Vinka

Idag har jag vinkat till en massa människor som jag inte känner. Jag har vinkat ut igenom bilrutan, från mitt kontorsfönster och på gatan. Som ni förstår så är jag grymt uttråkad och jag har fastnat i någon konstig sinnesstämning. För att bryta det och för att ha något annat att göra än att tänka, älta så har jag alltså vinkat. Det är underskattat. Alla borde vinka mer! Det är inte lika personligt som ett hej och förpliktigar inte. Du behöver inte hamna i samtal och du gör människor glada. Många ser förvånade ut och vinkar först lite frågande, men då vinkade jag bara ännu mer och då vinkar nästan alla tillbaks igen.

Vinka! Vinka!

Orättvisor

Världen är full av orättvisor av olika slag. När jag var liten tyckte jag att det var orättvist att min bror fick fler jordgubbar än jag. Skulle det ske idag så skulle jag antagligen skita i det, sno några av honom eller köpa fler. Vad är orättvist idag? hur hanterar jag det? Jag sitter precis som jag gjorde då jag var sju år och bara konstaterar att det är orättvist. Varför skiter jag inte i det? varför tar jag inte för mig? Går det att åstakomma rättvisa med pengar? Inte i det här fallet, för i det här fallet så är det bara jag som tycker att det är orättvist, alla andra sitter nöjda. Fan vad orättvist!

Är det därför jag känner mig fånig?

Sockerdricka

Ett vattenfall av sockerdricka
Tankarna bråkar med känslorna
Telefon ringer!
Någon pratar om skatter, inga kistor på havets botten.
Jag svarar, säkert helt korrekt.
Luren är pålagd, vem var det?
Jag är på jobbet, jo det är jag.
Vattenfall
Flodvågor
Tsunamis

Tisdagmorgon

Jag har absolut ingenting att tillägga!

Något vackert

Värmen i handen på axeln från en vän, någon som finns.
Tystnaden då blickar samtalar.
En vintervit hud som blöder, bildligt rött och av längtan.
Beröring långt inne bakom förut stängda dörrar,
fingertoppar som får använda sin känslighet.
Galenskap på gränsen till harmoni.
Att balansera längst ut och våga blunda.
Det gör ont på ett vackert sätt.

Jag fryser

Så kom kylan, jag vet att den alltid brukar göra det. Fast i år lurade jag mig själv lite längre än andra år beroende på att vintern lurade oss. Minus 17 grader och allt är lite trögare, motorvärmarsladden "knövlar" sig på ett högst irriterande sätt, som om den också tycker att det är för kallt och inte alls villa hänga på utsidan bilen. Tyget i jackan sprakar, det låter som om det skulle brista. I december satt vi utomhus och drack kaffe utan jackor och jag hade glömt bort allt vad kyla heter, nu ilar jag kvickt mellan värmepunkterna. Idag är det bara minus 10 grader och det känns helt okey, man liksom vänjer sig.

På mitt nya projekt fryser vattnet i ledningarna och all kraft som skulle gå till ombyggnationer och roliga renoveringar går åt till att få verksamheten att bara fungera. På väg till jobbet imorse körde jag förbi en joggare? Vad motiverar han sig med? En vän till mig åker skidor i skogen, en tanke som jag endast skulle kunna få om det var varmt och jag var tvungen att ta mig från A till B. Barnen åker skridskor och på bygget jobbar dom på som vanligt. Vart går gränsen? eller vänjer vi oss? Kan det vara bra med köld? Är jag en vekling eller härstammar jag från en annan breddgrad?

Varför gör ingen nåt?

Igår gick samtalet i "Världens modernaste land" ut på varför vi svenskar alltid förväntar oss att andra ska ta tag i saker åt oss, ja då vi vill ha hjälp annars vill vara ifred och klara oss själva. Och där i ligger ju faktiskt svaret även om det går att säga på tusen mer korrekta sätt och med historiska referat.

