Det är inte alls synd om mig

När jag vaknade imorse så vaknade jag med en känsla av att det var synd om mig. Jag reflekterade inte närmare över känslan utan utförde mina morgonrutiner i vanlig ordning. När jag senare sitter på jobbet med en kopp kaffe så börjar jag ifrågasätta känslan. Varför skulle det vara synd om mig? Jag räknar upp ett antal alternativ men inget av dem håller i analysen. Det är inte synd om mig alls, det måste helt enkelt ha varit en dröm som dröjt sig kvar. En dröm som gav mig denna känsla och som jag inte kommer ihåg. Då jag funderar över en känsla som denna och hur den kommer till så inser jag att jag inte riktigt förstår att den fungerar så bra som den gör. Allt är ju relativt! Jag surfar runt för att se vilka det är synd om, förutom människan i största allmänhet som Strindberg för länge sedan redan påpekat. Jag hittar följande människor som det är synd om idag:

Homofober
Britney Spears
Göran Persson
Svenska militärer
Hönshjärnor
Glittermannen

Jag inser efter ett tag att det är synd om så otroligt många att det är omöjligt för mig att ta med alla här. Och då går det bara att åter hänvisa till Strindberg och inse att killen hade koll på det här.

Känner du vägen till Amygdala?

Det har varit en hel del snack om Amygdala (uh-mig-dah-la) på slutet, forskningen har inte bara bekräftat vad de sedan tidigare visste utan också börjat förstå en del nya saker. Amygdala är en del av den primitiva hjärnan i det limbiska systemet och kallas ofta för känslocentrum. Jag blev så fascinerad då jag läste att dessa två nötformade delar i hjärnan dels hyste empati och på samma gång anses vara det ställe i hjärnan som man kan härleda psykopatiska drag till.

Empatiska drag är till för vår utveckling och överlevnad. Empati är en inneboende förmåga att förstå andra människors tankar och känslor och en medfödd stark drift som inspirerar oss att skapa nära vänskapsband och gemenskaper där vi bryr oss om varandra. Hur kan psykopatiska drag finnas i samma del av hjärnan? Är det en skada i Amygdala?

Hur fungerar det då? Sinnena förmedlar intryck till thalamus som skickar dom vidare för bedömning av Amygdala. Är det en fara som hotar? Signalen går vidare till hypothalamus som i sin tur tillverkar adrenalin för att hjälpa oss att vara alerta och eventuellt kunna fly. Detta var kanske viktigare förr för vår överlevnad, idag förmedlas stress på samma sätt. Känslor som njutning, rädsla och empati finns här. Här startar också den process som tillslut får oss att gråta, om vi inte skär lök vill säga.

AmIgdala är för övrigt både en grekisk pralin och en kotlett med senap och mandel. Man kan misstänka att namnet kommer från det grekiska ordet för mandel och att även de små nötterna i hjärnan fått sitt namn härifrån. För övrigt reserverar jag mig för sakfel här ovan men fortsätter att fascineras och intresseras.

Gör vad du känner!!

Jag funderar på vad jag egentligen vill och jäklar i mig vilken oreda det blev direkt.
Är det en lyx att försöka göra det man vill? är det naivt att tro att det är svaret?

Bäst före!

Jag slår i lite mjölk i kaffet, njuter av den första koppen för dagen och går sedan ut i kontorets kök för att ta en kopp till. När jag denna gång slår lite mjölk i kaffet ser jag att det står "Bäst före 15 MAR" Hmm men det smakade helt okey, såg inte konstigt ut heller, inga klumpar i kaffet. Den andra koppen blir svart för att min hjärna inte vågade lita på mina smaklökar utan direkt klamrade sig fast vi den information som fanns på mjölkpaketet. Jag vet att jag hört att man ska lukta och känna själv när tex mjölken anses ha gått vidare. Googlade på det och fann att många med mig funderat just runt det här med "bästföredatum" på bl.a. kondomer, hjärnan, mögelost.
På bloggen Vad är grejen? funderar man även över oöppnad respektive öppnad förpackning.
Jag hittade lite mer om just mjölk på Livsmedel Sverige, där får jag veta att mjölken kan klara sig upp till två veckor vid rätt slutförvaringstemperatur och att det till slut är konsumenten som får bedöma om mjölken är drickbar eller ej efter "bästföredatum"
För övrigt så har jag en hel del andra saker i min omgivning som passerat "bästföredatum"
Ett par skor, en cupévärmare och en kollega.

