Dom finns i alla format med unika utseenden men på håll ändå så lika. Dom skiljer sig i åsikter men få sticker ut. När jag är trött är alla en och jag får anstränga mig för att inte behandla alla som en och samma platta figur. Surret hon ger i från sig blandas med alla andras surr och jag får verkligen spetsa öronen för att kunna höra om det någonstans i gröten finns något att lyssna till. Men så där jag minst anar något så stannar liksom tiden och jag ser en vacker människa, jag hör en vacker människa och jag förstår att jag inte är helt blasé, att jag fortfarande kan uppmärksamma. Jag vet att det är systemet som går på sparlåga, som sparar alla krafter till arbete som gör att jag fungerar så här men det skrämmer mig ändå när jag inser att jag sett och hört 100-tals människor en dag men inte kommer ihåg en enda.
Vacker refererar inte till traditionell skönhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tack för din hälsning; nu förstår jag bättre!
Och visst är det fantastiskt med de där som berör.
Vissa männsikor har bara "det". Det verkligen syns att de lever. Jag tror att det är det som gör dem vackra. Som om de bär på en hemlighet om vad livet går ut på. Som om de vet att det är här och nu som gäller. Jag älskar dessa vackra människor!
Jag kan bara hålla med Jessica!
Moddan
Skicka en kommentar