Önskelista

Jag har blivit utmanad av smyg att skriva en önskelista på sju saker. Jag gillar inte utmaningar och de få gånger jag tar mig an dom så brukar det stanna hos mig, jag utmanar aldrig vidare.
Varför just sju saker? Jag vet inte om jag förväntas vara seriös då jag skriver denna lista, men utgångspunkten är "saker jag inte skulle tacka nej till" Sedan får Ni väl själva bedömma om jag varit seriös eller inte.

1. Ett friår från måstearbeten.
2. Min ekonomi gånger pi.
3. Att januari och februari försvinner spårlöst.
4. Bli tröttsamt bortskämd av någon.
5. Tyngdlöshet.
6. Insperation.
7. Straff på listor.

Skillda världar

Vad sysslar dom med i Libanon?
Hur tänker dom i Uzbekistan?
Vad snurrar i huvudet på Bush?
Hur många dör av svält just nu i denna stund?

Kall bil, cupévärmaren startade inte av någon jävla anledning.
Fan höll på att missa ett tandläkarbesök, stressad.
Julen möter mig i 120 km per timme
Hur ska jag hinna?

Badrumsromantik

Badkaret är fyllt med brännhett vatten, någon form av badolja. Lamporna släckta och steearinljusen kastar skuggor som inbjuder fantasin. Favoritmusiken står på lagom volym och vinglaset är fyllt. Det enda som saknas är en god och efterlängtad cigg, men inte ens jag skulle drömma om att röka i badrummet! hmm! Nå inte denna kväll i alla fall. När jag ser morgonrocken trängas med badlakan, tvättkorgen full, tvättmaksinen full och den otroligt fula våtrumsmattan som hon som ägde stället innan hade förmåga att hitta, då är jag lycklig!
Det inger en speciell trygghet som jag inte kan sätta ord på, det påminner om min barndom på ett annorlunda och oförklarligt sätt. Om det är den fula våtrumsmattan eller något annat låter jag vara osagt. Jag blir dimmig av det heta vattnet, av vinet och slappnar av totalt. Jag investerade i en badkarskudde en gång, den var skön men av någon anledning så började den mögla, jag saknar den då jag känner att den näraliggande sömnen inte kommer att ske på grund av en nacke som börjar tycka att ställningen är enahanda. Jag sätter mig upp, sippar mera vin och fantasin leker en utmanande lek med skuggorna, jag inser att det skulle kunna vara snöstorm ute och inget av detta skulle påverkas. Jag inser att jag är trygg, inte bara i mitt badrum utan i det stora. jag mår bra! Jag är nog något som skulle kunnas kallas för lycklig! I stunden? i övrigt? i det hela? kanske, jag är inte girig, nöjer mig med den här för stunden känslan.

Prenumeration av dofter

Det doftar pepparkakor, ja jag vet att det lackar mot jul men det har doftat pepparkakor från och till en längre tid nu. Det doftar svavel, dessa utstickande dofter söker upp mig närhelst på dygnet oavsett vart jag befinner mig och vad jag gör. På dagtid noterar jag det bara och jag har slutat försöka härleda vart dofterna kommer ifrån. På nätterna vet jag vad det handlar om, då är jag tvärsäker att det rör sig om en hjärntumör eller någon annan dödlig sjukdom. Jag tror att jag läst om det, att en viss typ av hjärntumör spelar spratt med doftsinnet som ett första symptom. Att jag ska dö har jag redan förlikat mig med men inte nu!? På morgonen avfärdar jag nattens tankar och ser på mig själv i spegeln både förnöjsamt (att jag lever) och ironiskt (din dumme fan). Dofterna dyker upp och även om jag ibland kan få dom bekräftade av andra så tar dom över på natten, jag antar att jag a) lider av dödsångest b) har en dödligsjukdom eller c) ett ovanligt skruvat doftsinne. Jag får väl vara glad att det inte är äckligare dofter än pepparkakor och svavel även om den senare ibland kan liknas vid kroppsgaser.

Automatisk censur

Jag började fundera lite på det här med icke annonyma bloggar när jag läste .en handfull vardagsrealism. Hur tillrätta lagt det kan vara, hur bloggaren bestämmer om hur han eller hon ska uppfattas. Jag hörde samtidigt på P3 där Katrin Schulman, en av Sveriges största bloggare satt och hävdade hennes totala ärlighet. Jag kan inte på någotvis ifrågasätta den, även om jag tycker att tjejen både är puckad och en aning befriande på samma gång. Jag menar att om man vet att de som läser sin blogg känner dig (eller om du nu råkar vara en kändis) så smyger sig en medveten eller omedveten censur in. Det är ju självklart! Du tar hänsyn till dina närmaste om du är normalt funtad, du har även en självbevarelsedrift om att inte framstå som en idiot. (Detta kan ifrågasättas på vissa bloggar). Jag tror att annonyma bloggar är mer ärliga och av erfarenhet så kan jag erkänna att vissa av dessa annonyma bloggar berör på ett helt annat sätt än andra, dom är mer rakt upp och ner. Nu är jag ju på samma gång nyfiken, om någon bloggar sig till mitt intresse så vill jag gärna veta vem den personen är.

Vad tycker Ni?

Klubbkort mot frostade bilrutor

Mentalt har jag befunnit mig i september under en längre tid. Jag vet inte varför och har inte heller analysera det bara accepterat det även om jag någonstans vetat att det inte är så. Denna morgon förflyttades jag dock snabbt till dagens datum då jag fann min bil med isiga rutor. Jag äger isskrapor men av någon anledning ligger dom inte i min bil. Jag rotade runt men hittade inget att skrapa med. Förr dög kassettband otroligt bra till denna uppgift (yngre läsare kan googla på kassettband för att få mer information) och jag tänkte cd-fodral, men jag har inga fodral i bilen. Jag har troligtvis av utrymmesskäl flyttat mina skivor till en portabel liten mapp i tyg. Jag insåg snabbt, trots den arla timmen att den inte skulle duga. Jag bläddrade bland kontokorten och undrade lite över vilket jag skulle klara mig längst utan om det skulle gå sönder och då såg jag den blanka lilla kortdosan i väskan där jag förvarar alla medlems- och klubbkort. Ni vet sådana där kort som man får i olika affärer och som endast genererar reklam i mobilen, på mail och i brevlådan. Nu vet jag dock vad de ska användas till och jag har så många så att det känns inte akut att leta rätt på skraporna eller införskaffa en ny.

Svenska hjältar

På Aftonbladet kan man nominera svenska hjältar, jag antar att dom är ute efter vardagshjältar.
Vad symboliserar en sådan? En som vågar bryta en misshandel på stan? En som vågar vittna?
Kanske en hund som väcker sin husse när huset står i ljusan låga? Jag tycker att det kryllar av hjältar i min omgivning. Alla dom som orkar, dag efter dag utan att klaga på den dåliga ekonomin eller snoriga barn. Alla dom som biter ihop och tar skiten. Men å andra sidan då jag tittar efter så ser jag inte en enda hjälte. Dom flesta orkar allt det där men det är få som vågar visa civilkurage. Det är tom få som ens törs säga till på ICA att datumet på korven har gått ut, som vågra resa sig upp på föräldramötet och bryta en meningslös monolog från en annan korkad förälder. Då biter vi ihop och sparar gallan tills vi sitter i bilen på väg därifrån. Vi törs inte ens säga till vår granne öga mot öga utan sätter hellre upp annonyma lappar. Det finns ju självklart givna hjältar, de som räddar någon annans liv, de som offrar mycket av sin egen tid för att hjälpa andra mer utsatta människor, fast ibland kan även det lukta egotripp. Så vem skulle Ni nominera? Jag funderar än på om det verkligen finns någon att nominera.

8 chanslösa

Jag har fått en utmaning *hmm* av Herr Sug!

Utmaningen är : “8 saker jag inte tänker ge någon chans” eller “Pfft glöm det! Inte en suck att …”

1. Någon söker! Jag kommer aldrig att ge vare sig ensamma mammor eller bönder som söker via TV en chans.

2. Facebook, kommentarer överflödiga.

3. Allt som har med Stureplan att göra.

4. Ett liv utan njutningsmedel.

5. Haggis, inälvshopkok från Skottland.

6. Strypsex, visst är jag tråkig men jag är helt enkelt för feg.

7. Telefonförsäljare, eller nasare i största allmänhet. Om jag behöver något så söker jag upp Er!!! Fatta!!!

8. Man ska tydligen skicka denna utmaning vidare men det tänker inte jag göra, vilket flera borde vara oerhört tacksamma för.

Stäng mun!

Jag tycker att människor ska uttala sina åsikter, och inte bara låta dom snurra inne i sitt eget huvud. Så det är således inte det jag åsyftar då jag skriver stäng mun!
Vad är det med vissa människor som envisas med att ha sin mun öppen? Jag menar inte när dom pratar, äter eller för den delen blir förvånade. Jag menar dom som sitter med munnen öppen, går med munnen öppen och antagligen sover med munnen öppen. Jag har inte en aning om vad det beror på eller om dom är annorlunda än de som har sin mun stängd, det ser iaf väldigt fårskalligt ut. Är det ett ticks? eller går det att lära sig av med? Det kan ju vara så att jag är en av få som reagerar på detta, som får bita sig i läppen för att inte säga -STÄNG MUN!

Litteraturen på Ladbrokes

Nu är det snart dags för Svenska akademien att utse årets pristagare i Litteratur. Naturligtvis är det spelbart (vad är inte det nu för tiden?)På Ladbrokes kan man spela på favoriter som Claudio Magris som ger 6 gånger pengarna. Men varför skulle någon göra det? Akademien brukar aldrig välja förhandsfavoriter, så vill man tjäna en hacka så kanske man skulle sätta lite på Bob Dylan, han ger 151 gånger pengarna. Jag har iof svårt att se att han skulle få ett sådant erkännande. Så vem hittar vi då tillräckligt långt ner i oddslistan och med en särart som kan tänkas tilltala vår Akademie. Mario Vargas Llosa ger 51 gånger pengarna men är nog lite för känd för att komma på tal. Vår egen Thomas Tranströmmer ger endast 8 gånger pengarna och Salman Rushdie ger 101 gånger pengarna. Nä jag tror jag lägger en slant på F. Sionil Jose, det verkar tillräckligt udda och ger ett odds på 101 gånger pengarna. Det kan visa sig att detta blir mer lönsamt än mitt senaste casinobesök.

Huvudstaden

I helgen som var besökte jag huvudstaden och reflekterade över följande.

- Det är omöjligt att fråga en person efter vägen eftersom alla svarar att dom bara kan tunnelbanan, vilka är det då som sitter i ALLA bilar överallt?

- Hur kan en 90g hamburgare och strips på ett Söderhak kosta 149:- och ändå gå åt som smör i solsken?

- Jag tyckte att jag bodde bra på Globen tills 10.022 females stormade byggnaden för den sk. Ladys night. Snacka om hönsgård i hotellet och till frukostbuffén.

- Stockholmarna är iaf otroligt duktiga handbollsspelare, jag säger bara Skuru.

- Jag är ett känslomässigt vrak, jag gråter för minsta lilla. När speakern ropade min dotters namn och förklarade att det var hennes 1:a 2:a 3:e 4:e mål osv. så rann tårarna och jag kunde inte prata utan att ulka. Jag grät iof också när någon annan helt okänd gjorde illa sig eller på annat sätt utmärkte sig. Jag är hyper känslig och tårarna är hela tiden på väg att rinna över.

- Det är skönt att komma hem till Norrland.

Symbolik

Inatt frostade jag av frysen.

Jag ska dö

Igår då jag låg i min säng insåg jag att jag ska dö. Kanske inte idag eller imorgon, men jag kommer faktiskt att dö någon gång. Det har aldrig slagit mig så som det gjorde igår. Människor har dött runt omkring mig, inte i mängder men då och då och jag har på så sätt stiftat en viss bekantskap med döden. Är det förutbestämt när en människa ska dö? Man kan lockas till att tro det när någon överlever en bilkrock i 100km i timmen men sedan halkar på trappan hemma, slår huvudet och dör. Eller när unga människor dör och det samtidigt finns de som inte får dö när de vill. Men det är klart att det inte är så, för vem eller vad skulle bestämma det? Dessutom kan man ju välja att avbryta sitt liv för egen hand och på så vis rubba balansen, förstöra planen. Är det sent påkommet av mig att inse att jag faktiskt kommer att dö? Eller är det tidigt att vara 40 år och ha kommit till den insikten?