Surkärring!

Idag är jag grinig! Jag är trött och uppgiven. Varenda människa pratar om ljuset, solen och den stundande våren. Hur gott det gör dom och hur glada alla människor är, visst men inte jag.
Det känns som om jag sitter fast i en rävsax och jag är inte dummare än att jag vet vem som lagt ut detta hemska vapen. I vanlig ordning så finns det ingen annan att skylla på än mig själv, det är synd. Jag har så många fina haranger av skällsord på lager. Med det humör jag besitter idag skulle jag lätt kunna krossa vem som helst vokabulärt, men det känns lite löjligt att ge sig på mig själv. Dagen är inte slut än, kanske tar jag och skäller ut mig själv innan kvällen eller så rinner grinigheten av mig, eller ännu sämre sparas på hög till en annan dag.

Valmöjligheter

Att kunna välja räknas som frihet. Ibland undrar jag hur fri vi egentligen är? det känns som om hela livet består av val. Vissa viktigare än andra men även de mindre viktiga upptar tid och kan leda till frustration. Jag måste ta ställning till vilket elbolag jag vill ha, vilken pensionsförsäkring och vilken fond jag ska placera mina pengar i. Det här är ju rätt viktiga val, jag vill ju naturligtvis ha den billigaste försäkringen som ger mest avkastning. Den finns sidor på internet som är till för att hjälpa oss att jämföra och därmed komma fram till rätt beslut. Alla dom här valen tar en jäkla massa tid och ibland känns det som om jag skulle ha stor nytta av en konsult som gjorde alla dessa val åt mig. Någon som valde teleoperatör, elbolag, försäkringsbolag. Konsulten skulle också välja vilka av byxorna jag ska köpa samt ta ifrån mig ångesten som kommer då jag besöker en pizzeria. 68 olika pizzor??? Jag kommer ihåg då vi fick våran första pizzeria i stan. Här fanns Vesuvio, Opera, Cappricciosa, Quatro stagioni, Bolognese och Calzone. Valet blev enkelt även om det fanns några fler varianter än de jag nyss räknat upp.
Vi vill ha friheten att kunna välja men jag är övertygad om att i vissa fall skulle vi må bättre om vi slapp göra vissa val. Vi har kommit en bra bit på vägen, från statlig monopol till valfrihet i tex elfrågan. Vi kan idag välja vilken leverantör vi vill ha men jag har ändå en känsla av att om man inte har det som heltidssysselsättning så är man rätt lurad ändå. Både på friheten och på bästa köp.

Arghh!!

Just nu irriterar jag mig något så vansinnigt på Telias reklam på radion. Det är två var av den ena tydligen heter Walle som gör egna schlagerbidrag. Två miffon som inte kan säga R, antagligen samma miffon som gör reklam för "rrauoterr"
Jag inser att Ni som talar samma dialekt som dessa två antagligen tar jäkligt illa vid er nu men det är inte bara dialekten, reklamen suger fett!! Visst jag kan byta kanal eller stänga av radion, lutar åt det senare men först tänkte jag försöka ta reda på vem som ansvarar för reklamen samt vad idioterna i den heter och skicka dom en ljudfil 6 ggr i timmen med en asjobbig norrlänning som tror att man kan få en häst om man väljer Telia.

Det snackas om..