Vi lever för oss själv och släpper in ytterst få människor i våra liv, vi blir tom grinig på våra föräldrar om dom inte ringer på dörren innan dom går in, helst ska dom ringa och meddela att dom tänker komma också, INNAN! Vi löser våra egna problem, sköt dig själv och skit i andra! Men ibland dyker det upp saker som vi antingen inte kan lösa själv eller som vi helt enkelt inte orkar ta tag i, då kommer -Varför gör ingen nåt? Vi är inte vana vid att lösa saker kollektivt, vi är inte ens vana vid att adressera problem öppet. Om någon inte städar tvättstugan så skriver vi lappar, om ditt barn inte klarar skolan så som du önskar så frågar du varför skolan kunnat släppa det så långt och inte gjort något?

När jag var i 12-års åldern så bodde vår familj i en bostadsrätt vars trappuppgång med 6 lägenheter hade blivit utsatt för en del klotter och annan skadegörelse (Nej, det var inte jag). Alla beklagade sig bakom stängda dörrar tills en person bjöd in alla i trappan på en fika för att prata om det här och som hon skrev på lappen, lära känna varandra bättre. Jag glömmer aldrig mina föräldrars blickar då dom läste inbjudan. Dom sa det inte högt men jag kan ge mig tusan på att dom tänkte: Vem tror hon att hon är? Nå fikakvällen kom och det var mangrann uppslutning, jag var också med. Tystnaden var så påtaglig att tom en 12-åring kände sig obekväm. Värdinnan pratade lite, några mummlade mm ja kanske det. Inget bestämdes och alla gick hem till sig. Efter mötet så kanske fler sa hej till varandra, jag vet inte. Jag vet iaf att hon som bjöd in till mötet inte följde det svenska mönstret, hon var dessutom skild och ensam med sitt barn. Bara det måste ha lockat alla att gå dit av fel anledning.

Så varför gör ingen nåt? Jag försöker på flera olika sätt då jag törs och orkar, hur gör ni?

Horoskop

Ingen erkänner att dom läser tidningarnas horoskop men de flesta ögnar igenom och vissa tror stenhårt. Igår läste jag mitt eget i två skillda tidningar. Det ena sa att jag skulle få emotta pengar och att jag inte skulle ifrågasätta gåvan utan bara tacka och ta emot. Det andra sa att min ekonomi skulle lägga hinder ivägen för saker som jag vill göra, whats new? Jag kände av naturliga orsaker mer för det första horoskopet men fast jag klev upp 05.45 och inte somnade förän efter 01.00 så kom där ingen gåva, inte en endaste sekin.

För en massa år sedan jobbade jag på ett företag där vi hade en personaltidning. Jag låg bakom den inte alltför seriösa tidningen och beslutade att jag skulle börja ha med horoskop. Istället för att skriva av någon annans horoskop så gjorde jag egna. Jag tog först reda på när mina kollegor var födda och således i vilket stjärntecken. Därefter skrev jag med kännedom om deras person och vart dom var någonstans i livet, träffsäkra horoskop med råd och annat som enbart kunde tolkas som högst personligt. Horoskopen blev väldigt populära och ingen anade att det var jag som hittat på allt, att jag lekte Gud ett tag och faktiskt styrde vissa saker i deras liv för en kort period. Det här blev ju naturligtvis jävligt jobbigt för mig, att varje vecka försöka skicka dolda meddelanden till alla mina kollegor. Meddelanden som inte bara var snyggt skrivna utan också hade ett vettigt innehåll.

Och även om vissa visste att det bara var jag som lekte så kunde dom inte låta bli att läsa, sen om det gjorde dom till bättre eller sämre människor har jag ingen aning om. Kul var det i alla fall!

Skatten

Det blev verkligen lite mer klirr i kassan, januarilönen surfar in på kontot och är synbart större. Nu har ju iof A-kassan höjts och säkert en massa andra saker också så summan vad jag kan slösa bort är kanske den samma.

Jag skulle vilja slösa pengar på
- Dyr whisky
- Klinker
- Inishbofin
- Taxiresor (långa)
- Mina barns viljahasaker som dom inte behöver
- Arbetskraft (hantverkare, assistenter av alla slag)
- Rött vin i mängder
- Köpa grannarnas lägenhet (bli av med dom)
- Massage

Nu tänker jag inte vara gniden, ovanstående räcker gott åt mig. Frågan är om effekten av skattesänkningen räcker till en enda punkt.