Stress

Dom rycker och sliter i mig, telefonen ringer, lapparna med måste trängs på kylskåpet och almanackan saknar oskrivna blad. Men är det verkligen så? Visst men det är ju så enkelt att säga NEJ, eller hur?

Ben & Jerrys

Jag är fast, ett nytt måste i mitt liv! och det är Mikebikes fel. Hade jag inte läst hans blogg, i synnerhet den 20 november 2006 så hade jag nog gått förbi skåpet med denna abstinensframkallande glass.

Till Mikebike
Till Ben & Jerry

Small minded people

Jag borde kanske inte vara förvånad, men jag är det. Människor sitter på en hel del fördomar, så även jag. Jag åkte på en sista minuten till Turkiet och det började redan på planet ner. Jag vet inte om det beror på att man samlar så många olika människor i ett trångt utrymme eller om det bara hörs bättre då. Här sitter folk och pratar (högt) om hur mycket alkohol kvinnorna på raden framför dricker, hur mesiga några verkar vara och är inte han för gammal för henne? Jag önskade att jag tagit med öronproppar. Väl framme i Turkiet så tycker vissa att det är för många svartskallar där? Jag hör utläggningar om Turkar som får mig att undra varför dessa människor inte valde att stanna hemma istället. Allt detta får mig att fundera över mig själv och vilka fördomar jag kan tänkas hysa? Jag försöker ärligt rannsaka mig själv och den första fördomen som dyker upp är ”White trash people” Jag försvarar mina åsikter hårt men inser efter ett tag att jag inte har mer belägg för dom än just fördomar som jag inte riktigt vet vart dom kommer ifrån. Jag tycker mig själv vara öppen och rätt fri i sinnet men inser att även jag har en hel del skit i hörnen.

När dumheten får agera face

Många spelar på sin dumhet, och visst det kan löna sig i många sammanhang. När dumheten också är spelad så kan jag inte annat än att konstatera att den personen verkligen ÄR dum. Idag finns så många exempel på detta så att räkna upp några vore som att flytta in som myra på våning tre och försöka lista ut vilka man har till grannar. Jag försöker verkligen hålla mig, jag vill inte nedlåta mig till nämna namn på personer som jag egentligen inte känner. Det vore så otroligt mycket enklare att slänga ur sig namnet på en dockysåpa "kändis"
Jag ska inte! Jag tänker inte! Men fan om jag kan håll mig! NEJ!!!! Jag säger bara Titti Schultz

VÄGG

- Vad finns bakom?

Snart...

Nu är det bara fyra-fem veckor kvar. Då ska jag försöka ta mig till havet. Det kan bli Ryssbält i norr eller Inishbofin på Irlands västkust. Egentligen spelar det inte så stor roll vart bara att det blir tid för inventering av mjukvaran. Då ska jag lyssna på mig själv och ta reda på vad jag tycker om både triviala och allvarliga saker. Jag ska tex fundera ut vad Ingmar Bergman betytt för mig, jag menar dom har ju snart frågat alla människor så det kan vara bra att vara förberedd då dom kommer och frågar mig.

Människor

Dom finns i alla format med unika utseenden men på håll ändå så lika. Dom skiljer sig i åsikter men få sticker ut. När jag är trött är alla en och jag får anstränga mig för att inte behandla alla som en och samma platta figur. Surret hon ger i från sig blandas med alla andras surr och jag får verkligen spetsa öronen för att kunna höra om det någonstans i gröten finns något att lyssna till. Men så där jag minst anar något så stannar liksom tiden och jag ser en vacker människa, jag hör en vacker människa och jag förstår att jag inte är helt blasé, att jag fortfarande kan uppmärksamma. Jag vet att det är systemet som går på sparlåga, som sparar alla krafter till arbete som gör att jag fungerar så här men det skrämmer mig ändå när jag inser att jag sett och hört 100-tals människor en dag men inte kommer ihåg en enda.

Vacker refererar inte till traditionell skönhet.

Om nu någon tror att jag bloggar mindre för att jag har semester, för att jag kanske är på resande fot i främmande land eller för att jag ligger och slappar på en strand någonstans så är jag ledsen att säga att så är INTE fallet. Det jag håller på med kallas ARBETE, och jag börjar förstå ordets innbörd. Jag kan nu förstå hur det måste ha varit innan lördagen blev en ledig dag, va fan jag har i bästa fall en ledig kväll per vecka och då dör jag i min soffa. Om solen skiner så är det lika med grymt mycket jobb, om det regnar så är det lika med få ordning på allt inför nästa soliga dag. Men jag ska inte beklaga mig, jag har valt det själv även om jag ibland misstänker att jag inte kan ha varit helt nykter då jag gick in i detta. Jag försöker intala mig att semester är överskattat även om jag konstigt nog längtar till hösten för att eventuellt då kunna unna mig detta.

Sökes

Man som tycker om att ge massage till utarbetad kvinna. Du bör vara en bra kock och se till att det alltid finns goda viner hemma. Gnälla är inte din grej utan du är alltid glad och tillmötesgående. Du ska kunna se på mig när jag vill vara ifred eller vilka behov jag har. Mina vänner gillar dig, du har huvudet på skaft och har alltid något intressant att tillföra (Du är en tänkande människa). Utseende och ålder är inte egalt men inte heller skitviktigt. Du ska ha egen fungerande ekonomi, egna intressen och gärna sommarhus. Om du gillar vintersporter så lär vi inte umgås så mycket den delen av året. Du tycker att min tjurighet är charmig. Har du barn så hoppas jag att du har bra koll på dom och att dom inte är för många eller för små. Raggare, lortgrisar och egoister göre sig inte besvär!

Utopi???

Långnäsa till långa fingrar!!

Någon stal min väska, min telefon, min plånbok, mitt körkort, mina nycklar
Någon stal i princip allt som gör vardagen tillgänglig.
Då ilskan lagt sig och irritationen stog och vägde,
insåg jag att jag egentligen inte blivit av med något.
Inget eller ingen fattas mig idag
Tjuven tog bara det jag kan vara utan
Det jag kan ersätta!

I see trees of green, Atombomb red roses too
I see Pedofil them bloom for me and you
And I think to myself, Svält what a wonderful world

I see skies of blue Aids and clouds of white
The bright Föroreningar blessed day, the dark sacred night
And I think to myself, Misshandel what a wonderful world

The colours of Incest the rainbow, so pretty in the sky
Are also on Våldtäkt the faces of people going by
I see friends Krig shakin' hands, sayin' "How do you do?"
They're really saying "I love you"

I hear babies cryin', Folkmord I watch them grow
They'll learn much Rasism more than I'll ever know
And I think to myself, what a Knark wonderful world
Yes, I think to Prostitution myself, what a wonderful world

Hårda tag

När man som kvinna har fyllt 40 så kallas man automatiskt till mammografiundersökning. Alla kvinnor i Sverige mellan 40 och 74 kallas löpande med 2 års intervaller. Det är ju naturligtvis jättebra med förebyggande hälsokontroller och jag antar att det finns något underlag för varför man väntar med att kalla kvinnor tills de är 40 och varför man slutar kalla dom efter 74. Imorse åkte jag så iväg till min första mammografikontroll som sker lite efter löpandeband principen. Man matar in 150 spänn i en en automat och får ett kvitto på att man betalat, pratar 2 minuter med någon som sätter en massa kryss på ett formulär, av med tröja och b-h och in i ett mörkt rum.
Här väntar en kvinna som med bestämda tag tar tag och drar i brösten för att sedan låta dom klämmas ihop och deformeras mellan två plattor. Och det var i det här ögonblicket som jag kunde konstatera att de som gnäller på att killar är en aning för hårdhänta med brösten aldrig varit med om en mammografiundersökning eller träffat Tuttnazin som sköter det hela *aj aj* Min bror påpekade dock för mig att det finns kvinnor som gillar hårda tag då det gäller bröst och jag undrar lite om det var den typen av kvinnor jag såg hängandes utanför mottagningen med längtande blickar.

En paus från badjävlarna ...

I natt regnade det, dropparna föll så där skönt mot fönsterbläcket och jag hypnotiserades till sömns. Idag är luften renare och det är inte fullt lika kladdigt.
Jag tycker att det är skönt med en dag som är lite kyligare så att jag kan hämta andan från alla badjävlar och komma ikapp en smula. Värmen får gärna komma åter igen på låt oss säga torsdag, det gagnar ju min verksamhet i allra högsta grad även om jag har en förkärlek för sommarregn.

Here we go again!

Jag noterar att 80-tals modet kommit tillbaks, jag vet inte om jag förfasas eller bara småler igenkännande. Korta kjolar, pants, stora t-shirts i lager på lager i mintgrönt och andra ruggiga färger. Nu heter det med all säkerhet inte pants utan något helt annat, det hette iaf pants då - på 80-talet. Smycken i plast och i lika hemska färger används flitigt och är det inte vackert så är det iaf billigt. Jag antar att axelvaddarna redan gjort sin återförening med det övriga 80-tals joxet även om jag inte själv sett det än. Själv var jag ingen pumpsmänniska men hade väninnor som hade pumps i alla tänkbara färger.

Jag konstaterar att nu som då så används palestinasjal, inte av pumpsmänniskorna men av sådana som liknar den jag var då. Min dotter bär stolt min gamla svart-vita palestinasjal. Och nu som då så är de flesta bärarna inte helt medvetna om en eventuell innebörd i bärandet av denna sjal. Att mönster och färger skulle ha en politisk innebörd är inte helt sant. I ursprungslandet kan man dock konstatera att röd-vita sjalar mest bärs av marxist-leninistiska PFLP och grön-vita sjalar används mest av Hamas.
Västerländska efterkonstruktioner har gjorts och en del vill hävda att följande färgkombinationer betyder följande:

Svart-vit = Anarkism eller Palestinas frihet
Röd-vit = Kommunism
Grön-vit = Veganism
Lila-vit = Feminism (Denna färgkombination finns inte i ursprungslandet)

Många bär sin sjal för att dom tycker att den är snygg och det är väl helt okey likt alla andra typer av persedlar vi bär utan annan anledning än att vi just tycker det är snyggt. Andra bär den för att visa solidaritet med det Palestinska folket.

Notera att palestinasjalen började bäras här hemma på 70 talet och bärs fortfarande, den kan därför inte anses höra hemma i något specifikt decennium och vissa anser också att den inte bör räknas som en modedetalj, fast den nog oftast är just det. Palestinasjalen (Keffiyeh) är från början en helt vanlig huvudbonad som användes för att skydda huvudet mot solen. Bär den hur du vill! Det kan leda till diskussioner även om du bara bär den för att du tycker att den är snygg.

Hmm

Varför ändras månaderna här till höger hela tiden från svenska till spanska eller engelska???

En slumrande surkärring

Utanför mitt kontor finns ett antal parkeringsplatser som tillhör vårt företag. Det är endast där behöriga personer får parkera. Det finns skyltar som informerar om detta samt skyltar om att det är förbjudet att parkera i området direkt intill. Nu tillämpas vild parkering av kreti och pleti (personer utan behörighet) och skyltarna som talar om att det är förbjudet måste vara de mest ignorerade trafikskyltarna i norra hemisfären. Jag känner hur en slumrande surkärring vaknar i mig, jag brukade inte bry mig men nu skulle jag lätt kunna slänga ur mig en surkärringsharang då jag med nöd och näppe lyckas backa ut bilen från min parkering utan att krocka kretis folkabuss.
Att den slumrande surkärring vaknat bevisades även i helgen då jag barskt sa åt ett barn att stänga dörren (ungen sprang ut och in hela tiden och stängde den aldrig med följd att isande vindar drog in över min rygg). Barnet ifråga slutade att springa ut och in och sprang istället till sin mor och far som inte ägnat ungen en sekund av uppmärksamhet innan, men nu gav mig sura blickar.
Det skiter jag fullständigt i och Harald applåderade min inställning för första gången!

