tisdag 25 september 2007

Huvudstaden

I helgen som var besökte jag huvudstaden och reflekterade över följande.

- Det är omöjligt att fråga en person efter vägen eftersom alla svarar att dom bara kan tunnelbanan, vilka är det då som sitter i ALLA bilar överallt?

- Hur kan en 90g hamburgare och strips på ett Söderhak kosta 149:- och ändå gå åt som smör i solsken?

- Jag tyckte att jag bodde bra på Globen tills 10.022 females stormade byggnaden för den sk. Ladys night. Snacka om hönsgård i hotellet och till frukostbuffén.

- Stockholmarna är iaf otroligt duktiga handbollsspelare, jag säger bara Skuru.

- Jag är ett känslomässigt vrak, jag gråter för minsta lilla. När speakern ropade min dotters namn och förklarade att det var hennes 1:a 2:a 3:e 4:e mål osv. så rann tårarna och jag kunde inte prata utan att ulka. Jag grät iof också när någon annan helt okänd gjorde illa sig eller på annat sätt utmärkte sig. Jag är hyper känslig och tårarna är hela tiden på väg att rinna över.

- Det är skönt att komma hem till Norrland.

tisdag 18 september 2007

Symbolik

Inatt frostade jag av frysen.

måndag 17 september 2007

Jag ska dö

Igår då jag låg i min säng insåg jag att jag ska dö. Kanske inte idag eller imorgon, men jag kommer faktiskt att dö någon gång. Det har aldrig slagit mig så som det gjorde igår. Människor har dött runt omkring mig, inte i mängder men då och då och jag har på så sätt stiftat en viss bekantskap med döden. Är det förutbestämt när en människa ska dö? Man kan lockas till att tro det när någon överlever en bilkrock i 100km i timmen men sedan halkar på trappan hemma, slår huvudet och dör. Eller när unga människor dör och det samtidigt finns de som inte får dö när de vill. Men det är klart att det inte är så, för vem eller vad skulle bestämma det? Dessutom kan man ju välja att avbryta sitt liv för egen hand och på så vis rubba balansen, förstöra planen. Är det sent påkommet av mig att inse att jag faktiskt kommer att dö? Eller är det tidigt att vara 40 år och ha kommit till den insikten?

fredag 14 september 2007

Stress

Dom rycker och sliter i mig, telefonen ringer, lapparna med måste trängs på kylskåpet och almanackan saknar oskrivna blad. Men är det verkligen så? Visst men det är ju så enkelt att säga NEJ, eller hur?

onsdag 12 september 2007

Ben & Jerrys

Jag är fast, ett nytt måste i mitt liv! och det är Mikebikes fel. Hade jag inte läst hans blogg, i synnerhet den 20 november 2006 så hade jag nog gått förbi skåpet med denna abstinensframkallande glass.

Till Mikebike
Till Ben & Jerry

måndag 10 september 2007

Small minded people

Jag borde kanske inte vara förvånad, men jag är det. Människor sitter på en hel del fördomar, så även jag. Jag åkte på en sista minuten till Turkiet och det började redan på planet ner. Jag vet inte om det beror på att man samlar så många olika människor i ett trångt utrymme eller om det bara hörs bättre då. Här sitter folk och pratar (högt) om hur mycket alkohol kvinnorna på raden framför dricker, hur mesiga några verkar vara och är inte han för gammal för henne? Jag önskade att jag tagit med öronproppar. Väl framme i Turkiet så tycker vissa att det är för många svartskallar där? Jag hör utläggningar om Turkar som får mig att undra varför dessa människor inte valde att stanna hemma istället. Allt detta får mig att fundera över mig själv och vilka fördomar jag kan tänkas hysa? Jag försöker ärligt rannsaka mig själv och den första fördomen som dyker upp är ”White trash people” Jag försvarar mina åsikter hårt men inser efter ett tag att jag inte har mer belägg för dom än just fördomar som jag inte riktigt vet vart dom kommer ifrån. Jag tycker mig själv vara öppen och rätt fri i sinnet men inser att även jag har en hel del skit i hörnen.