Tänk vad otroligt mycket det pratas om just nu runt i världen och här hemma. Vad pratas det om där du befinner dig? Är det Lasse Brandebys vara eller inte vara i "Lets dance" eller kanske är det dagen, F R E D A G E N?

Här där jag befinner mig pratas det mycket hockey, slutspel MoDo - Timrå. De flesta håller nog på Timrå som är grannkommun men Örnsköldsvik ligger bara nästgårds och har en hel del supporters även här. Själv bryr jag mig inte särskilt mycket om hockey, imponeras dock av deras system som måste dra in en massa mer pengar än fotbollen. Dom spelar hur många matcher som helst i serien = klirr, dom spelar 7 slutspelsmatcher = klirr och dom spelar faktiskt under för sporten rådande säsong. Tänk om fotbollen kunde lära lite av hockeyn, spela fler matcher och framförallt spela under gällande säsong. Som det är nu så har dom uppehåll mitt i sommaren så vi får sitta och hacka tänder i november för att se de sista matcherna.

Vidare pratas det om att det är fredag och äntligen helg, jag bryr mig inte särskilt mycket om det heller. Veckorna springer iväg och jobbet gör ingen skillnad på dagar som det är just nu.
Det pratas ovanligt lite om melodifestivalen och det tycker jag är helt okey eftersom det pratas lite även om viktiga saker, vad som är viktigt är ju iof upp till var och en.
Idag ska jag prata om att solen faktiskt sken då jag for till jobbet tidigt imorse och att jag hörde fåglar sjunga. Har dom kommit tillbaks från ett varmt land för tidigt? Har dom varit här hela vintern men sjöng sin lov till solen? Jag är totalt okunnig då det gäller fåglar men jag kan verkligen uppskatta deras morgonsång.

Brustet hjärta

Enligt Aftonbladet så kan man dö av brustet hjärta. Vad blir effekten av det här? Att människor inte vågar bli förälskade längre? Nu är det tydligen kvinnor som drabbas mer än män (förvånad?) och den amerikanska studie som detta uttalande stödjer sig på är gjord på äldre människor. Det är inte ovanligt att den som mist sin make eller maka själv dör inom 30 dagar.
Om man läser artikeln så förstår man att det handlar om par där den ena går bort men en snitsigt satt rubrik fångar många olyckliga hjärtan. Man kan ju välja vad man vill läsa och ta till sig, som tex Aftonbladets tips om att det är hälsosamt för hjärtat att dricka alkohol om än måttligt (några matskedar om dagen). Idag är jag glad för att jag inte är över 50 år och lider risk för brustet hjärta, undrar lite över vad som sker med ens hjärta om man är under 50 år och blir dumpad? Jag är också glad för att rödvin anses vara rena medicinen.

Borden

Jag borde plantera om mina krukväxter dom verkligen ber mig om det varje gång jag vattnar den urholkade jordskorpan i respektive kruka. Jag borde vika in all tvätt som jag samlat inte i hög utan i ett berg. Jag borde köpa den där lampan till min dotter som jag lovat sen förra våren men inte kommit mig för att göra. Jag borde glasa in dörren i vitrinskåpet, det är ju bara ett par år sedan jag satt dit den. Det finns en massa borden och jag är väl medveten om dom. Jag hamnar på resesidor på nätet och drömmer mig bort till dagar utan borden. Jag ser mig själv sittandes på en klippavsats på Inishbofin helt utan borden och med en tanke som är fri.
Om man nu inte tycker om alla dessa borden varför skaffar man sig dom då? Visst det kommer alltid att finnas borden men det kan ju inte vara så svårt att minimera dom. Om jag ger bort blommorna, kläderna (inte alla men det mesta) accepterar att mitt vitrinskåp inte har glas och ger dottern pengar till en ny lampa som hon kan köpa själv, då skulle jag vara en bra bit på väg i mitt nya "bordelösa" liv.