Alice och samerna

Jag läste en intervju i aftonbladet med Alice Timander i helgen. Rubriken handlade om att ha sex i 90-års åldern men intervjun handlade mer om hennes 3 spruckna äktenskap. På sidan av intervjun fick man se hur en dag i Alice liv såg ut. Hemtjänsten dök upp men jämna mellan rum och vid 14.00 satt hon på sin TV. Nu är det så att Alice är väldigt besviken på utbudet som till större del handlar om samer och snö, inte bara just denna dag utan alltid enligt Alice. Jag skrattade högt då jag läste detta och undrade vilka kanaler människan egentligen har? Men så här efteråt tycker jag nog mest att det är tragiskt. Visst, hon vill själv synas i media och det är ju det som varit hennes grej men borde man inte fundera lite innan man publicerar en sådan intervju. Jag kan inte säga med säkerhet att hon är gaggig men efter hennes uttalanden i intervjun så blir jag bara beklämd.

Harald säger..

Jag kan inte komma ihåg att jag hade någon låtsas kompis när jag var liten, hade kanske fullt upp ändå eller så var jag kanske fantasilös. Min dotter hade en påhittad vän som hette Olsson (av alla namn). Olsson låg ofta bakom sådant som hon själv inte kunde stå för och hon sa att Olsson var en liten flicka. Jag tyckte alltid att Olsson lät som en vuxen person med dåligt omdöme. Jag har funderat lite på Olsson och alla andra låtsas personer som barn diktar upp och kommit fram till att det inte bara är barnsligt fantasifullt utan genialiskt. Jag har därför skaffat mig en sådan vän, han heter Harald (av alla namn). På Harald kan jag skylla ogenomtänkta uttalanden, sådant som man som vuxen inte kan skylla på någon existerande person eller är villig att stå för själv.

Harald har redan börjat ta rätt stor plats och tycker att jag aldrig gör något roligt, att jag bara jobbar och är vuxet tråkig. Han har tom hotat att skaffa en annan mänsklig kompis om jag inte skärper till mig. Han tycker att mitt bloggande är patetiskt och tjatar om att få skriva ett inlägg eller två, jag har sagt att jag ska tänka på saken och varnar Er nu alltså för att Harald kan komma att skriva ansvarslösa uttalanden här framöver.

Ha det bra eller som Harald alltid säger:
- Skärp dig! (Er!)

Morgonstund...

Klockan behöver aldrig ringa hemma hos mig, jag vaknar alltid före. Långt före och skulle jag inte göra det så har jag en som voffar försiktigt men envist tills jag öppnar ögonen. Jag är ofta dödstrött på kvällen men sover lite och oroligt om nätterna. Jag misstänker att allt hänger ihop. Jag tillbringar för närvarande onyttigt mycket tid till arbete och säger glatt till alla varnande pekfingrar att det är ju åt mig själv jag jobbar och med tiden så ska det lugna ner sig. Mitt sociala liv är hopplöst obefintligt så när som på några kollegor och mina drömmar handlar om lite lugn och ro i ett bad med ett glas vin, eller några timmars konversation med en trevlig icke kollega. Jag var till tandhyginisten i måndags, hon ville mena att jag var en aning annorlunda eftersom jag somnade då hon rotade runt bland mina tänder. Hon sa att nästan alla tycker att det här är väldigt obehagligt men du sover dig igenom behandlingen och låter mig i princip göra vad som helst med dig. Det i sig är ju lite skrämmande, att jag kan sova då någon gör obehagliga saker med mig.
Varje morgon då jag åker till jobbet då endast några få arbetare med konstiga arbetstider är vaken så känner jag mig rik och tillfreds, inte över att jag har ett jobb utan bara därför att. Mina sinnen är på topp då, jag kan höra ljud som jag definitivt inte skulle höra på eftermiddagen och jag noterar saker som annars med all säkerhet skulle gå mig förbi. Jag tror i mina tankar att jag skulle må bra av en dygnsförskjutning, fast det skulle nog bli rätt ensamt. Alla jag känner gillar att sova länge på morgonen. Antagligen så funderas det för mycket på triviala ting då jag istället bara borde åka med och verkligen ta till mig det jag redan vet. Jag vet på ett ungefär hur länge det är tänkt att jag ska vara här, jag vet att det kan ändras i ett ögonblick och jag vet att jag skulle fylla mina dagar med helt andra saker om jag bara kunde greppa och förstå fakta.

Supermulle

Jag blev hämtad på jobbet av mina kollegor. Nu skulle det firas och vi brukar utsätta födelsedagsbarn för deras fobier. Någon har fått suttit som kartläsare i en rallybil en annan har fått rida med akuten som slutstation, vilket iof var en rätt skön omväg för personen i fråga eftersom det vankades morfin. Jag grunnade ett tag på vad jag själv skulle utsättas för och insåg rätt snabbt att det inte var bungyjump från Alnöbron (TACK!) Kläderna som jag var tvungen att sätta på mig gav mig en hint om vildmarksäventyr. Visst! jag hatar husvagnar och campingplatser och hade jag varit tvungen att genomlida något sådant så hade dom träffat rätt gällande fobier. Nu fick jag istället paddla kanot, övernatta i militärtält och leka vildmarksmänniska. Det var kallt men inte olidligt, brasan och vissa procenthaltiga drycker höll oss vid gott humör. Det tävlades i grenar a la scouterna och jag tilldelades diplom som bevisar att jag är en auktoriserad supermulle. Det är inte bara svårt för mina nära att tro, det är även svårt för mig att ta till mig. Om dom bytt ut e i super till a så hade det varit enklare att tro.

Det var i alla fall en trevlig upplevelse och jag tackar alla inblandade, sneglar på diplomet och undrar om jag kanske inte är så betong och asfalt när allt kommer omkring.

Suger!

Hur kan någon längta efter E-Types nya singel?
Vem ska man suga av för att dom ska sluta spela Marie Linberg i radion?

Begrip!
Fatta!
Inse!
Förstå!
Hajja!

Fan vad onödigt!

Vem vill tända på något med flit bara för att få se det brinna? Jo en pyroman och det är ju ett kapitel för sig. Vem vill tända på ett bad som drivs av en ideell förening? Ett bad som har räddats från nedläggning av ideella krafter och som är ett av de få kvar sedan kommunen stängt de flesta i sin spariver. Att branden var anlagd råder det inga som helst tvivel om, det var bara tur att vi var på plats och kunde släcka innan den tog sig. Vi såg en yngling springa från platsen till en väntande bil som snabbt for därifrån. Det är dessa uppgifter som gör det så skrämmande, någon har planerat det här, någon har en fin bil och körkort alltså måste någon räknas som vuxen. Om det hade varit några barn som lekt med tändstickor så hade jag inte haft ont i magen, varit irriterad med all sannolikhet men inte haft ont i magen av oro. Polisen är rätt övertygade om att de kommer att försöka igen. Jag blir heligt förbannad då jag inser att vi inte kan göra mer än att vänta och se vad som händer. Det hela är så jävla onödigt!

Idag fyller jag år och det känns också onödigt, jag menar vem har sagt att jag accepterar eller lever efter vår tidräkning? Hade en fest i helgen som var väldigt rolig, så rolig att kvällen tog slut för snabbt och åter igen hänvisar jag till att jag inte sagt ja till tidräkningen. Det är roligt med fester och nästan lika roligt efteråt då allt ska summeras, hände det några skandaler? nää inte vad jag vet! men efter ett tag så ploppar det alltid upp någon liten skandal som pricken över i:et. Ikväll ska jag unna mig en whisky och njuta av bubbelbadet jag fick i present, ha en bra dag!

1967

I tider då löpen handlar om viktminskning, mindre viktiga kändisar (Ernst Kirsteiger) eller vilken plasma-tv som är bäst. I tider då jag inser att jag levt fasligt länge, snart 40 år kan jag inte låta bli att reflektera över hur det såg ut då jag kom till världen. Vad var på löpen då? knappast något av dagens nyheter.

Högertrafiksomläggningen måste definitivt ha skapat en del rubrier. Sexdagarskriget och ockupationen av Israel var heta nyheter då och än i dag 40 år senare pågår dessa ockupationer trots att FN:s säkerhetsråd antog en resolution som krävde ett tillbakadragande av Israel från de ockuperade områdena redan 1967. Att det pågår 40 år senare kan man ana i viss media (då man bläddrat förbi Ernst mamma, reklam och annat lull) vi läser om självmordsbombare och rycker på axlarna, få är de som orkar sätta sig in i eller vara uppdaterad i detta krig tyvärr. En militärjunta tar också detta år makten i Grekland efter en statskupp och monarkin avskaffas.

Vilgot Sjömans film "Jag är nyfiken - gul" och "Änglar finns dom" med Jarl Kulle och Christina Schollin hade premiär 1967 och resten är ju historia. Casino Royal och James Bond hade filmpremiär i april 1967, den här filmen blev ett fiasko. Inte mindre än 5 regissörer och 7 manusförfattare var inblandad i en film som var helt utan kontroll. Stjärnor med krav om jättestora ersättningar avlöste varandra, Peter Sellers kom ihop sig med Orson Welles och av den anledningen försvinner så också Peter Sellers karaktär mystiskt i senare delen av filmen. Filmen släpptes några månader innan You Only Live Twice, vilket förvirrade en del av biobesökarna och gjorde att intäkterna för den riktiga Bondfilmen blev något mindre än väntat. Nu 40 år senare får vi se en mer kontrollerad filmatisering av Ian Flemings första bok om James Bond.

1967 är ett väldigt händelserikt år och löpsedlarna då måste ha varit betydligt mer intressanta och engageranade än idag. Dessutom föddes jag och en hel drös med andra människor detta år och fler än Ulf Lundell frågar sig vart -67 tagit vägen? Min fråga är mer vart tog dessa 40 år vägen? ingen unik fundering i sig vad jag förstått.

Födelsedagar

Varför firar man födelsedagar? Okey jag kan förstå att man kan fira en födelse, en förhoppningsvis efterlängtad ny människa. Men sen då? Vi firar som i regel barns födelsedagar mer än vuxnas fast det borde vara en större bedrift att man hållit sig vid liv ännu ett år ju äldre man blir. Födelsedagsfirandets storlek borde således öka med åldern.

Jag har inget emot födelsedagar, jag tycker både om att ge och få uppvaktning. Men jag funderar ändå varför det är en sådan stor grej, och ifall det är det i alla kulturer? Är det för att vi inte ska glömma bort varandra? för att alla ska få ha sin egen dag? Men tänk alla de som aldrig blir uppvaktade och alla de som inte vill bli uppvaktade och påminda om att tiden rår ingen på.
och varför är det större att fylla 40 än 39? Visst det finns vissa åldrar som kanske är mer värda än andra att firas. Att man blir myndig tex, fast då man fyller myndig så fattar man inte ett skit av det (befriande). Det passar inte med tårta då man fyller 30 och inser att man är på väg in i medelåldern eller då man fyller 40 och antingen skiter i vilket eller fasar över vart åren tog vägen. Hur man vill möta sin bemärkelsedag är nog väldigt olika från person till person. Jag vill inte ha tårta, jag vill ha fest! Det är en bra anledning att träffa sina vänner på, att fira att vi finns mer än det faktum att en av oss blivit ett år äldre.

Jag tänker på äldre människor i min omgivning som med drömsk blick säger "Jag var nog som lyckligast efter 40" Säger dom det för att luras? För att om dom sa som det var så skulle ingen orka bli lika gamla som dom. Eller menar dom det? Vad är det då som är så jäkla bra med att vara 40? Jo jag kan känna att vissa saker är bra mycket bättre nu än då jag var tex 25 men det som skrämmer med deras resonemnag är vad händer sen?