Vintertrött

Jag vet inte om det var snöstormen i Katrineholm som bidrog till min eländiga förkylning eller om det beror på att jag inte hörsammar kroppens signaler. Kanske har någon nyst på mig eller har jag tagit i ett handtag med rester av snor? Förkyld är jag definitivt. Någon sa att man ska lägga en vitlöksklyfta i varje yllesocka och sova med detta arrangemang, jag har inte testat så jag vet inte om det fungerar. Tipsen är många och gamla mer eller mindre beprövade huskurer dyker upp. Min favorit är dock whisky och bastu, då har man ju i alla fall lite roligt. Nu har jag ingen bastu och att införskaffa whisky känns som ett lite för stort projekt idag. Det sägs att när man snorar som mest så är kroppens försvar mest aktivt, det betyder att jag måste vara väldigt nära att tillfriskna. Läs gärna om bieffekterna av att vara förkyld på Bloggfrossa där jag för övrigt också kan rekommendera "Euroshopper is not the shit"

Det är kallt och huden protesterar, blir torr och får en inte alls för levande färg. Snor rinner och jag har nyst 24 ggr redan (Jag har räknat). Håret skulle definitivt behöva en tillsyn och garderoben är helt ute eller på något annat sätt fel. Jag är egentligen helt fel, men jag drar halsduken runt huvudet och mår ovanligt bra för att befinna mig i januari.
Jag fick en liten kick av Marc Levengod som gästade "Ett herrans liv" igår. Det var skönt att se Filip och Fredrik tystna av förundran, jag själv förundrades också. Kan man vara så genuint lycklig som Marc utger sig för att vara?

Nu är jag nazist också

I Aftonbladet fredag den 21 januari fick jag läsa att jag är nazist, i alla fall djurnazist enligt Nima Daryamadjs sätt att se på det hela. Det hela börjar rätt okey men jag känner hela tiden vart det är på väg. Mycket riktigt avslutas det hela med något så idiotiskt som "Låt inte din tallrik bli en plats där liv skändas" Jag är för god djurhållning och emot onödigt lidande men jag är också historisk en köttätare till min natur. Nu kommer många att hävda att det är du inte alls! Jo då, det är jag visst. Mina släktingar har så långt jag kan se tillbaks, och lite längre varit köttätare. Våra kroppar känner igen den här födan och uppskattar den. Jag kan respektera människors val att inte äta kött, jag tänker inte förfölja dom med biffar och försöka omvända dom. Jag kan acceptera smygvegetarianer som "bara" äter fisk och ibland även kyckling, även om jag inte förstår resonemanget riktigt. En kompis sa att han äter allt som saknar intelligent blick? Jag stirrar på korven, ser inga ögon, gapar och sväljer eller vad? Varför får inte jag välja själv vad jag stoppar i mig, varför ska jag hela tiden få höra att jag som rökare är dödsdömd ofta av en ickerökare som snyltröker på mina cigg efter ett par glas. För mig får alla äta vad fan dom vill bara dom slutar med sina pekpinnar. I den här takten så äter ni snart bara gråsten tills det att någon kommer på att även den lider och då är ni lika dödsdömd som en rökare.Jag tycker om kött och ja, jag kan se ett djur i ögonen låta det dödas (alt. döda själv) för att jag är köttätare och behöver och vill ha den födan. Jag är inte nazist, jag gasar inte ihjäl en massa kor för att sedan bränna upp dom.

Dom kanske borde ha varit tysta istället

Det är min uppfattning. Och jag delar den.
Alf Svensson

Thank you for the mess.
Den norske stadsministern Kjell Magne Bondevik efter en gudstjänst

Alla borde ha råd att plastikoperera sig.
Fotomodellen Beverly Johnson

Om det är något jag lärt mig från rockvärlden så är det att kommunicera.
Yoko Ono (Yeah sure!)

Uppriktigt sagt så är lärare den enda yrkesgrupp som undervisar våra barn.
George W. Bush

Kvinnan var lyckligare förr

Ja jag menar det och observera att jag faktiskt är kvinna själv. Kvinnan var lyckligare förr då hon visste sin plats. Då hon hade att välja mellan tvättstugan eller spisen. Hon var mycket lugnare och mer harmonisk då. Idag stressar hon runt som ett skållat troll och säger sig vara förfördelad gentemot mannen och i vissa grova fall förnedrad. Hon har skaffat sig en karriär, välartade barn som hon inte har tid med, intressant hobby som hon egentligen tycker är urtrist, sliter timmar på gym för att se ut som någon yngre mediababe.