Hjärnmask

Vad är det som gör att man glömmer vissa saker och att andra på någotvis stannar kvar som fastklistrade med 2-komponentslim? Ibland hör jag en låt på radion, en riktig skitlåt. Den snurrar sedan i mitt huvud i dagar, ibland veckor. Som om den hade hittat en egen fil som inte är raderbar. Jag tror det kallas för hjärnmask. Sen finns det tankar som du själv skapat och även om du resonerat bort dem med dig själv så snurrar dom ändå på. Varje gång en sådan tanke dyker upp så får jag med kraft säga åt mig själv "Den där tanken har jag ju slängt bort" Ta ett nytt tag om den, radera den, trasa sönder den och mentalt elda upp den. Men så går det en dag eller två och så är den där igen. Är detta också en form av hjärnmask? eller är tanken förknippad med ett adrenalinutsläpp som gör min hjärna till en knarkare? Oberoende av om tanken är bra eller dålig för mig? Jag kan ta att Orups senaste låt vägrar lämna min hjärna ifred även om det framkallar ett lätt illamående. Men jag vill ha saneringstips då det gäller idiotiska tankar.

Hur var det före 1865?

100%

Vad betyder det när folk säger att dom ger mer än 100 procent? Jag är inget matematiskt geni men ger jag 100 procent så ger jag allt. Fast det är klart om 100 procent är lika med 40 arbetstimmar i veckan så får det ju ett helt annat perspektiv. I så fall jobbade jag 148 procent förra veckan. Jag gillar inte det sättet att se på det, jag tycker att 100 procent borde motsvara alla timmar i låt oss säga en vecka. Det betyder att om du en vecka ska ge 100 procent så får du ge fan i att sova och lägga in 168 timmar. Och det betyder att de som jobbar 40 timmar i veckan och kallar det 100 procent bara jobbar drygt 25 procent. Som arbetsgivare vore det drömmen, du kan säga till nästa vem som helst att du vill att dom ska jobba mer än sina futtiga 25 procent samtidigt som du som arbetstagare kanske får en mer positiv syn på tillvaron då du endast jobbar 25 procent och har 75 procents fritid.

Men om vi frångår arbete och dygnets timmar och tänker på vad man menar då man ger 100 procent. Kan man ge 100 procent? Det är mycket möjligt att det endast är ett sätt att uttrycka sig då man egentligen menar att jag ger allt JAG kan i det här? Så har det iaf varit för mig.
När ger du 100 procent?

Planering

Livet blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig, eller nästan aldrig faktiskt. Så varför planerar man stora saker egentligen? Någon ringde på dörren och ville låna telefon och vips så var jag i Paris. Jag liftade med en sjöman och sommaren efter odlade jag "kål" på en arrenderad åker. Jag följde med en kärlekskrank vännina till Aten, hon for hem och jag blev kvar. Istället för att jobba på fabriken satt jag på Atens barer och caféer och samtalade om livet. Jag undrar vilka planer jag hade då? Vad jag tyckte om livet som just hade börjat för min del.
När jag tänker tillbaks så har jag nog inte planerat så noga, det känns så men det har nog mer varit bananskal mest hela tiden. Jag undrar om det sett annorlunda ut om jag haft en plan som jag följt till punkt och pricka. Troligtvis men knappast bättre.
Jag känner mig nyfiken på nästa oplanerade steg i mitt liv, även om jag egentligen borde göra en grovplanering. Jag vet att det finns steg jag måste ta, dom ska jag hålla mig till men resten får bli som det blir. Det är synd att det är så lite bananskal i farten bara.