Nå, en dag i taget och en dag så kanske jag också sitter och hänvisar tillbaks till åren då jag var runt 40 som de bästa i mitt liv. Det kan ju vara så att man inte kommer ihåg längre tillbaks än så heller.

Hmm

Jag har funderat kring det här förut då det gällde Panodil och Panodil Zapp. Den senare skall tas då man vill att värken ska försvinna snabbt, vilka tar den första? Är det någon vits att låta gamla Panodil få finnas kvar i hyllorna?
Nu har Coca-Cola gjort en liknande variant. Coca-Cola light är en sockerfri läsk som riktar sig till de som inte kan eller av andra anledningar inte vill ha i sig socker men ändå njuta av en Coca-Cola. I april introducerades Coca-Cola Zero som också är utan socker. Jag har läst på burkarna och försökt förstå skillnaden mellan dessa två men har inte lyckats. Loggar man däremot in på Coca-Cola på nätet så får man veta att Coca-Cola Zero är läskedrycken för killar, nu blir jag ännu mer fundersam. Har dom gjort två identiska drycker men i två olika förpackningar som riktar sig till respektive kön? Jag är ingen kemist men det enda jag kan se skiljer de två dryckerna åt förutom förpackningen då, är sötningsmedlet. I Coca-Cola light används sukralos och acesulfamkalium. I Coca-Cola Zero används aspartam och acesulfamkalium. Är inte aspartam cancerframkallande? Är det därför den riktar sig till killar?

Nasare igen....

Telefonen ringer och en övertrevlig kvinna från Stockholm presenterar sig och det företag hon ringer ifrån.
- Jag vill börja med att säga att jag inte säljer något!
- Jasså det säger du, svarar jag norrländskt misstänksamt.
- Nej du förstår att Du och Ditt företag skulle kunna göra oss en tjänst.
- Hmm jaha, svara jag och tänker att jag ska verkligen försöka att inte avbryta det här samtalet med att jag inte är intresserad.
- Vi vill bjuda Er på en hemsida och eran motprestation blir att vi får använda Er som referens, vi har valt ut just Erat företag bland alla bla bla bla och det enda jag behöver veta nu är om Ni vill ha en hemsida.
- Vi har en hemsida!
- Ja men den måste ju absolut fixas till och det kan vi göra åt Er!
- Vad är dåligt med den då?
- Ja jag har inte lyckats komma in på den, är adressen xxxxxxx?
- Nej det är .se
- Ja nu ser jag den, jo men den måste ni fixa till, vilken branch är ni i?
Här är jag rätt trött på den speedade kvinnan som troligtvis är nybörjare eftersom är så jäkla hurtig, trevlig och hyper PÅ! Hon pratar på och vill att jag ska logga in på än den ena sidan efter den andra, jag lyssnar nu med bara ena örat och svarar mm med jäma mellanrum.
- Nu är det bara så här att eftersom det är många som vill vara med så måste jag veta idag om Ni är intresserade?
- Av en gratis hemsida med gratis support i ett år?
- Ja precis också behöver ni bara teckna ett 12 månaders avtal på vår portal istället för ett 24 månaders som annars är praxis till en kostnad av 590:- i månaden.
Så där ja, där kom det! Jag blev inte det minsta irriterad bara glad över att mina instinkter fortfarande fungerar.
- Nu har du spillt både din egen och min tid helt i onödan, jag är inte intresserad!
- Ja men
- Tack och hej sa jag och la på, nu vet jag att jag inte avfärdar nasare för snabbt. Jag har kontrollerat mina instinkter och dom fungerar, jag känner igen dom redan i hälsningsfrasen.

Trött

De flesta gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar, det gäller att komma ihåg det i mötet med människor. Så att man kan orka med vissa av dom, sig själv till exempel.

Vi väljer oss fram

Jag tror att jag funderat ut varför vi (jag) är så fullbokad och stressad jämt. Jag tror att jag tillhör de männsikor som har svårt att välja. Om jag blir sugen på en pizza så kan jag vända hem efter att jag sett menyn som erbjuder 88 varianter. Men där gjorde min fundering ett magplask eftersom jag valde att gå hem och inte valde att välja en av alla 88 pizzor.

När vi sprang omkring naken och inte behövde välja vad vi skulle äta utan åt det som vi kom över, när vi inte valde bort en bra man för att det eventuellt skulle kunna dyka upp en ännu bättre man nästa parningssäsong, när vi inte valde grotta efter storlek och smak utan somnade där skydd mot natten fanns då var vi definitivt inte fullbokade. Om vi var stressade vet jag inte men jag har svårt att tro det, jag tror att det enda valet som fanns var att hålla sig vid liv och föröka sig. Fast det är ju också ett val om det inte enbart gick på instinkt. Det måste ha gått på instinkt för jag har svårt att se Knot-Lisa sitta och deppa på en klippa med funderingar på att hoppa. Jag tror inte heller att Bertil-Ben avbildade förökningsritualer på sin grottvägg för att hetsa upp sina fantasilösa medmänniskor och dessutom bli rik på flinta.

Men vad vet jag? Inte ett jäkla nå! Återkommer en annan dag!

Aprildagar

Vårvindar friska tog några tak, minst 2 busskurer, skyltar och en hel del träd. Nu har stormen dragit sig tillbaks och nu på morgonen singlar aprilflingorna ner. Det gör ingenting, jag är ju den som bad våren göra halt för ett tag sedan. I deklarationstider fungerar jag inte socialt men jag kan ändå fundera på vissa saker.

- Är bloggande socialt befrämjande?
- Han kom i full Kareta!! uttrycker kommer sig nog av italienskans ord för bil.
- Värre blir det när någon kommer som ett jehu! vad är det?
- Varför firar man födelsedagar? (återkommer troligtvis i det ämnet)

Jag dissar nasare!

Tänk att allt är så otroligt bra i försäljningsögonblicket.

Vi köpte en kopieringsmaskin på kontoret för ett tag sedan. Stort företag som påstår att om någon kan så är det dom. Nu vet nog alla vilka jag pratar om. Hur som helst så kunde den här maskinen lite andra saker än att bara kopiera, den kunde scanna, maila och användas som skrivare enligt den övertrevliga nasaren. Nu är det bara så att det kan den inte alls! Deras experter har varit här och alla har kliat sig både här och där men har efter ett tag åkt härifrån med ett löfte om att nu fungerar det. När dom åkt så kan jag bara konstatera att nej det fungerar inte, och nu fungerar det inte ens att skriva ut. Kopiera går bra, men vad fan!!!!
Nu vet jag att det finns dom som hävdar att ju fler funktioner i samma maskin ju sämre prestanda. Visst, jag kan köpa att prestandan får stryka lite på foten men nu är det ju så att flera av maskinens påstådda funktioner inte alls existerar.

Jag blir lika upphetsad av nasare som jag blir av blåsväder!

Den Dunkle

Filosofen Heraklitos den Dunkle från Efesos sa:
"Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod"
Och det ligger verkligen en hel del i det, hur vi än upprepar oss så är förutsättningarna alltid annorlunda.

För övrigt tycker jag att Heraklitos har ett tungt epitet.

Fan vad våren fick bråttom

Normalt brukar jag tycka om att det går undan, att rännilar av vatten strömmar, takdropp och ljudet av grus under skorna. Men nu känns det som om jag inte ens hinner förundras, det som är min vanliga vårsysselsättning. Förundras över hur allt orkar brista ut i så mycket liv ännu än gång. Fönsterna är skitigare än vanligt och solen är inte nådig, på balkongen hänger julbelysningen kvar och jag vill trycka på stoppknappen. Jag vill spola tillbaks några veckor och inser då jag säger det att jag nog är den enda som känner så. Hur kan vissa månader släpa sig fram och kännas som år då andra med exakt samma antal dagar visslar förbi lika fort som nyrikskänslan en lönehelg? Syrenerna blommar och sen kommer hösten, undrar lite om människor förr kände samma sak? Att allt gick så förbannat fort. Våren, sommaren för att sedan kliva i sirap och få en stil som påminner om ett trögdjur.

Det är inte alls synd om mig

När jag vaknade imorse så vaknade jag med en känsla av att det var synd om mig. Jag reflekterade inte närmare över känslan utan utförde mina morgonrutiner i vanlig ordning. När jag senare sitter på jobbet med en kopp kaffe så börjar jag ifrågasätta känslan. Varför skulle det vara synd om mig? Jag räknar upp ett antal alternativ men inget av dem håller i analysen. Det är inte synd om mig alls, det måste helt enkelt ha varit en dröm som dröjt sig kvar. En dröm som gav mig denna känsla och som jag inte kommer ihåg. Då jag funderar över en känsla som denna och hur den kommer till så inser jag att jag inte riktigt förstår att den fungerar så bra som den gör. Allt är ju relativt! Jag surfar runt för att se vilka det är synd om, förutom människan i största allmänhet som Strindberg för länge sedan redan påpekat. Jag hittar följande människor som det är synd om idag:

Homofober
Britney Spears
Göran Persson
Svenska militärer
Hönshjärnor
Glittermannen

Jag inser efter ett tag att det är synd om så otroligt många att det är omöjligt för mig att ta med alla här. Och då går det bara att åter hänvisa till Strindberg och inse att killen hade koll på det här.

Känner du vägen till Amygdala?

Det har varit en hel del snack om Amygdala (uh-mig-dah-la) på slutet, forskningen har inte bara bekräftat vad de sedan tidigare visste utan också börjat förstå en del nya saker. Amygdala är en del av den primitiva hjärnan i det limbiska systemet och kallas ofta för känslocentrum. Jag blev så fascinerad då jag läste att dessa två nötformade delar i hjärnan dels hyste empati och på samma gång anses vara det ställe i hjärnan som man kan härleda psykopatiska drag till.

Empatiska drag är till för vår utveckling och överlevnad. Empati är en inneboende förmåga att förstå andra människors tankar och känslor och en medfödd stark drift som inspirerar oss att skapa nära vänskapsband och gemenskaper där vi bryr oss om varandra. Hur kan psykopatiska drag finnas i samma del av hjärnan? Är det en skada i Amygdala?

Hur fungerar det då? Sinnena förmedlar intryck till thalamus som skickar dom vidare för bedömning av Amygdala. Är det en fara som hotar? Signalen går vidare till hypothalamus som i sin tur tillverkar adrenalin för att hjälpa oss att vara alerta och eventuellt kunna fly. Detta var kanske viktigare förr för vår överlevnad, idag förmedlas stress på samma sätt. Känslor som njutning, rädsla och empati finns här. Här startar också den process som tillslut får oss att gråta, om vi inte skär lök vill säga.

AmIgdala är för övrigt både en grekisk pralin och en kotlett med senap och mandel. Man kan misstänka att namnet kommer från det grekiska ordet för mandel och att även de små nötterna i hjärnan fått sitt namn härifrån. För övrigt reserverar jag mig för sakfel här ovan men fortsätter att fascineras och intresseras.

Citat

En populär författare skriver vad folk tänker. Ett geni inbjuder dem till att tänka något annat.

Källa: Okänd

Vilken utmaning!

Gör vad du känner!!

Jag funderar på vad jag egentligen vill och jäklar i mig vilken oreda det blev direkt.
Är det en lyx att försöka göra det man vill? är det naivt att tro att det är svaret?

Bäst före!

Jag slår i lite mjölk i kaffet, njuter av den första koppen för dagen och går sedan ut i kontorets kök för att ta en kopp till. När jag denna gång slår lite mjölk i kaffet ser jag att det står "Bäst före 15 MAR" Hmm men det smakade helt okey, såg inte konstigt ut heller, inga klumpar i kaffet. Den andra koppen blir svart för att min hjärna inte vågade lita på mina smaklökar utan direkt klamrade sig fast vi den information som fanns på mjölkpaketet. Jag vet att jag hört att man ska lukta och känna själv när tex mjölken anses ha gått vidare. Googlade på det och fann att många med mig funderat just runt det här med "bästföredatum" på bl.a. kondomer, hjärnan, mögelost.
På bloggen Vad är grejen? funderar man även över oöppnad respektive öppnad förpackning.
Jag hittade lite mer om just mjölk på Livsmedel Sverige, där får jag veta att mjölken kan klara sig upp till två veckor vid rätt slutförvaringstemperatur och att det till slut är konsumenten som får bedöma om mjölken är drickbar eller ej efter "bästföredatum"
För övrigt så har jag en hel del andra saker i min omgivning som passerat "bästföredatum"
Ett par skor, en cupévärmare och en kollega.