Men vem tackar henne för det? Inte någon, detta gör henne bitter och resultatet blir gnällig kärring som anklagar mannen för diverse olater. Hon känner sig förnedrad när hon inser hur mycket pengar hon lägger på anti-rynk smörja och annat dravel, men istället för att erkänna att valet faktiskt är hennes eget lägger hon skulden på mannen.

Mina väninnor får ett konstigt uttryck i sina små anti-rynk ansikten då jag lägger fram mina åsikter i detta ämne. Snabba som kobror hugger dom till och menar att även jag är ute på den självförnedrande stigen, visst jag erkänner, det är svårt att leva som man lär. Men jag vidhåller att kvinnan var lyckligare förr, detta gäller även mannen vilken jag anser är den mest förnedrade av de två könen i dagsläget.

Mannen har blivit en tassande mes, som stryker omkring kvinnan med en inställsam min. Här är nivån långt ifrån jämställd, allt är på kvinnans villkor. Hon plockar upp honom, trasar sönder alla hans värderingar och packar om honom till en lallande jasägare.

Är det här jämnlikhet? Då vill jag ingen ha. Är det dessa roller vi ger oss själva? Varför inte inse att vi faktiskt är hyfsat olika och nöja oss med att vi åtminstone är av samma art vilket gör att vi kan ha en hel del kul ihop.

Vad säger alla experter nu? Vad säger Annica Dahlström?

Formulär 1a Dejt

Du har varit på dejt eller kanske blivit uppraggad på krogen och hamnat på ett ställe du inte bör vara på eller för all del trivs att vara på. Du vaknar med något i munnen som efter en stund visar sig vara din tunga men som är förvillande lik en barkbit. Huvudet dunkar och du försöker samla tankarna, ställa de rätta frågorna till dig själv men du inser att det enda du kan göra är att öppna ögonen och se din verklighet just denna morgon. Här kan historien ta flera olika vägar, du kan gilla vad du ser och tycka om att vakna där trots tungan och huvudet. Du kan också känna en stark längtan av att komma därifrån och lillhjärnan som fortfarande är aktiv efter natten kommer upp med den ena korkade anledningen efter den andra om varför du måste gå därifrån omgående. Ingen av dessa ursäkter är trovärdiga men det tillhör leken på någotvis och accepteras av alla inblandade.
Just här i historien borde Formulär 1a komma in i bilden, du får fylla i ett formulär väldigt likt de du får fylla i efter utlandssemestern eller på hotellet. Här kommer inte bara den du är hos utan även du att få svar på en massa saker direkt?

Naturligtvis så kan ju frågorna vara av annan karaktär än de här, allt för att underlätta singellivet en aning och varför inte? Vi effektiviserar det mesta så varför inte underlätta lite i one-night-stand träsket.

Ernst Kirchsteigers bästa citat!

1: Här sitter jag och känner in rummet.
2: Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.
3: Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt.
4: Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.
5: Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.
6: Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen.
7: Det blir som ett vattenfall av ek.
8: Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte.
9: Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.
10: Se så vackert stenen tar emot oljan
11: Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut.
12: När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där.
13: Man blir lite varm i hjärtat när man sitter framför ett så här gammalt hus.
14: Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra.
15: Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.
16: Hjärta, hjärna, i nån skön förening där.
17: Först kramar jag alla i familjen – sedan ställer jag mig vid spisen.

Dagdrömmar

Jag lyckades koncentrera mig i 18 minuter, jag lyssnade och reflekterade över vad de andra mötesdeltagarna sa. Jag kommenterade själv en punkt och fick både medhåll och vissa frågor.
Mötet varade i nästan en timme, vad jag gjorde de övriga 40 minuterna vet jag inte. Jag hade ingen penna så jag varken noterade eller kladdade. Jag snurrade nog en hel del kaffekopp och drömde mig bort. Hur kan jag veta att jag behöll koncentrationen i 18 minuter? klockan var 18 minuter över tolv då jag tittade upp och undrade om inte dagen kunde gå lite fortare. Efter det så var jag inte där längre. Jag var i historien och tänkte OM, jag var i framtiden och tänkte OM. Jag var i tankar som kändes viktigare och mer angenäma än ett delägarmöte.

