Vett & Etikett

I helgen var jag på en 40-års fest och det slår aldrig fel, det finns alltid någon på lite större tillställningar som inte känner till vett & etikett. Jag är inte personligen så såld på att uppföra mig efter regler som någon hittat på för 100 år sedan, men vissa saker tillhör allmänt hyfs. Alla fick gå fram till en bardisk och där hämta mat själva, då finns det vissa som efter att ha ätit upp första portionen hämtar mer både en och två gånger innan alla ens hunnit tagit sin första portion. Jag vet att jag låter som en gnällkärring nu men då samma person som ätit sig mätt tre gånger inte heller kan hålla tyst i andra människors tal eller avbryter paketöppningen med att dra en allsång som ingen vill sjunga med i då känner jag bara irritation. Paketöppning är långdraget och ibland väldigt tråkigt för åskådarna, men alla vill att paketen ska öppnas och den som är förärad alla gåvor får sin stund i rampljuset som den huvudperson han/hon är. Står man inte ut kan man gå ut och röka, ta en drink till i baren på vägen ut och väl ute snacka skit med de andra som flytt en stund från paketöppningen. Sen har vi dom som kommer långt innan utsatt tid som dessutom är lite väl rund under fötterna med tanke på att festen inte ens har börjat.
Om man bortser ifrån dessa småsaker så var festen väldigt lyckad och jag orkade roa mig själv till 03.00 vilket var starkt jobbat med tanke på att jag ligger rejält på minus då det gäller sömnkontot.

Ett välordnat kaos

Mitt liv består av välordnade högar och en mängd listor. Jag anses nog ha rätt bra koll av min omgivning. Det skrämmer mig. Högarna och listorna symboliser ju tvärtom. Mitt inre kaos får inte nå ut så därför har jag en yttre ordning, mest för syn skull antar jag.
Jag kan vara grymt effektiv och skulle med lite välvilja lätt kunna effektivisera bort mig själv från en mängd uppdrag. Några gånger i livet har jag stannat upp, samlat alla bollarna i en hink och sagt att från och med nu räcker det med två bollar i luften samtidigt. Det har varit skönt! Av farten har jag sedan av någon anledning själv smygit in den ena bollen efter den andra och med förvånad min stått och jonglerat 8 bollar som direkt från Cirkus Scott.
Jag har nu äntligen accepterat att jag (denna upplaga) fungerar så här och jag tänker inte göra våld på en konstruktion jag haft så svårt att lära mig förstå. Jag har lärt mig vart off-knappen sitter och jag törs använda den, och varför skulle jag inte våga det? Jag är ju lika lättstartad som en duracellkanin.

Svinsemester

Nu är det kallt, svinkallt. Minus 20 och jag försöker förstå varför vi bara går på? Vi går ut, startar vår iskalla bilar och åker iväg till våra jobb. Vi huttrar och snorar och alla har vi om inte röda ansikten så röda näsor. Det är inte på sommaren man ska förbruka alla sina semesterdagar, man ska ha några kvar till svindagarna. Ligga i soffan under filten, dricka varma drycker beställa hem mat av de stackars satar som inte har några semesterdagar kvar.
Känner mig först gnällig då jag ser genomåkningen av störtloppet för damer. Minus 20 grader i hundra km i timmen, vad motsvarar det för kyla? Men jag inser ganska snart att dom valt det själv, precis som jag valde att inte ta semester idag.

Vinka

Idag har jag vinkat till en massa människor som jag inte känner. Jag har vinkat ut igenom bilrutan, från mitt kontorsfönster och på gatan. Som ni förstår så är jag grymt uttråkad och jag har fastnat i någon konstig sinnesstämning. För att bryta det och för att ha något annat att göra än att tänka, älta så har jag alltså vinkat. Det är underskattat. Alla borde vinka mer! Det är inte lika personligt som ett hej och förpliktigar inte. Du behöver inte hamna i samtal och du gör människor glada. Många ser förvånade ut och vinkar först lite frågande, men då vinkade jag bara ännu mer och då vinkar nästan alla tillbaks igen.

Vinka! Vinka!

Tisdagmorgon

Jag har absolut ingenting att tillägga!

Jag fryser

Så kom kylan, jag vet att den alltid brukar göra det. Fast i år lurade jag mig själv lite längre än andra år beroende på att vintern lurade oss. Minus 17 grader och allt är lite trögare, motorvärmarsladden "knövlar" sig på ett högst irriterande sätt, som om den också tycker att det är för kallt och inte alls villa hänga på utsidan bilen. Tyget i jackan sprakar, det låter som om det skulle brista. I december satt vi utomhus och drack kaffe utan jackor och jag hade glömt bort allt vad kyla heter, nu ilar jag kvickt mellan värmepunkterna. Idag är det bara minus 10 grader och det känns helt okey, man liksom vänjer sig.