Du har mail!

Det blinkar till ett litet gult kuvert längst ner till höger på skärmen.
"Du har x antal nya mail"
Det pirrar till lite, en ilning efter ryggraden. Kan det vara?

Det var:
Daytoner
Ellos
RXK Läromedel
Marias Quiz
Travelstart

Har jag någonstans någon gång sagt att jag vill ha all denna reklam? Nej! Jag vill INTE och jag gör det jag kan för att slippa, men tydligen inte nog.

Det blinkar till igen för att visa sig att ännu mer konstig reklam trillat in. Några mail som rör jobbet och en rolig (?) historia från en vän. Jag har satt en Post-it lapp precis ovanför min brevlåda på skärmen där det står "Reklam nej tack!" men det skiter dom i och precis som det är i min brevlåda hemma, den i real life, så öser det in mängder av exakt samma reklam (blad).

Jag vill ha kärleksbrev, beundrarpost, brev från vänner som vill hitta på något roligt!!!
Så nu har jag klistrat upp ännu en lapp med utförliga instruktioner om vad som får läggas i min låda, ska bli spännande att se om det hjälper.

Surkärring!

Idag är jag grinig! Jag är trött och uppgiven. Varenda människa pratar om ljuset, solen och den stundande våren. Hur gott det gör dom och hur glada alla människor är, visst men inte jag.
Det känns som om jag sitter fast i en rävsax och jag är inte dummare än att jag vet vem som lagt ut detta hemska vapen. I vanlig ordning så finns det ingen annan att skylla på än mig själv, det är synd. Jag har så många fina haranger av skällsord på lager. Med det humör jag besitter idag skulle jag lätt kunna krossa vem som helst vokabulärt, men det känns lite löjligt att ge sig på mig själv. Dagen är inte slut än, kanske tar jag och skäller ut mig själv innan kvällen eller så rinner grinigheten av mig, eller ännu sämre sparas på hög till en annan dag.

Slutspelsfeber

Det är något speciellt med hockeyslutspel. Jag själv är lagomt intresserad och har inget favoritlag även om jag tycker att det är roligt då de norrländska lagen gör bra ifrån sig. Ja sen vill jag inte att det ska gå bra för Djurgården eller Brynäs, men annars kan jag lungt luta mig tillbaks i soffan och följa uppgörelsen. Nu står det 2-2 i matcher mellan Modo och Timrå och det finns en nerv som nästan känns hemma i soffan. Jag får helt plötsligt både 2 och 3 sms om hur Timrå dängde upp Modo senast, fast jag inte håller på något av lagen. Nu har jag iof en son som håller på Modo men jag tycker ändå att det inte är någon anledning till att blanda in mig i "kriget" Mitt måttliga intresse av hockey uppvägs av mitt intresse för fotboll och jag kan därför ha viss förståelse för att man kan bete sig underligt under vissa sportsliga händelser. Jag var själv ner till Rålambshovsparken 1994 för att ta emot hjältarna efter VM-bronset i USA, och jag sjöng precis som alla andra "VM Guld, VM Guld" fast vi bara kom trea. Det är ju underligt, lika underligt som namnet på parken, Rålambshov???? Hade han talfel han som skulle namnge denna park? Är det någon som känner till historian bakom namnet så skulle jag bli väldigt glad om ni kunde dela med er.

Valmöjligheter

Att kunna välja räknas som frihet. Ibland undrar jag hur fri vi egentligen är? det känns som om hela livet består av val. Vissa viktigare än andra men även de mindre viktiga upptar tid och kan leda till frustration. Jag måste ta ställning till vilket elbolag jag vill ha, vilken pensionsförsäkring och vilken fond jag ska placera mina pengar i. Det här är ju rätt viktiga val, jag vill ju naturligtvis ha den billigaste försäkringen som ger mest avkastning. Den finns sidor på internet som är till för att hjälpa oss att jämföra och därmed komma fram till rätt beslut. Alla dom här valen tar en jäkla massa tid och ibland känns det som om jag skulle ha stor nytta av en konsult som gjorde alla dessa val åt mig. Någon som valde teleoperatör, elbolag, försäkringsbolag. Konsulten skulle också välja vilka av byxorna jag ska köpa samt ta ifrån mig ångesten som kommer då jag besöker en pizzeria. 68 olika pizzor??? Jag kommer ihåg då vi fick våran första pizzeria i stan. Här fanns Vesuvio, Opera, Cappricciosa, Quatro stagioni, Bolognese och Calzone. Valet blev enkelt även om det fanns några fler varianter än de jag nyss räknat upp.
Vi vill ha friheten att kunna välja men jag är övertygad om att i vissa fall skulle vi må bättre om vi slapp göra vissa val. Vi har kommit en bra bit på vägen, från statlig monopol till valfrihet i tex elfrågan. Vi kan idag välja vilken leverantör vi vill ha men jag har ändå en känsla av att om man inte har det som heltidssysselsättning så är man rätt lurad ändå. Både på friheten och på bästa köp.

Utmanad

Jag har blivit utmanad i något som cirkulerar som ett virus i bloggvärlden just nu. Man ska tydligen skriva ner 6 underliga saker om sig själv i sin blogg och sen utmana 6 andra bloggare att göra detsamma. Jag tänker inte göra det, sorry Rigg!
Det är inte att jag inte kan avslöja konstiga saker om mig själv, det finns massor. Det är inte heller det att jag inte har någon att skicka utmaningen vidare till. Det finns ju tusentals om man inte måste känna dom, precis som i vanliga kedjebrev. Det är där skon klämmer!!
I dont like!

Arghh!!

Just nu irriterar jag mig något så vansinnigt på Telias reklam på radion. Det är två var av den ena tydligen heter Walle som gör egna schlagerbidrag. Två miffon som inte kan säga R, antagligen samma miffon som gör reklam för "rrauoterr"
Jag inser att Ni som talar samma dialekt som dessa två antagligen tar jäkligt illa vid er nu men det är inte bara dialekten, reklamen suger fett!! Visst jag kan byta kanal eller stänga av radion, lutar åt det senare men först tänkte jag försöka ta reda på vem som ansvarar för reklamen samt vad idioterna i den heter och skicka dom en ljudfil 6 ggr i timmen med en asjobbig norrlänning som tror att man kan få en häst om man väljer Telia.

Det snackas om..

Tänk vad otroligt mycket det pratas om just nu runt i världen och här hemma. Vad pratas det om där du befinner dig? Är det Lasse Brandebys vara eller inte vara i "Lets dance" eller kanske är det dagen, F R E D A G E N?

Här där jag befinner mig pratas det mycket hockey, slutspel MoDo - Timrå. De flesta håller nog på Timrå som är grannkommun men Örnsköldsvik ligger bara nästgårds och har en hel del supporters även här. Själv bryr jag mig inte särskilt mycket om hockey, imponeras dock av deras system som måste dra in en massa mer pengar än fotbollen. Dom spelar hur många matcher som helst i serien = klirr, dom spelar 7 slutspelsmatcher = klirr och dom spelar faktiskt under för sporten rådande säsong. Tänk om fotbollen kunde lära lite av hockeyn, spela fler matcher och framförallt spela under gällande säsong. Som det är nu så har dom uppehåll mitt i sommaren så vi får sitta och hacka tänder i november för att se de sista matcherna.

Vidare pratas det om att det är fredag och äntligen helg, jag bryr mig inte särskilt mycket om det heller. Veckorna springer iväg och jobbet gör ingen skillnad på dagar som det är just nu.
Det pratas ovanligt lite om melodifestivalen och det tycker jag är helt okey eftersom det pratas lite även om viktiga saker, vad som är viktigt är ju iof upp till var och en.
Idag ska jag prata om att solen faktiskt sken då jag for till jobbet tidigt imorse och att jag hörde fåglar sjunga. Har dom kommit tillbaks från ett varmt land för tidigt? Har dom varit här hela vintern men sjöng sin lov till solen? Jag är totalt okunnig då det gäller fåglar men jag kan verkligen uppskatta deras morgonsång.

Brustet hjärta

Enligt Aftonbladet så kan man dö av brustet hjärta. Vad blir effekten av det här? Att människor inte vågar bli förälskade längre? Nu är det tydligen kvinnor som drabbas mer än män (förvånad?) och den amerikanska studie som detta uttalande stödjer sig på är gjord på äldre människor. Det är inte ovanligt att den som mist sin make eller maka själv dör inom 30 dagar.
Om man läser artikeln så förstår man att det handlar om par där den ena går bort men en snitsigt satt rubrik fångar många olyckliga hjärtan. Man kan ju välja vad man vill läsa och ta till sig, som tex Aftonbladets tips om att det är hälsosamt för hjärtat att dricka alkohol om än måttligt (några matskedar om dagen). Idag är jag glad för att jag inte är över 50 år och lider risk för brustet hjärta, undrar lite över vad som sker med ens hjärta om man är under 50 år och blir dumpad? Jag är också glad för att rödvin anses vara rena medicinen.

Vett & Etikett

I helgen var jag på en 40-års fest och det slår aldrig fel, det finns alltid någon på lite större tillställningar som inte känner till vett & etikett. Jag är inte personligen så såld på att uppföra mig efter regler som någon hittat på för 100 år sedan, men vissa saker tillhör allmänt hyfs. Alla fick gå fram till en bardisk och där hämta mat själva, då finns det vissa som efter att ha ätit upp första portionen hämtar mer både en och två gånger innan alla ens hunnit tagit sin första portion. Jag vet att jag låter som en gnällkärring nu men då samma person som ätit sig mätt tre gånger inte heller kan hålla tyst i andra människors tal eller avbryter paketöppningen med att dra en allsång som ingen vill sjunga med i då känner jag bara irritation. Paketöppning är långdraget och ibland väldigt tråkigt för åskådarna, men alla vill att paketen ska öppnas och den som är förärad alla gåvor får sin stund i rampljuset som den huvudperson han/hon är. Står man inte ut kan man gå ut och röka, ta en drink till i baren på vägen ut och väl ute snacka skit med de andra som flytt en stund från paketöppningen. Sen har vi dom som kommer långt innan utsatt tid som dessutom är lite väl rund under fötterna med tanke på att festen inte ens har börjat.
Om man bortser ifrån dessa småsaker så var festen väldigt lyckad och jag orkade roa mig själv till 03.00 vilket var starkt jobbat med tanke på att jag ligger rejält på minus då det gäller sömnkontot.

Ordningen återställd!

Zlatan är tillbaks till landslaget och det tycker jag är helt kanon. Jag vet att åsikterna går isär en del då det gäller just denne man men personligen så tycker jag att det är helt rätt att krusa en stjärna. Vi svenskar har lite svårt för sådant, här gäller samma regler för ALLA. Och visst det kan väl vara bra i vissa fall, men inte i detta enligt mig. Man måste komma ihåg hur dessa killar blir behandlade ute i sina klubblag, som Gudar om dom gör bra ifrån sig och där lär dom sig ett helt annat beteende än det vi är vana vid hemma i Svedala. Zlatan har haft detta beteende hela vägen, helt osvenskt har han förstått sitt värde och agerat utifrån det. Det enda som kan störa mig en aning är att det börjar naggas i kanten på det ärofyllda uppdrag det innbär att ta på sig en landslagströja. När landslaget kallar då ställer man upp, med en ära och gör sitt bästa för Sverige, detta gäller inte bara fotboll. Jag kan misstänka att storheten av att få representera sitt land ibland överskuggas av alla dollars som är i farten.