Drömmar kan vara förädiska men på samma gång nödvändiga. Jag har insett att jag vissa dagar behöver lura mig själv, locka mig själv. Förnuftet kan sedan flina lite hånfullt åt mig och anklaga mig för naiva dagdrömmar. Visst, jag erkänner men bryr jag mig? knappast för jag fortsätter att drömma.

Macken

Jag visste inte hur jag skulle göra för att få in bensinen i bensinpumparna, jag och min vän bar hundratals bensindunkar fram till pumparna men ingen av oss lyckades komma på hur vi skulle fylla pumparna. Imorgon ska vi öppna macken och vi har ingen bensin i pumparna. Inne på macken är allt smutsigt och oljigt. Massor av kartonger med prylar ingen av oss har en aning om vad det är och vad vi kan tänkas ta betalt för dom. Min vän kommer fram till mig och visar mig sina händer, hon gråter. Dom är full av rost, olja och blod.
Jag går ut och ser hur mackskylten hänger snett och att bara en lampa lyser, den blinkar till ibland och jag förstår att den kommer också att slockna snart. Hjärtat klappar hårt i mitt bröst och jag känner hur stressen tar ett kraftigt tag om mig, jag mår illa. Jag säger till mig själv flera gånger att vi kan omöjligt öppna imorgon. Jag sitter plötsligt i min säng, svettig och panikslagen och funderar på att ringa min vän och säga att vi måste skjuta på öppningen, då en inre röst säger: Du har ingen mack! Fan vad gott jag sov sedan.

Vintern har all rätt..

Igår skrev jag att jag gärna hade behållit de gröna gräsmattorna, idag har jag ändrat mig. Det är ju så här det ska vara, det här är det friska och naturliga. På vintern ska det vara snö och kallt iaf om man bor i Norrland. Jag är absolut ingen vintermänniska och har en blodgrupp som bevisar det, dessutom kan jag inte få vinterkräksjuka vilket bara är ytterligare ett bevis för detta. Mina vinterminnen består av:

• Snedåkta skridskor (begagnade)
• Ingen slalomutrustning (fanns inte pengar till det)
• Längdskidor med tjocka lager snö under
• Blöta vantar och frysna apelsiner
• Skinn på chokladen

Visst har jag några trevliga minnen också:

• Pimpelfiske med pappa
• Snöbollskrig
• Pulkaåkning
• Snölyktor

Men i det stora hela så är vintern inte min grej, men jag förstår att den bör få finnas i full kraft och jag vill att den ska göra det. Så idag sladdar jag vidare med Forden och njuter av att alla står vi lika inför vädret och dess makt. Det var länge sedan jag gjorde en snöängel, kanske ska prova det ikväll.

Så kom snön...

Så kom då vintern till Norrland och Sundsvall. Visst är gatan där jag bor vacker men ärligt hade jag nog kunnat fortsatt med gröna gräsmattor. Idag har jag fastnat med bilen 3 ggr i två snödrivor och en backe. Jag har inte svurit en enda gång, inte muttrat bara noterat doften från brända lameller och varit helt lugn. Jag mötte två skidåkare mitt inne i stan och kände mig som en idiot då jag själv slirade runt i en bil med dåliga vinterdäck. Jag kan faktiskt känna en viss glädje med alla er som längtat efter snön, ni som älskar att ränna runt i spåret eller störta ner för backar. Själv så njuter jag av vintern med ett glas rött vin, en bra bok och igensnöade fönster (nu ser man inte hur skitiga dom är). Södra Sverige håller i hatten och jag har faktiskt varit med om liknande styrkor på Skottlands västkust där en vän till mig blåste omkull.

Sundsvall 2007-01-14, fotografen är min dotter.