På mitt nya projekt fryser vattnet i ledningarna och all kraft som skulle gå till ombyggnationer och roliga renoveringar går åt till att få verksamheten att bara fungera. På väg till jobbet imorse körde jag förbi en joggare? Vad motiverar han sig med? En vän till mig åker skidor i skogen, en tanke som jag endast skulle kunna få om det var varmt och jag var tvungen att ta mig från A till B. Barnen åker skridskor och på bygget jobbar dom på som vanligt. Vart går gränsen? eller vänjer vi oss? Kan det vara bra med köld? Är jag en vekling eller härstammar jag från en annan breddgrad?

Skatten

Det blev verkligen lite mer klirr i kassan, januarilönen surfar in på kontot och är synbart större. Nu har ju iof A-kassan höjts och säkert en massa andra saker också så summan vad jag kan slösa bort är kanske den samma.

Jag skulle vilja slösa pengar på
- Dyr whisky
- Klinker
- Inishbofin
- Taxiresor (långa)
- Mina barns viljahasaker som dom inte behöver
- Arbetskraft (hantverkare, assistenter av alla slag)
- Rött vin i mängder
- Köpa grannarnas lägenhet (bli av med dom)
- Massage

Nu tänker jag inte vara gniden, ovanstående räcker gott åt mig. Frågan är om effekten av skattesänkningen räcker till en enda punkt.

Vintertrött

Jag vet inte om det var snöstormen i Katrineholm som bidrog till min eländiga förkylning eller om det beror på att jag inte hörsammar kroppens signaler. Kanske har någon nyst på mig eller har jag tagit i ett handtag med rester av snor? Förkyld är jag definitivt. Någon sa att man ska lägga en vitlöksklyfta i varje yllesocka och sova med detta arrangemang, jag har inte testat så jag vet inte om det fungerar. Tipsen är många och gamla mer eller mindre beprövade huskurer dyker upp. Min favorit är dock whisky och bastu, då har man ju i alla fall lite roligt. Nu har jag ingen bastu och att införskaffa whisky känns som ett lite för stort projekt idag. Det sägs att när man snorar som mest så är kroppens försvar mest aktivt, det betyder att jag måste vara väldigt nära att tillfriskna. Läs gärna om bieffekterna av att vara förkyld på Bloggfrossa där jag för övrigt också kan rekommendera "Euroshopper is not the shit"

Det är kallt och huden protesterar, blir torr och får en inte alls för levande färg. Snor rinner och jag har nyst 24 ggr redan (Jag har räknat). Håret skulle definitivt behöva en tillsyn och garderoben är helt ute eller på något annat sätt fel. Jag är egentligen helt fel, men jag drar halsduken runt huvudet och mår ovanligt bra för att befinna mig i januari.
Jag fick en liten kick av Marc Levengod som gästade "Ett herrans liv" igår. Det var skönt att se Filip och Fredrik tystna av förundran, jag själv förundrades också. Kan man vara så genuint lycklig som Marc utger sig för att vara?

Så kom snön...

Så kom då vintern till Norrland och Sundsvall. Visst är gatan där jag bor vacker men ärligt hade jag nog kunnat fortsatt med gröna gräsmattor. Idag har jag fastnat med bilen 3 ggr i två snödrivor och en backe. Jag har inte svurit en enda gång, inte muttrat bara noterat doften från brända lameller och varit helt lugn. Jag mötte två skidåkare mitt inne i stan och kände mig som en idiot då jag själv slirade runt i en bil med dåliga vinterdäck. Jag kan faktiskt känna en viss glädje med alla er som längtat efter snön, ni som älskar att ränna runt i spåret eller störta ner för backar. Själv så njuter jag av vintern med ett glas rött vin, en bra bok och igensnöade fönster (nu ser man inte hur skitiga dom är). Södra Sverige håller i hatten och jag har faktiskt varit med om liknande styrkor på Skottlands västkust där en vän till mig blåste omkull.

Sundsvall 2007-01-14, fotografen är min dotter.