Konstiga hål

Jag hade tänkt ondgöra mig över kommunen, arrendeavtal och vem som ansvarar för avlopp, underjordiska kulvertar m.m. Men den lilla glöd som tändes i frustration vid lunchtid är som bortblåst och jag inser att det inte spelar någon större roll egentligen. Att det har varit ut 6 st personer som representerat olika avdelningar och titta på hålet i backen spelar ingen roll. Att alla dessa 6 personer hänvisat ärendet mellan sig spelar ingen roll heller. Att ingen tycks vara ansvarig för den arrenderade marken när hål bara uppstår men väldigt intresserade då arrendet ska in spelar inte heller någon roll. Jag hade en dröm för ett tag sedan där det uppstod ett gigantiskt hål i backen varpå hela byggnaden tippade ner och försvann för alltid. Nu när jag tänker tillbaks på den drömmen och det verkliga hålet som uppstått så kan jag nästan känna att det vore skönt med en sanndröm.

Mm så är det!

Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare
tycks det mig att livet är till helt enkelt för
att levas.

Goethe

Borden

Jag borde plantera om mina krukväxter dom verkligen ber mig om det varje gång jag vattnar den urholkade jordskorpan i respektive kruka. Jag borde vika in all tvätt som jag samlat inte i hög utan i ett berg. Jag borde köpa den där lampan till min dotter som jag lovat sen förra våren men inte kommit mig för att göra. Jag borde glasa in dörren i vitrinskåpet, det är ju bara ett par år sedan jag satt dit den. Det finns en massa borden och jag är väl medveten om dom. Jag hamnar på resesidor på nätet och drömmer mig bort till dagar utan borden. Jag ser mig själv sittandes på en klippavsats på Inishbofin helt utan borden och med en tanke som är fri.
Om man nu inte tycker om alla dessa borden varför skaffar man sig dom då? Visst det kommer alltid att finnas borden men det kan ju inte vara så svårt att minimera dom. Om jag ger bort blommorna, kläderna (inte alla men det mesta) accepterar att mitt vitrinskåp inte har glas och ger dottern pengar till en ny lampa som hon kan köpa själv, då skulle jag vara en bra bit på väg i mitt nya "bordelösa" liv.

Modjo

Gwendalyn far omkring i en silverdräkt och håller i en påse. I den påstår hon att hon har min modjo?? Jag förstår inte riktigt vad hon menar men eftersom det enligt henne är mitt så vill jag väldigt gärna ha det tillbaks. I jakten på Gwendalyn som går igenom en uteservering i Thailand, genom ett slott i Skottland och även i mitt vardagsrum får jag hjälp av en lustig man i grön hatt. Han säger sig vara en ärkefiende till Gwendalyn och har kraft att förinta henne. Jag tycker att det verkar överdrivet och säger att det enda jag vill ha är påsen som hon har i sin hand. Tillslut så har vi i alla fall fått in Gwendalyn i ett runt rum (hon kan flyga) och hon svävar i taket. Mannen i den gröna hatten ber mig stå tillbaks och börjar läsa massa konstiga ord med en röst som låter som om en aborigin som blåser i en didgerdoo. Gwenadlyn ser ut att må dåligt och börjar bli genomskinlig tills hon med ett litet *poff* försvinner och påsen far upp och ut faller röda rosor som när dom faller mot golvet blir till blod. Jag går fram för att titta men blodet har torkat till små röda runda stenar.

Jag läser inte serietidningar, tittar inte på tecknad film eller liknande. Varför drömmer jag så här? Vem fan är Gwendalyn? och vad står mannen i den gröna hatten för? När jag nu ändå drömmer så tydligt kan jag väl få drömma något jag kan förstå, något som ger mig en behaglig känsla i kroppen och inte som nu, då jag vaknar med ett - Ehhh vad fan!

Hjärnmask

Vad är det som gör att man glömmer vissa saker och att andra på någotvis stannar kvar som fastklistrade med 2-komponentslim? Ibland hör jag en låt på radion, en riktig skitlåt. Den snurrar sedan i mitt huvud i dagar, ibland veckor. Som om den hade hittat en egen fil som inte är raderbar. Jag tror det kallas för hjärnmask. Sen finns det tankar som du själv skapat och även om du resonerat bort dem med dig själv så snurrar dom ändå på. Varje gång en sådan tanke dyker upp så får jag med kraft säga åt mig själv "Den där tanken har jag ju slängt bort" Ta ett nytt tag om den, radera den, trasa sönder den och mentalt elda upp den. Men så går det en dag eller två och så är den där igen. Är detta också en form av hjärnmask? eller är tanken förknippad med ett adrenalinutsläpp som gör min hjärna till en knarkare? Oberoende av om tanken är bra eller dålig för mig? Jag kan ta att Orups senaste låt vägrar lämna min hjärna ifred även om det framkallar ett lätt illamående. Men jag vill ha saneringstips då det gäller idiotiska tankar.

Hur var det före 1865?

100%

Vad betyder det när folk säger att dom ger mer än 100 procent? Jag är inget matematiskt geni men ger jag 100 procent så ger jag allt. Fast det är klart om 100 procent är lika med 40 arbetstimmar i veckan så får det ju ett helt annat perspektiv. I så fall jobbade jag 148 procent förra veckan. Jag gillar inte det sättet att se på det, jag tycker att 100 procent borde motsvara alla timmar i låt oss säga en vecka. Det betyder att om du en vecka ska ge 100 procent så får du ge fan i att sova och lägga in 168 timmar. Och det betyder att de som jobbar 40 timmar i veckan och kallar det 100 procent bara jobbar drygt 25 procent. Som arbetsgivare vore det drömmen, du kan säga till nästa vem som helst att du vill att dom ska jobba mer än sina futtiga 25 procent samtidigt som du som arbetstagare kanske får en mer positiv syn på tillvaron då du endast jobbar 25 procent och har 75 procents fritid.

Men om vi frångår arbete och dygnets timmar och tänker på vad man menar då man ger 100 procent. Kan man ge 100 procent? Det är mycket möjligt att det endast är ett sätt att uttrycka sig då man egentligen menar att jag ger allt JAG kan i det här? Så har det iaf varit för mig.
När ger du 100 procent?

Ett välordnat kaos

Mitt liv består av välordnade högar och en mängd listor. Jag anses nog ha rätt bra koll av min omgivning. Det skrämmer mig. Högarna och listorna symboliser ju tvärtom. Mitt inre kaos får inte nå ut så därför har jag en yttre ordning, mest för syn skull antar jag.
Jag kan vara grymt effektiv och skulle med lite välvilja lätt kunna effektivisera bort mig själv från en mängd uppdrag. Några gånger i livet har jag stannat upp, samlat alla bollarna i en hink och sagt att från och med nu räcker det med två bollar i luften samtidigt. Det har varit skönt! Av farten har jag sedan av någon anledning själv smygit in den ena bollen efter den andra och med förvånad min stått och jonglerat 8 bollar som direkt från Cirkus Scott.
Jag har nu äntligen accepterat att jag (denna upplaga) fungerar så här och jag tänker inte göra våld på en konstruktion jag haft så svårt att lära mig förstå. Jag har lärt mig vart off-knappen sitter och jag törs använda den, och varför skulle jag inte våga det? Jag är ju lika lättstartad som en duracellkanin.

Planering

Livet blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig, eller nästan aldrig faktiskt. Så varför planerar man stora saker egentligen? Någon ringde på dörren och ville låna telefon och vips så var jag i Paris. Jag liftade med en sjöman och sommaren efter odlade jag "kål" på en arrenderad åker. Jag följde med en kärlekskrank vännina till Aten, hon for hem och jag blev kvar. Istället för att jobba på fabriken satt jag på Atens barer och caféer och samtalade om livet. Jag undrar vilka planer jag hade då? Vad jag tyckte om livet som just hade börjat för min del.
När jag tänker tillbaks så har jag nog inte planerat så noga, det känns så men det har nog mer varit bananskal mest hela tiden. Jag undrar om det sett annorlunda ut om jag haft en plan som jag följt till punkt och pricka. Troligtvis men knappast bättre.
Jag känner mig nyfiken på nästa oplanerade steg i mitt liv, även om jag egentligen borde göra en grovplanering. Jag vet att det finns steg jag måste ta, dom ska jag hålla mig till men resten får bli som det blir. Det är synd att det är så lite bananskal i farten bara.

Ett glas vin

Om du skulle få för dig att öppna en restaurang eller om du redan kanske äger en sylta. Dina gäster vill nu ha ett glas vin till biffen eller en stor stark till gulachen, strålande tänker du och kollar redan nästa dag upp vad som gäller.

Ansökan ska skickas in med 19 bilagor, jo det är sant 19 bilagor som styrker allt ifrån att du är svensk medborgare till besiktningsprotokoll från räddningstjänsten. Innan du skickar in din ansökan gör du klokast i att prata med hälsovårdsmyndigheten som ska godkänna lokalerna. Dom vill ha tvättställ och vatten på fler platser än det finns, vilket fick mig att föreslå Lundby tvättställ. När ansökan och alla bilagor är sammanställda så ska det skickas in till alkoholenheten samtidigt som du ska betala 7.600:- för att ens få den behandlad. Skulle du dessutom få ett nej så är det bara att betala samma summa en gång till vid nästa ansökningstillfälle. Du ska också gå kurs i alkoholhantering, det som jag tyckte jag var så bra på. Den kursen kostar också pengar och sedan ska du betala in olika avgifter varje år, om du nu får något tillstånd.

Mycket väsen för ett glas vin och jag funderar genast på om det bara är i Sverige vi super så kontrollerat?

Dunka Dunka

I helgen var det fest. Två som fyllde år hade hyrt Pipeline och dagen till ära så återförenades Dunka Dunka. Jag tänkte att detta får jag bara inte missa och tog med mig mina två (snart) 16-åringar i tron om att dom skulle gilla det. Båda deras morbröder var med i bandet och bara det skulle ju göra att dom skulle tycka att det var fräckt.

Det var inte förrän efteråt jag reflekterade över hur fräckt jag själv skulle tyckt att det varit att följa med min mamma på en "minnenas serenad"

Jag hade iaf grymt roligt och jag tror att mina barn iaf fick med sig någonting positivt, det finns fler vuxna som dansar lika galet (löjligt?) som deras mamma.

Arbetslust

En stor kopp kaffe
Ordna jobbet i högar
En till kopp kaffe
Läsa mail
Telefonsamtal
Prioritera om högarna
Kaffe
Läsa tidningen en gång till, noga
Lunch
Inser att jag måste göra det här idag
Kaffe
Besök
Fingra på en pärm
Kaffe
Kan göras imorgon, lördag iof
Men det kan göras imorgon

Svinsemester

Nu är det kallt, svinkallt. Minus 20 och jag försöker förstå varför vi bara går på? Vi går ut, startar vår iskalla bilar och åker iväg till våra jobb. Vi huttrar och snorar och alla har vi om inte röda ansikten så röda näsor. Det är inte på sommaren man ska förbruka alla sina semesterdagar, man ska ha några kvar till svindagarna. Ligga i soffan under filten, dricka varma drycker beställa hem mat av de stackars satar som inte har några semesterdagar kvar.
Känner mig först gnällig då jag ser genomåkningen av störtloppet för damer. Minus 20 grader i hundra km i timmen, vad motsvarar det för kyla? Men jag inser ganska snart att dom valt det själv, precis som jag valde att inte ta semester idag.

Besiktning

Så var det dags, bilen skulle in på sin årliga besiktning. Jag hade absolut inga onda föraningar och blev nästan stött då en vän till mig igår frågade -Går den igenom då?
På plats körde jag in bilen och istället för att stå och hänga över axeln på besiktningsmannen (det brukar jag göra) så gick jag och tog en kopp kaffe vid deras betjäningsdisk.
Där satt två män och en kvinna som väntade på sina bilar och jag lyssnade intresserat på deras domar, en efter en.
- Ja du måste byta spindelleden (något med en spindel var det iaf)
- Bromsarna är helt slut, ombesiktning om 2 månader.
- Karborator-tunnel-kollifjoxen sjunger på sista versen
Jag log och sneglade bort på min bil som nu var upphissad, tänkte att min bil har inga fel.
Min bil var upphissad länge, ovanligt länge och nu var det två besiktningsmän som stog och samtalade om något. Den ena gick iväg och jag tänkte att nu hissas min bil ner snart, men nej den andra besiktningsmannen gick också iväg och där hängde min bil ensam uppe i luften.
Nu började hjärnan tänka tusenlappar, vad kan det vara för fel? något svåruttalat ord med minst ett X i har brakat ihop, körförbud?
Bilen kom iaf ner och besiktningsmannen försvann på en provtur. Jag borde hängt han över axeln ändå, visat min totala dumhet inför bilar och berömt honom som kunde så mycket.
Han kom tillbaks och jag betalade, väntade, väntade.
- Här! sa han och pekade på besiktningsprotokollet som legat på disken en stund.
- Jaha okey vad ska jag göra?
- Tja jag tycker att du kan köra härifrån, sa han och log.
Inte en anmärkning, inte en enda! Jag visste att jag kunde lita på min bil, jag kände mig minst 3.000 kronor rikare då jag for därifrån.