Reflektioner

Jag måste vara väldigt tråkig och allmän, ingen respons alls på mina inlägg. Om man kollar välbesökta bloggar så kan dom ha 5 kommentarer på 1000 besökare. Detta innebär att jag aldrig kommer att få någon feedback på det jag skriver. Jag kan ju iof lägga om stil och skriva om bögdjävlar från skit Stockholm, hur jag tycker att man borde få röka överallt eller om att vi borde sälja Skåne till högstbjudande. Om jag nu tycker detta eller inte spelar ingen roll i jakten på besökare och kommentarer.

Nu ligger det inte för mig att skriva saker som jag inte kan stå för så jag tror jag satsar på en reseguid istället eller helt enkelt fortsätter som förut med att låta mina tankar få bilda skrivna ord i etern. Det är iaf helt klart fler som läser mina tankar här än hemma i skrivbordslådan.

Det slumpade sig så....

Jag tror på det egna valet, jag är realist och tror inte på ödet, ödet är något man tar till som en enkel förklaring till något som man inte kan eller orkar förklara. Om ödet skulle existera, om vissa eller alla saker var förutbestämda så måste ju någon ha bestämt detta åt mig och alla andra människor som lever, har levt och ska leva. Många öden blir det....

Men ibland kan jag inte låta bli att undra över vissa saker. Varför drömmer jag om en klasskompis som jag inte sett sen i nian och dagen efter så springer jag in i nämnda person?
Varför återkommer vissa människor i ens liv med jämna mellanrum? Är det slumpen vi pratar om nu? Det bara slumpade sig så, det är inte ödet något förutbestämt.
Jag vill tro att våra liv endast är en piss i Missisippi men varför är de då så invecklade? Om vi bara är en länk i kedjan för människans överlevnad? Kanske är våra liv inte så invecklade som vi tror i det stora, kanske har vi bara begåvats med en mekanism som får oss att tro det för att inte dö ut av tristess på vägen. Om det skulle slumpa sig så att vi dog ut så är det ju egentligen ingen stor sak, ingen skulle finnas kvar som skulle tycka att det var synd att människan försvann. Eller så kanske de som sitter och bestämmer våra öden skulle bli arbetslösa och på sikt också dö ut. Var det inte det jag sa? vi är bara en länk till en länk som håller varandra vid liv.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, det bara slumpade sig så att en gammal vän dök upp och ledde mina tankar till frågan om ödestro. Bara på några meningar har jag låtit människan dö ut och komma tillbaks igen, och ingen bryr sig idag eller om 100 år.

Jag gillar att vara vuxen

Igår samlade jag på mig grymt många vuxenpoäng. Jag startade dagen med att jobba i vanlig ordning och sen när jag kom hem gjorde jag älgfärsbiffar. Det måste var grymt många poäng? Det betyder ju att jag har älgkött hemma vilket måste anses som vuxet. Efter middagen bytte jag sängkläder och tvättade, vuxenpoäng. Sedan bestämde jag mig för att plocka undan julen, det gick i rasande fart tills jag kom till min förut omnämnda gran. Här tog jag ett break och for och hämtade min dotter på hennes träning, vuxenpoäng. Då jag kom hem och skulle ta tag i mitt monster till gran så var det "Världens modernaste land" på tv och jag beslutade raskt att skjuta upp granen (till månen) till en annan dag, här sjönk nog min poängställning är jag rädd.

"Världens modernaste land" där samtalades bla om vuxenpoäng och hur det är lite skämmigt att vara vuxen i dagens Sverige. Det konstaterades att förr så ville unga människor se ut och vara som vuxna så snabbt som möjligt. Idag vill alla äldre se ut som ungdomar. Svaret fanns i att förr fanns ingen ungdomskultur och att vara ung var bara ett slags vänteläge till livet. Jag kan hålla med om det här till viss del men jag tror att vi vill både och. Barn klär och sminkar sig som vuxna, en viss klädkedja har utmanande underkläder just för barn. Barnen vet inte hur snabbt de ska släppa sina leksaker för att kunna bli vuxna. Äldre sprutar, skär och fixar för att se yngre ut. Jag tror att alla vill vara likadan, oavsett ung eller gammal.

Samtalet övergick till "den svenska synden" som i mina ögon känns väldigt tam i jämförelse med världens synder. TV2 visar en serie, "sex traffic" som gör mig illamående. Tänk om det skulle vara så att "den svenska synden" var starten till all vår tids djävlighet? Bara för att vi var lite nyfikna...

