Stress

Dom rycker och sliter i mig, telefonen ringer, lapparna med måste trängs på kylskåpet och almanackan saknar oskrivna blad. Men är det verkligen så? Visst men det är ju så enkelt att säga NEJ, eller hur?

Ben & Jerrys

Jag är fast, ett nytt måste i mitt liv! och det är Mikebikes fel. Hade jag inte läst hans blogg, i synnerhet den 20 november 2006 så hade jag nog gått förbi skåpet med denna abstinensframkallande glass.

Till Mikebike
Till Ben & Jerry

Small minded people

Jag borde kanske inte vara förvånad, men jag är det. Människor sitter på en hel del fördomar, så även jag. Jag åkte på en sista minuten till Turkiet och det började redan på planet ner. Jag vet inte om det beror på att man samlar så många olika människor i ett trångt utrymme eller om det bara hörs bättre då. Här sitter folk och pratar (högt) om hur mycket alkohol kvinnorna på raden framför dricker, hur mesiga några verkar vara och är inte han för gammal för henne? Jag önskade att jag tagit med öronproppar. Väl framme i Turkiet så tycker vissa att det är för många svartskallar där? Jag hör utläggningar om Turkar som får mig att undra varför dessa människor inte valde att stanna hemma istället. Allt detta får mig att fundera över mig själv och vilka fördomar jag kan tänkas hysa? Jag försöker ärligt rannsaka mig själv och den första fördomen som dyker upp är ”White trash people” Jag försvarar mina åsikter hårt men inser efter ett tag att jag inte har mer belägg för dom än just fördomar som jag inte riktigt vet vart dom kommer ifrån. Jag tycker mig själv vara öppen och rätt fri i sinnet men inser att även jag har en hel del skit i hörnen.

När dumheten får agera face

Många spelar på sin dumhet, och visst det kan löna sig i många sammanhang. När dumheten också är spelad så kan jag inte annat än att konstatera att den personen verkligen ÄR dum. Idag finns så många exempel på detta så att räkna upp några vore som att flytta in som myra på våning tre och försöka lista ut vilka man har till grannar. Jag försöker verkligen hålla mig, jag vill inte nedlåta mig till nämna namn på personer som jag egentligen inte känner. Det vore så otroligt mycket enklare att slänga ur sig namnet på en dockysåpa "kändis"
Jag ska inte! Jag tänker inte! Men fan om jag kan håll mig! NEJ!!!! Jag säger bara Titti Schultz

VÄGG

- Vad finns bakom?

Snart...

Nu är det bara fyra-fem veckor kvar. Då ska jag försöka ta mig till havet. Det kan bli Ryssbält i norr eller Inishbofin på Irlands västkust. Egentligen spelar det inte så stor roll vart bara att det blir tid för inventering av mjukvaran. Då ska jag lyssna på mig själv och ta reda på vad jag tycker om både triviala och allvarliga saker. Jag ska tex fundera ut vad Ingmar Bergman betytt för mig, jag menar dom har ju snart frågat alla människor så det kan vara bra att vara förberedd då dom kommer och frågar mig.

Människor

Dom finns i alla format med unika utseenden men på håll ändå så lika. Dom skiljer sig i åsikter men få sticker ut. När jag är trött är alla en och jag får anstränga mig för att inte behandla alla som en och samma platta figur. Surret hon ger i från sig blandas med alla andras surr och jag får verkligen spetsa öronen för att kunna höra om det någonstans i gröten finns något att lyssna till. Men så där jag minst anar något så stannar liksom tiden och jag ser en vacker människa, jag hör en vacker människa och jag förstår att jag inte är helt blasé, att jag fortfarande kan uppmärksamma. Jag vet att det är systemet som går på sparlåga, som sparar alla krafter till arbete som gör att jag fungerar så här men det skrämmer mig ändå när jag inser att jag sett och hört 100-tals människor en dag men inte kommer ihåg en enda.

Vacker refererar inte till traditionell skönhet.