Hallå Nr.2

Telefonen ringer och jag svarar
- Hallå, du jag kommer nog inte upp till helgen
- ???? Ehh vem är det?
- Det är jag, Krister
- Jaha och varför tror du att jag vill veta vad du tänker göra till helgen?
- Jag sa ju att jag skulle höra av mig
Nu är jag inte bara irriterad, jag är förbannad. Jag vill att det jag nu ska säga ska nå in i hans beige-grå hjärna.
- Du måste förstå att jag inte är intr..
- Du jag har jävligt bråttom tänkte bara säga lite snabbt att jag inte kommer upp, jag hör av mig!
- Nej det gör du inte!!!
Tuuuut

Hallå!!

Igår fick jag ett telefonsamtal från det förgångna.
Det måste vara 24 år sedan vi sågs eller pratades vid.

- Hej! Vet du vem det är?
- Ehh nää?
Här följde en massa ledtrådar som skulle göra att jag kom på vem det var.
- Nä du jag vet inte vem du är. Vem är du och vad vill du? Jag är på väg ut!
Han svarade att det var Krister också följde ett skratt.
- Nu blev du paff va?
- Hmm jo, Vad vill du?
Han började genast berätta om allt som hänt honom de senaste 24 åren, vart han bott med vilka han varit ihop med, att han varit gift och hur många barn han hade. Vad han jobbade med och varför han skilde sig ifrån frugan *HÖ HÖ*
- Jaha, ja jag har som sagt lite bråttom, vad vill du?
Han var singel, kom på att han skulle söka rätt på mig??? Varför det? Hur kan man komma på en sådan sak? Hur kan man ringa en bekant från antiken och mer eller mindre föreslå en träff utan att fråga om personen är intresserad eller ledig? Hur kan man ringa någon som bad en mer eller mindre att dra åt helvete senast man sågs?
- Jag måste som sagt åka men det var intressant att höra vad som hänt dig, du kan fortsätta med ditt liv nu, jag ska fortsätta med mitt.
- Men du vänta, ska vi inte ses något då?
- Nej det ska vi inte.
- Kan jag ringa igen?
- Gör inte det! Ha det bra! Hej då!
- Du vänta, vet du att min pappa är död?
- Hmm nä, det var ju tråkigt.
- Han brann upp i en bil.
- Usch då, nyligen?
- Det var samma dag som dom begravde Prinsessan Diana, förstår du vad tragiskt?
- Ehh ja, ja det var ju tråkigt men jag måste faktiskt åka nu (sant).
- Ja men ha det bra då, jag ringer något igen
KLICK!
- Va fan, jag sa ju att jag inte ville det.
Tuuuuuuut

Jag saknar

Jag saknar en bra granne, en sådan man bara kan ramla in hos och dela sina funderingar med. Jag hade bra grannar men dom har flyttat.
Jag saknar en homosexuell manlig vän som kan vara lika bitsk och ärlig som Jack i "Will & Grace" Någon som kunde ta ner mig på jorden med jämna mellanrum.
Jag saknar en rik väninna som inte har annat för sig än att ta med mig (bjuda) på roliga resor och annat dyrt. Om hon dessutom dricker en aning för mycket spelar ingen roll.
Jag saknar känsel i höger stortå, vad det nu har att göra med allting.
Jag saknar en man. Inte vem som helst, jag saknar HAN!

Om jag skulle ha allt detta så skulle säkert min trygga granne få knoster på min bögkompis och avundas min rika väninna. Min bögkompis skulle fullständigt döma ut min granne OCH min pojkvän. Min rika väninna skulle med all sannolikhet dricka upp mitt futtiga vinlager och min man skulle med all säkerhet aldrig vilja vara hemma hos mig. När jag fyller år skulle jag vara tvungen att ha ett kalas för var och en av dem. Då återstår bara höger stortå, den utan känsel. Och den saknaden är bra, den ställer aldrig till med mer än att foten domnar bort i högklackat och det stör ju bara mig.

Ett leende

Folk som ler hela tiden gör mig misstänksam. Vad har hon att le åt? varje dag? hela tiden?
Jag lockas snabbt till korkade orsaker som går ut på att vederbörande inte är särskilt smart eller att hon är lyckligt ovetande. Lyckligt oventande om vad? Vad är det jag vet som gör att jag inte fånler hela tiden? Är jag avundsjuk på hennes lättsinne? och isf går jag omkring med ett tungsinne? Jag blir misstänksam och en aning irriterad, varför då? Jag är inte ett dugg intresserad av henne eller hennes liv. Jag vill inte ens veta varför hon är glad. Om hon vore det lite mer lagomt, låt säga en gång i veckan eller en gång i månaden så kanske jag skulle undra varför? Nu ler hon varenda dag och hela jävla tiden. Det skulle ju kunna skapa en osäkerhet hos mig, hon har kanske en insikt som jag ännu inte har, eller kommer att få. Men då den tanken vidrörs så slås den bort lika snabbt som vissa försvinner hem från jobbet en fredags eftermiddag. Hon är helt enkelt dum, naiv och korkad. Jag ler då jag kommit överens med mig själv om att så är fallet.

Vinka

Idag har jag vinkat till en massa människor som jag inte känner. Jag har vinkat ut igenom bilrutan, från mitt kontorsfönster och på gatan. Som ni förstår så är jag grymt uttråkad och jag har fastnat i någon konstig sinnesstämning. För att bryta det och för att ha något annat att göra än att tänka, älta så har jag alltså vinkat. Det är underskattat. Alla borde vinka mer! Det är inte lika personligt som ett hej och förpliktigar inte. Du behöver inte hamna i samtal och du gör människor glada. Många ser förvånade ut och vinkar först lite frågande, men då vinkade jag bara ännu mer och då vinkar nästan alla tillbaks igen.

Vinka! Vinka!

Orättvisor

Världen är full av orättvisor av olika slag. När jag var liten tyckte jag att det var orättvist att min bror fick fler jordgubbar än jag. Skulle det ske idag så skulle jag antagligen skita i det, sno några av honom eller köpa fler. Vad är orättvist idag? hur hanterar jag det? Jag sitter precis som jag gjorde då jag var sju år och bara konstaterar att det är orättvist. Varför skiter jag inte i det? varför tar jag inte för mig? Går det att åstakomma rättvisa med pengar? Inte i det här fallet, för i det här fallet så är det bara jag som tycker att det är orättvist, alla andra sitter nöjda. Fan vad orättvist!

Är det därför jag känner mig fånig?

Sockerdricka

Ett vattenfall av sockerdricka
Tankarna bråkar med känslorna
Telefon ringer!
Någon pratar om skatter, inga kistor på havets botten.
Jag svarar, säkert helt korrekt.
Luren är pålagd, vem var det?
Jag är på jobbet, jo det är jag.
Vattenfall
Flodvågor
Tsunamis

Tisdagmorgon

Jag har absolut ingenting att tillägga!

Något vackert

Värmen i handen på axeln från en vän, någon som finns.
Tystnaden då blickar samtalar.
En vintervit hud som blöder, bildligt rött och av längtan.
Beröring långt inne bakom förut stängda dörrar,
fingertoppar som får använda sin känslighet.
Galenskap på gränsen till harmoni.
Att balansera längst ut och våga blunda.
Det gör ont på ett vackert sätt.

Jag fryser

Så kom kylan, jag vet att den alltid brukar göra det. Fast i år lurade jag mig själv lite längre än andra år beroende på att vintern lurade oss. Minus 17 grader och allt är lite trögare, motorvärmarsladden "knövlar" sig på ett högst irriterande sätt, som om den också tycker att det är för kallt och inte alls villa hänga på utsidan bilen. Tyget i jackan sprakar, det låter som om det skulle brista. I december satt vi utomhus och drack kaffe utan jackor och jag hade glömt bort allt vad kyla heter, nu ilar jag kvickt mellan värmepunkterna. Idag är det bara minus 10 grader och det känns helt okey, man liksom vänjer sig.

På mitt nya projekt fryser vattnet i ledningarna och all kraft som skulle gå till ombyggnationer och roliga renoveringar går åt till att få verksamheten att bara fungera. På väg till jobbet imorse körde jag förbi en joggare? Vad motiverar han sig med? En vän till mig åker skidor i skogen, en tanke som jag endast skulle kunna få om det var varmt och jag var tvungen att ta mig från A till B. Barnen åker skridskor och på bygget jobbar dom på som vanligt. Vart går gränsen? eller vänjer vi oss? Kan det vara bra med köld? Är jag en vekling eller härstammar jag från en annan breddgrad?

Varför gör ingen nåt?

Igår gick samtalet i "Världens modernaste land" ut på varför vi svenskar alltid förväntar oss att andra ska ta tag i saker åt oss, ja då vi vill ha hjälp annars vill vara ifred och klara oss själva. Och där i ligger ju faktiskt svaret även om det går att säga på tusen mer korrekta sätt och med historiska referat.

Vi lever för oss själv och släpper in ytterst få människor i våra liv, vi blir tom grinig på våra föräldrar om dom inte ringer på dörren innan dom går in, helst ska dom ringa och meddela att dom tänker komma också, INNAN! Vi löser våra egna problem, sköt dig själv och skit i andra! Men ibland dyker det upp saker som vi antingen inte kan lösa själv eller som vi helt enkelt inte orkar ta tag i, då kommer -Varför gör ingen nåt? Vi är inte vana vid att lösa saker kollektivt, vi är inte ens vana vid att adressera problem öppet. Om någon inte städar tvättstugan så skriver vi lappar, om ditt barn inte klarar skolan så som du önskar så frågar du varför skolan kunnat släppa det så långt och inte gjort något?

När jag var i 12-års åldern så bodde vår familj i en bostadsrätt vars trappuppgång med 6 lägenheter hade blivit utsatt för en del klotter och annan skadegörelse (Nej, det var inte jag). Alla beklagade sig bakom stängda dörrar tills en person bjöd in alla i trappan på en fika för att prata om det här och som hon skrev på lappen, lära känna varandra bättre. Jag glömmer aldrig mina föräldrars blickar då dom läste inbjudan. Dom sa det inte högt men jag kan ge mig tusan på att dom tänkte: Vem tror hon att hon är? Nå fikakvällen kom och det var mangrann uppslutning, jag var också med. Tystnaden var så påtaglig att tom en 12-åring kände sig obekväm. Värdinnan pratade lite, några mummlade mm ja kanske det. Inget bestämdes och alla gick hem till sig. Efter mötet så kanske fler sa hej till varandra, jag vet inte. Jag vet iaf att hon som bjöd in till mötet inte följde det svenska mönstret, hon var dessutom skild och ensam med sitt barn. Bara det måste ha lockat alla att gå dit av fel anledning.

Så varför gör ingen nåt? Jag försöker på flera olika sätt då jag törs och orkar, hur gör ni?

Horoskop

Ingen erkänner att dom läser tidningarnas horoskop men de flesta ögnar igenom och vissa tror stenhårt. Igår läste jag mitt eget i två skillda tidningar. Det ena sa att jag skulle få emotta pengar och att jag inte skulle ifrågasätta gåvan utan bara tacka och ta emot. Det andra sa att min ekonomi skulle lägga hinder ivägen för saker som jag vill göra, whats new? Jag kände av naturliga orsaker mer för det första horoskopet men fast jag klev upp 05.45 och inte somnade förän efter 01.00 så kom där ingen gåva, inte en endaste sekin.