Jag blundar och tänker på EN häst, FLERA, hästar....en FLOCK, och får en varm känsla inombords.

Det här är jag riktigt bra på!

Det finns ingen anledning, ingen anledning alls och ändå gör jag det. Jag gjorde det igår, förra veckan och flera gånger idag. När jag konfronterar mig själv med att jag faktiskt vet vad jag håller på med så hinner jag inte tänka tanken ut innan jag ersatt den tanken med tusen ursäkter. Vissa är riktigt bra.

Jag tror absolut inte att jag är ensam om att göra det här, men jag är orolig att jag gör det för ofta. På slutet känns det som om det har ökat och inte till förmån för någonting vettigt alls.
Egentligen kanske det inte alls är något fel med det här. Det kanske bara är gamla moralkakor som jag fått nedtryckt i strupen som får mig att känna en viss form av skuld. Hur det än är med det här så har jag precis gjort det igen, jag har skjutit upp saker som jag borde göra tills imorgon.

En skön inställning

På Tjuvlyssnat

Busschaufför ~30 med troligen, afrikanskt ursprung sitter och trummar på biljettautomaten till reggae-musik i väntan på avgångstiden när en äldre dam ~70 kliver på bussen.
Dam: Går den här till sjukhuset?
Chaufför (leende) : Vet inte.
Dam: Eh, när avgår du då?
Chaufför (ännu mera leende): Vet inte.
Dam (kommer av sig, vet inte riktigt vad hon ska säga): Jaha...
Chaufför: Det är lugnt, hoppa på. Allt fixar sig.

På löpet

Så går du ner 10kg! Bästa priset på plattskärmar! Billigaste telefonabonnemangen! Carolina Gynning säljer sina fejkbröst! Så där, nu behöver Ni inte läsa kvällsbajset ikväll (idag, för dom kommer ju fan 10.00 och kallar sig för kvällstidning). Jag har här ovan lyft ut de största (viktigaste?) rubrikerna åt Er!

Jag köper aldrig själv bajset, eller iaf nästan aldrig. Jag har förmånen att få båda på mitt jobb. Om det är en förmån vet jag inte, skulle den beskattas skulle jag definitivt tacka nej till den omgående. Visst, det finns ett antal sidor som går att läsa, som ibland är riktigt informativa eller underhållande som Nima Daryamadjs kolumn i ena bajset NAMNSNUSK
Det finns vidare en hel del skrivet om hur rik Carl Bildt är, orka bry sig! och hur kändisarnas villor brinner upp i Malibu, stackars jävlar!

Jag kan förstå att det som hamnar på löpet ska sälja tidningen, men va fan är vi så dumma? har fördumningsprocessen kommit så långt? Det är ju inga stora pengar det handlar om, nio spänn på en vardag, men fan att jag betalar det för att få reda på hur rik Carl Bildt är eller för att få veta att Gynning tröttnat på sina inlägg. Jag hoppas att inte Ni har tröttnat på mina ;)

Dialekter

Jag var till Falun i helgen, en trevlig liten stad som jag tycker påminner en hel del om Östersund. Östersund är en pärla enligt mig och Falun kan nog bli det också. Tog en sväng ut till Carl Larssons Sundborn och det var vackert så det gjorde ont, tänk hur vackert det ska vara om sommaren. Det måste vara omöjligt att bo där och inte utöva någon form av konst.

Alla människor jag mötte var trevliga och tillmötesgående men jag har svårt att ta deras dialekt på allvar. Jag skäms men allt dom säger låter som taget direkt ur ett humorprogram. Från minsta lilla vägbeskrivning till den thailändska servitrisens trevliga sätt på en mycket bra Thai-restaurang och jag har stora problem att inte brista ut i skratt eller svara med samma dialekt.

Nu vet jag ju att som norrlänning så är det här snudd på att kasta sten i glashus men jag rår inte för hur jag reagerar. Jag måste jobba med det här innan mitt nästa besök i Dalarna, för tillbaks kommer jag garanterat att åka.



