ha den födan. Jag är inte nazist, jag gasar inte ihjäl en massa kor för att sedan bränna upp dom.