För en massa år sedan jobbade jag på ett företag där vi hade en personaltidning. Jag låg bakom den inte alltför seriösa tidningen och beslutade att jag skulle börja ha med horoskop. Istället för att skriva av någon annans horoskop så gjorde jag egna. Jag tog först reda på när mina kollegor var födda och således i vilket stjärntecken. Därefter skrev jag med kännedom om deras person och vart dom var någonstans i livet, träffsäkra horoskop med råd och annat som enbart kunde tolkas som högst personligt. Horoskopen blev väldigt populära och ingen anade att det var jag som hittat på allt, att jag lekte Gud ett tag och faktiskt styrde vissa saker i deras liv för en kort period. Det här blev ju naturligtvis jävligt jobbigt för mig, att varje vecka försöka skicka dolda meddelanden till alla mina kollegor. Meddelanden som inte bara var snyggt skrivna utan också hade ett vettigt innehåll.

Och även om vissa visste att det bara var jag som lekte så kunde dom inte låta bli att läsa, sen om det gjorde dom till bättre eller sämre människor har jag ingen aning om. Kul var det i alla fall!

Skatten

Det blev verkligen lite mer klirr i kassan, januarilönen surfar in på kontot och är synbart större. Nu har ju iof A-kassan höjts och säkert en massa andra saker också så summan vad jag kan slösa bort är kanske den samma.

Jag skulle vilja slösa pengar på
- Dyr whisky
- Klinker
- Inishbofin
- Taxiresor (långa)
- Mina barns viljahasaker som dom inte behöver
- Arbetskraft (hantverkare, assistenter av alla slag)
- Rött vin i mängder
- Köpa grannarnas lägenhet (bli av med dom)
- Massage

Nu tänker jag inte vara gniden, ovanstående räcker gott åt mig. Frågan är om effekten av skattesänkningen räcker till en enda punkt.

Vintertrött

Jag vet inte om det var snöstormen i Katrineholm som bidrog till min eländiga förkylning eller om det beror på att jag inte hörsammar kroppens signaler. Kanske har någon nyst på mig eller har jag tagit i ett handtag med rester av snor? Förkyld är jag definitivt. Någon sa att man ska lägga en vitlöksklyfta i varje yllesocka och sova med detta arrangemang, jag har inte testat så jag vet inte om det fungerar. Tipsen är många och gamla mer eller mindre beprövade huskurer dyker upp. Min favorit är dock whisky och bastu, då har man ju i alla fall lite roligt. Nu har jag ingen bastu och att införskaffa whisky känns som ett lite för stort projekt idag. Det sägs att när man snorar som mest så är kroppens försvar mest aktivt, det betyder att jag måste vara väldigt nära att tillfriskna. Läs gärna om bieffekterna av att vara förkyld på Bloggfrossa där jag för övrigt också kan rekommendera "Euroshopper is not the shit"

Det är kallt och huden protesterar, blir torr och får en inte alls för levande färg. Snor rinner och jag har nyst 24 ggr redan (Jag har räknat). Håret skulle definitivt behöva en tillsyn och garderoben är helt ute eller på något annat sätt fel. Jag är egentligen helt fel, men jag drar halsduken runt huvudet och mår ovanligt bra för att befinna mig i januari.
Jag fick en liten kick av Marc Levengod som gästade "Ett herrans liv" igår. Det var skönt att se Filip och Fredrik tystna av förundran, jag själv förundrades också. Kan man vara så genuint lycklig som Marc utger sig för att vara?

Nu är jag nazist också

I Aftonbladet fredag den 21 januari fick jag läsa att jag är nazist, i alla fall djurnazist enligt Nima Daryamadjs sätt att se på det hela. Det hela börjar rätt okey men jag känner hela tiden vart det är på väg. Mycket riktigt avslutas det hela med något så idiotiskt som "Låt inte din tallrik bli en plats där liv skändas" Jag är för god djurhållning och emot onödigt lidande men jag är också historisk en köttätare till min natur. Nu kommer många att hävda att det är du inte alls! Jo då, det är jag visst. Mina släktingar har så långt jag kan se tillbaks, och lite längre varit köttätare. Våra kroppar känner igen den här födan och uppskattar den. Jag kan respektera människors val att inte äta kött, jag tänker inte förfölja dom med biffar och försöka omvända dom. Jag kan acceptera smygvegetarianer som "bara" äter fisk och ibland även kyckling, även om jag inte förstår resonemanget riktigt. En kompis sa att han äter allt som saknar intelligent blick? Jag stirrar på korven, ser inga ögon, gapar och sväljer eller vad? Varför får inte jag välja själv vad jag stoppar i mig, varför ska jag hela tiden få höra att jag som rökare är dödsdömd ofta av en ickerökare som snyltröker på mina cigg efter ett par glas. För mig får alla äta vad fan dom vill bara dom slutar med sina pekpinnar. I den här takten så äter ni snart bara gråsten tills det att någon kommer på att även den lider och då är ni lika dödsdömd som en rökare.Jag tycker om kött och ja, jag kan se ett djur i ögonen låta det dödas (alt. döda själv) för att jag är köttätare och behöver och vill ha den födan. Jag är inte nazist, jag gasar inte ihjäl en massa kor för att sedan bränna upp dom.

Dom kanske borde ha varit tysta istället

Det är min uppfattning. Och jag delar den.
Alf Svensson

Thank you for the mess.
Den norske stadsministern Kjell Magne Bondevik efter en gudstjänst

Alla borde ha råd att plastikoperera sig.
Fotomodellen Beverly Johnson

Om det är något jag lärt mig från rockvärlden så är det att kommunicera.
Yoko Ono (Yeah sure!)

Uppriktigt sagt så är lärare den enda yrkesgrupp som undervisar våra barn.
George W. Bush

Kvinnan var lyckligare förr

Ja jag menar det och observera att jag faktiskt är kvinna själv. Kvinnan var lyckligare förr då hon visste sin plats. Då hon hade att välja mellan tvättstugan eller spisen. Hon var mycket lugnare och mer harmonisk då. Idag stressar hon runt som ett skållat troll och säger sig vara förfördelad gentemot mannen och i vissa grova fall förnedrad. Hon har skaffat sig en karriär, välartade barn som hon inte har tid med, intressant hobby som hon egentligen tycker är urtrist, sliter timmar på gym för att se ut som någon yngre mediababe.

Men vem tackar henne för det? Inte någon, detta gör henne bitter och resultatet blir gnällig kärring som anklagar mannen för diverse olater. Hon känner sig förnedrad när hon inser hur mycket pengar hon lägger på anti-rynk smörja och annat dravel, men istället för att erkänna att valet faktiskt är hennes eget lägger hon skulden på mannen.

Mina väninnor får ett konstigt uttryck i sina små anti-rynk ansikten då jag lägger fram mina åsikter i detta ämne. Snabba som kobror hugger dom till och menar att även jag är ute på den självförnedrande stigen, visst jag erkänner, det är svårt att leva som man lär. Men jag vidhåller att kvinnan var lyckligare förr, detta gäller även mannen vilken jag anser är den mest förnedrade av de två könen i dagsläget.

Mannen har blivit en tassande mes, som stryker omkring kvinnan med en inställsam min. Här är nivån långt ifrån jämställd, allt är på kvinnans villkor. Hon plockar upp honom, trasar sönder alla hans värderingar och packar om honom till en lallande jasägare.

Är det här jämnlikhet? Då vill jag ingen ha. Är det dessa roller vi ger oss själva? Varför inte inse att vi faktiskt är hyfsat olika och nöja oss med att vi åtminstone är av samma art vilket gör att vi kan ha en hel del kul ihop.

Vad säger alla experter nu? Vad säger Annica Dahlström?

Formulär 1a Dejt

Du har varit på dejt eller kanske blivit uppraggad på krogen och hamnat på ett ställe du inte bör vara på eller för all del trivs att vara på. Du vaknar med något i munnen som efter en stund visar sig vara din tunga men som är förvillande lik en barkbit. Huvudet dunkar och du försöker samla tankarna, ställa de rätta frågorna till dig själv men du inser att det enda du kan göra är att öppna ögonen och se din verklighet just denna morgon. Här kan historien ta flera olika vägar, du kan gilla vad du ser och tycka om att vakna där trots tungan och huvudet. Du kan också känna en stark längtan av att komma därifrån och lillhjärnan som fortfarande är aktiv efter natten kommer upp med den ena korkade anledningen efter den andra om varför du måste gå därifrån omgående. Ingen av dessa ursäkter är trovärdiga men det tillhör leken på någotvis och accepteras av alla inblandade.
Just här i historien borde Formulär 1a komma in i bilden, du får fylla i ett formulär väldigt likt de du får fylla i efter utlandssemestern eller på hotellet. Här kommer inte bara den du är hos utan även du att få svar på en massa saker direkt?

Naturligtvis så kan ju frågorna vara av annan karaktär än de här, allt för att underlätta singellivet en aning och varför inte? Vi effektiviserar det mesta så varför inte underlätta lite i one-night-stand träsket.

Ernst Kirchsteigers bästa citat!

1: Här sitter jag och känner in rummet.
2: Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.
3: Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt.
4: Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.
5: Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.
6: Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen.
7: Det blir som ett vattenfall av ek.
8: Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte.
9: Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.
10: Se så vackert stenen tar emot oljan
11: Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut.
12: När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där.
13: Man blir lite varm i hjärtat när man sitter framför ett så här gammalt hus.
14: Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra.
15: Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.
16: Hjärta, hjärna, i nån skön förening där.
17: Först kramar jag alla i familjen – sedan ställer jag mig vid spisen.

Dagdrömmar

Jag lyckades koncentrera mig i 18 minuter, jag lyssnade och reflekterade över vad de andra mötesdeltagarna sa. Jag kommenterade själv en punkt och fick både medhåll och vissa frågor.
Mötet varade i nästan en timme, vad jag gjorde de övriga 40 minuterna vet jag inte. Jag hade ingen penna så jag varken noterade eller kladdade. Jag snurrade nog en hel del kaffekopp och drömde mig bort. Hur kan jag veta att jag behöll koncentrationen i 18 minuter? klockan var 18 minuter över tolv då jag tittade upp och undrade om inte dagen kunde gå lite fortare. Efter det så var jag inte där längre. Jag var i historien och tänkte OM, jag var i framtiden och tänkte OM. Jag var i tankar som kändes viktigare och mer angenäma än ett delägarmöte.

Drömmar kan vara förädiska men på samma gång nödvändiga. Jag har insett att jag vissa dagar behöver lura mig själv, locka mig själv. Förnuftet kan sedan flina lite hånfullt åt mig och anklaga mig för naiva dagdrömmar. Visst, jag erkänner men bryr jag mig? knappast för jag fortsätter att drömma.

Macken

Jag visste inte hur jag skulle göra för att få in bensinen i bensinpumparna, jag och min vän bar hundratals bensindunkar fram till pumparna men ingen av oss lyckades komma på hur vi skulle fylla pumparna. Imorgon ska vi öppna macken och vi har ingen bensin i pumparna. Inne på macken är allt smutsigt och oljigt. Massor av kartonger med prylar ingen av oss har en aning om vad det är och vad vi kan tänkas ta betalt för dom. Min vän kommer fram till mig och visar mig sina händer, hon gråter. Dom är full av rost, olja och blod.
Jag går ut och ser hur mackskylten hänger snett och att bara en lampa lyser, den blinkar till ibland och jag förstår att den kommer också att slockna snart. Hjärtat klappar hårt i mitt bröst och jag känner hur stressen tar ett kraftigt tag om mig, jag mår illa. Jag säger till mig själv flera gånger att vi kan omöjligt öppna imorgon. Jag sitter plötsligt i min säng, svettig och panikslagen och funderar på att ringa min vän och säga att vi måste skjuta på öppningen, då en inre röst säger: Du har ingen mack! Fan vad gott jag sov sedan.