Arbetslust

En stor kopp kaffe
Ordna jobbet i högar
En till kopp kaffe
Läsa mail
Telefonsamtal
Prioritera om högarna
Kaffe
Läsa tidningen en gång till, noga
Lunch
Inser att jag måste göra det här idag
Kaffe
Besök
Fingra på en pärm
Kaffe
Kan göras imorgon, lördag iof
Men det kan göras imorgon

Jag saknar

Jag saknar en bra granne, en sådan man bara kan ramla in hos och dela sina funderingar med. Jag hade bra grannar men dom har flyttat.
Jag saknar en homosexuell manlig vän som kan vara lika bitsk och ärlig som Jack i "Will & Grace" Någon som kunde ta ner mig på jorden med jämna mellanrum.
Jag saknar en rik väninna som inte har annat för sig än att ta med mig (bjuda) på roliga resor och annat dyrt. Om hon dessutom dricker en aning för mycket spelar ingen roll.
Jag saknar känsel i höger stortå, vad det nu har att göra med allting.
Jag saknar en man. Inte vem som helst, jag saknar HAN!

Om jag skulle ha allt detta så skulle säkert min trygga granne få knoster på min bögkompis och avundas min rika väninna. Min bögkompis skulle fullständigt döma ut min granne OCH min pojkvän. Min rika väninna skulle med all sannolikhet dricka upp mitt futtiga vinlager och min man skulle med all säkerhet aldrig vilja vara hemma hos mig. När jag fyller år skulle jag vara tvungen att ha ett kalas för var och en av dem. Då återstår bara höger stortå, den utan känsel. Och den saknaden är bra, den ställer aldrig till med mer än att foten domnar bort i högklackat och det stör ju bara mig.

Ett leende

Folk som ler hela tiden gör mig misstänksam. Vad har hon att le åt? varje dag? hela tiden?
Jag lockas snabbt till korkade orsaker som går ut på att vederbörande inte är särskilt smart eller att hon är lyckligt ovetande. Lyckligt oventande om vad? Vad är det jag vet som gör att jag inte fånler hela tiden? Är jag avundsjuk på hennes lättsinne? och isf går jag omkring med ett tungsinne? Jag blir misstänksam och en aning irriterad, varför då? Jag är inte ett dugg intresserad av henne eller hennes liv. Jag vill inte ens veta varför hon är glad. Om hon vore det lite mer lagomt, låt säga en gång i veckan eller en gång i månaden så kanske jag skulle undra varför? Nu ler hon varenda dag och hela jävla tiden. Det skulle ju kunna skapa en osäkerhet hos mig, hon har kanske en insikt som jag ännu inte har, eller kommer att få. Men då den tanken vidrörs så slås den bort lika snabbt som vissa försvinner hem från jobbet en fredags eftermiddag. Hon är helt enkelt dum, naiv och korkad. Jag ler då jag kommit överens med mig själv om att så är fallet.

Orättvisor

Världen är full av orättvisor av olika slag. När jag var liten tyckte jag att det var orättvist att min bror fick fler jordgubbar än jag. Skulle det ske idag så skulle jag antagligen skita i det, sno några av honom eller köpa fler. Vad är orättvist idag? hur hanterar jag det? Jag sitter precis som jag gjorde då jag var sju år och bara konstaterar att det är orättvist. Varför skiter jag inte i det? varför tar jag inte för mig? Går det att åstakomma rättvisa med pengar? Inte i det här fallet, för i det här fallet så är det bara jag som tycker att det är orättvist, alla andra sitter nöjda. Fan vad orättvist!

Sockerdricka

Ett vattenfall av sockerdricka
Tankarna bråkar med känslorna
Telefon ringer!
Någon pratar om skatter, inga kistor på havets botten.
Jag svarar, säkert helt korrekt.
Luren är pålagd, vem var det?
Jag är på jobbet, jo det är jag.
Vattenfall
Flodvågor
Tsunamis

Något vackert

Värmen i handen på axeln från en vän, någon som finns.
Tystnaden då blickar samtalar.
En vintervit hud som blöder, bildligt rött och av längtan.
Beröring långt inne bakom förut stängda dörrar,
fingertoppar som får använda sin känslighet.
Galenskap på gränsen till harmoni.
Att balansera längst ut och våga blunda.
Det gör ont på ett vackert sätt.