Reflektioner

Jag måste vara väldigt tråkig och allmän, ingen respons alls på mina inlägg. Om man kollar välbesökta bloggar så kan dom ha 5 kommentarer på 1000 besökare. Detta innebär att jag aldrig kommer att få någon feedback på det jag skriver. Jag kan ju iof lägga om stil och skriva om bögdjävlar från skit Stockholm, hur jag tycker att man borde få röka överallt eller om att vi borde sälja Skåne till högstbjudande. Om jag nu tycker detta eller inte spelar ingen roll i jakten på besökare och kommentarer.

Nu ligger det inte för mig att skriva saker som jag inte kan stå för så jag tror jag satsar på en reseguid istället eller helt enkelt fortsätter som förut med att låta mina tankar få bilda skrivna ord i etern. Det är iaf helt klart fler som läser mina tankar här än hemma i skrivbordslådan.

Jag gillar att vara vuxen

Igår samlade jag på mig grymt många vuxenpoäng. Jag startade dagen med att jobba i vanlig ordning och sen när jag kom hem gjorde jag älgfärsbiffar. Det måste var grymt många poäng? Det betyder ju att jag har älgkött hemma vilket måste anses som vuxet. Efter middagen bytte jag sängkläder och tvättade, vuxenpoäng. Sedan bestämde jag mig för att plocka undan julen, det gick i rasande fart tills jag kom till min förut omnämnda gran. Här tog jag ett break och for och hämtade min dotter på hennes träning, vuxenpoäng. Då jag kom hem och skulle ta tag i mitt monster till gran så var det "Världens modernaste land" på tv och jag beslutade raskt att skjuta upp granen (till månen) till en annan dag, här sjönk nog min poängställning är jag rädd.

"Världens modernaste land" där samtalades bla om vuxenpoäng och hur det är lite skämmigt att vara vuxen i dagens Sverige. Det konstaterades att förr så ville unga människor se ut och vara som vuxna så snabbt som möjligt. Idag vill alla äldre se ut som ungdomar. Svaret fanns i att förr fanns ingen ungdomskultur och att vara ung var bara ett slags vänteläge till livet. Jag kan hålla med om det här till viss del men jag tror att vi vill både och. Barn klär och sminkar sig som vuxna, en viss klädkedja har utmanande underkläder just för barn. Barnen vet inte hur snabbt de ska släppa sina leksaker för att kunna bli vuxna. Äldre sprutar, skär och fixar för att se yngre ut. Jag tror att alla vill vara likadan, oavsett ung eller gammal.

Samtalet övergick till "den svenska synden" som i mina ögon känns väldigt tam i jämförelse med världens synder. TV2 visar en serie, "sex traffic" som gör mig illamående. Tänk om det skulle vara så att "den svenska synden" var starten till all vår tids djävlighet? Bara för att vi var lite nyfikna...

Jag blundar och tänker på EN häst, FLERA, hästar....en FLOCK, och får en varm känsla inombords.

På löpet

Så går du ner 10kg! Bästa priset på plattskärmar! Billigaste telefonabonnemangen! Carolina Gynning säljer sina fejkbröst! Så där, nu behöver Ni inte läsa kvällsbajset ikväll (idag, för dom kommer ju fan 10.00 och kallar sig för kvällstidning). Jag har här ovan lyft ut de största (viktigaste?) rubrikerna åt Er!

Jag köper aldrig själv bajset, eller iaf nästan aldrig. Jag har förmånen att få båda på mitt jobb. Om det är en förmån vet jag inte, skulle den beskattas skulle jag definitivt tacka nej till den omgående. Visst, det finns ett antal sidor som går att läsa, som ibland är riktigt informativa eller underhållande som Nima Daryamadjs kolumn i ena bajset NAMNSNUSK
Det finns vidare en hel del skrivet om hur rik Carl Bildt är, orka bry sig! och hur kändisarnas villor brinner upp i Malibu, stackars jävlar!

Jag kan förstå att det som hamnar på löpet ska sälja tidningen, men va fan är vi så dumma? har fördumningsprocessen kommit så långt? Det är ju inga stora pengar det handlar om, nio spänn på en vardag, men fan att jag betalar det för att få reda på hur rik Carl Bildt är eller för att få veta att Gynning tröttnat på sina inlägg. Jag hoppas att inte Ni har tröttnat på mina ;)

Dialekter

Jag var till Falun i helgen, en trevlig liten stad som jag tycker påminner en hel del om Östersund. Östersund är en pärla enligt mig och Falun kan nog bli det också. Tog en sväng ut till Carl Larssons Sundborn och det var vackert så det gjorde ont, tänk hur vackert det ska vara om sommaren. Det måste vara omöjligt att bo där och inte utöva någon form av konst.