Jag har placerat min blogg i
Sundsvall på bloggkartan.se

Mona och vädret

Jag funderar lite på varför ingen, ja förutom Mona Sahlin då, vill bli partiordförande för Socialdemokraterna? Jag trodde att det var något som lockade en hel del duktiga yrkespolitiker. Men idag verkar det vara en för stor uppoffring, de som tackat nej har alla sina anledningar. Och visst jag kan förstå samtliga. Jag kan dock inte förstå hur ett stort parti endast har en kandidat till posten. Det är ju viktiga saker det här, eller var iaf det en gång i tiden. Men om man inte tycker att sitt jobb är viktigt längre, om ingen vill driva på eller ens vill försöka påverka kan man ju fundera lite över systemet. Är dom rädd för att misslyckas? Mona är inte rädd för det, eller bryr hon sig inte? Finns det ingen ära i att bli vald till ett sådant ämbete längre?

Jag funderar vidare på vintern som aldrig riktigt vill komma. Jag hör varje dag människor komma med den ena smarta utläggningen efter den andra. Alla referar till någon expert de har sett på TV eller läst om som sagt si eller så. Vissa pratar om växthuseffekten men de flesta säger att de inte alls är något konstigt. Det är bara så enkelt att vi inte har tillräckligt lång historik då det gäller väder, hade vi haft det hade vi förstått att detta endast är en normal fas i en väldigt lång vädercykel. Hur det än är med det här så är det trist att se barns skidor oanvända, de som kanske fick dem i julklapp men som de inte förstår vad de ska använda dom till. Barn är uppfinningsrika och snart kanske vi får se skidor användas på ett helt nytt sätt.

Löften till mig själv

Jag har kommit på varför jag inte blir riktigt sur eller förbannad längre, jag är uppgiven!
Naturligtvis inte i allmänhet men i synnerhet. Jag kan bli otroligt förbannad eller ledsen över saker som drabbar andra men då det gäller mig själv så suckar jag mest uppgivet. För att bli av med alla suckar just i detta fall så skriver jag följande rader för att kanske lära mig själv eller någon annan något.

- Låna ALDRIG ut pengar!
- Jobba ALDRIG utan skriftlig överenskommelse!
- Ge ALDRIG en tidstjuv lillfingret!

Ett underligt folk

Ja då var det åter ett nytt år, tiden kan ingen göra någonting åt. Den går vare sig man vill eller inte. Ingen kan påverka den och det är ju skönt att den inte gör skillnad på någon endaste av oss. I slutet på december kände jag mig trött som om all kraft var slut, nu känner jag mig piggare och mer motiverad. Det kan ju inte ha att göra med att vi vänt blad i almanackan? det måste handla om att dagarna blir ljusare även om det knappt är märkbart än så vet vi att så är det. Vi går mot en ny vår och en efterlängtad sommar med tillhörande semester. På semestern då vi får göra precis som vi vill, då vi dricker vin mitt i veckan och pratar med grannarna som vi inte sett eller undvikit under vintern. Vi skämtar om hur ofta och mycket vi dricker på semestern och skyndar oss snabbt att lägga till: ja men det är ju så på semestern, det är ju lika varje år. Men ska man vara riktigt ärlig så dricks det väl en hel del under jul och nyårshelgerna också? Och på nyårsafton skålar vi med grannarna och önskar dom gott nytt år för att inte se dom igen förän till semestern. Vi svenskar är ett underligt folk eller är det människan som är underlig i största allmänhet? Varför är vi så rädda för att umgås? jag skyller själv på tiden. Jag ska ju hinna med min familj och mina vänner först, sen kanske jag eventuellt skulle ha tid att umgås i all enkelhet med grannen. Det behöver ju inte vara märkvärdigare än att stanna till några extra minuter och prata lite skit, så som vi beter oss på semestern. Men istället kör både jag och grannen ner huvudet i halsduken och muttrar ett kort: Hej!! för att snabbt kila vidare vart än vi nu är på väg. Och det beror inte på att det är för kallt för att stanna till en stund, vi har haft plusgrader hela mörka december, det kanske är för mörkt? vi kanske inte känner igen grannen om vi inte har solen eller nyårsraketernas ljus till hjälp? eller är det promillen som gör att vi känner igen varandra?