Alla människor jag mötte var trevliga och tillmötesgående men jag har svårt att ta deras dialekt på allvar. Jag skäms men allt dom säger låter som taget direkt ur ett humorprogram. Från minsta lilla vägbeskrivning till den thailändska servitrisens trevliga sätt på en mycket bra Thai-restaurang och jag har stora problem att inte brista ut i skratt eller svara med samma dialekt.

Nu vet jag ju att som norrlänning så är det här snudd på att kasta sten i glashus men jag rår inte för hur jag reagerar. Jag måste jobba med det här innan mitt nästa besök i Dalarna, för tillbaks kommer jag garanterat att åka.



Jag har placerat min blogg i
Sundsvall på bloggkartan.se

Ett underligt folk

Ja då var det åter ett nytt år, tiden kan ingen göra någonting åt. Den går vare sig man vill eller inte. Ingen kan påverka den och det är ju skönt att den inte gör skillnad på någon endaste av oss. I slutet på december kände jag mig trött som om all kraft var slut, nu känner jag mig piggare och mer motiverad. Det kan ju inte ha att göra med att vi vänt blad i almanackan? det måste handla om att dagarna blir ljusare även om det knappt är märkbart än så vet vi att så är det. Vi går mot en ny vår och en efterlängtad sommar med tillhörande semester. På semestern då vi får göra precis som vi vill, då vi dricker vin mitt i veckan och pratar med grannarna som vi inte sett eller undvikit under vintern. Vi skämtar om hur ofta och mycket vi dricker på semestern och skyndar oss snabbt att lägga till: ja men det är ju så på semestern, det är ju lika varje år. Men ska man vara riktigt ärlig så dricks det väl en hel del under jul och nyårshelgerna också? Och på nyårsafton skålar vi med grannarna och önskar dom gott nytt år för att inte se dom igen förän till semestern. Vi svenskar är ett underligt folk eller är det människan som är underlig i största allmänhet? Varför är vi så rädda för att umgås? jag skyller själv på tiden. Jag ska ju hinna med min familj och mina vänner först, sen kanske jag eventuellt skulle ha tid att umgås i all enkelhet med grannen. Det behöver ju inte vara märkvärdigare än att stanna till några extra minuter och prata lite skit, så som vi beter oss på semestern. Men istället kör både jag och grannen ner huvudet i halsduken och muttrar ett kort: Hej!! för att snabbt kila vidare vart än vi nu är på väg. Och det beror inte på att det är för kallt för att stanna till en stund, vi har haft plusgrader hela mörka december, det kanske är för mörkt? vi kanske inte känner igen grannen om vi inte har solen eller nyårsraketernas ljus till hjälp? eller är det promillen som gör att vi känner igen varandra?

Kvällsbajs

Jag läste i en av kvällstidningarna igår att Lars Ohlys sambo Åsa Hagelstedt hade gått till attack mot Lasse Berghagen på sin blogg. Herr Berghagen hade tydligen köpt en porrtidning på en bensinstation och Hagelstedt menade att mysfarbron nu hade förvandlats till en slemgubbe. Vidare menade hon att alla borde bojkotta allt Berghagen gör. Om han nu har köpt en porrtidning eller inte, enligt han själv köper han bara historiska tidskrifter, så är han ju långt ifrån ensam om det. Om vi ska bojkotta alla som köper dessa tidningar blir det inte många kvar skulle jag tro. Porr är för övrigt en fråga som kräver ett större utrymme för att diskuteras så det ämnet tänker jag inte ge mig in på här. Det som slår mig är att kvällsbajset (kvällstidningar) får hålla på med vilken form av journalistik som helst utan att bli bojkottade. Jag gjorde en sökning på nämnda artikel men den var borttagen från kvällstidningens sida på nätet. Jag gjorde vidare en sökning på Åsa Hagelstedts blogg men den fungerade inte för tillfället??? Jag undrar varför?

Ett löp på en av kvällstidningarna visar en stor bild på Kikki Danielsson och texten lyder: Kikki firar nyår ensam. Vilket hån mot alla människor som firar alla helger ensam. Kikki har iaf fått ett besök av en journalist eller det kanske räckte med ett telefonsamtal om dom nu har pratat med henne alls. Kontrasten blir stor då ena dagens löp handlar om Kikkis ensamma nyår till nästa dags avrättning av Saddam Hussein. Fast å andra sidan kanske jag borde vara glad om en svensk sångerskas ensamma nyår är en förstasides nyhet, då kan jag försäkra mig om att inget annat viktigt har hänt den dagen, eller??