Det här är jag riktigt bra på!

Det finns ingen anledning, ingen anledning alls och ändå gör jag det. Jag gjorde det igår, förra veckan och flera gånger idag. När jag konfronterar mig själv med att jag faktiskt vet vad jag håller på med så hinner jag inte tänka tanken ut innan jag ersatt den tanken med tusen ursäkter. Vissa är riktigt bra.

Jag tror absolut inte att jag är ensam om att göra det här, men jag är orolig att jag gör det för ofta. På slutet känns det som om det har ökat och inte till förmån för någonting vettigt alls.
Egentligen kanske det inte alls är något fel med det här. Det kanske bara är gamla moralkakor som jag fått nedtryckt i strupen som får mig att känna en viss form av skuld. Hur det än är med det här så har jag precis gjort det igen, jag har skjutit upp saker som jag borde göra tills imorgon.

En skön inställning

På Tjuvlyssnat

Busschaufför ~30 med troligen, afrikanskt ursprung sitter och trummar på biljettautomaten till reggae-musik i väntan på avgångstiden när en äldre dam ~70 kliver på bussen.
Dam: Går den här till sjukhuset?
Chaufför (leende) : Vet inte.
Dam: Eh, när avgår du då?
Chaufför (ännu mera leende): Vet inte.
Dam (kommer av sig, vet inte riktigt vad hon ska säga): Jaha...
Chaufför: Det är lugnt, hoppa på. Allt fixar sig.

På löpet

Så går du ner 10kg! Bästa priset på plattskärmar! Billigaste telefonabonnemangen! Carolina Gynning säljer sina fejkbröst! Så där, nu behöver Ni inte läsa kvällsbajset ikväll (idag, för dom kommer ju fan 10.00 och kallar sig för kvällstidning). Jag har här ovan lyft ut de största (viktigaste?) rubrikerna åt Er!

Jag köper aldrig själv bajset, eller iaf nästan aldrig. Jag har förmånen att få båda på mitt jobb. Om det är en förmån vet jag inte, skulle den beskattas skulle jag definitivt tacka nej till den omgående. Visst, det finns ett antal sidor som går att läsa, som ibland är riktigt informativa eller underhållande som Nima Daryamadjs kolumn i ena bajset NAMNSNUSK
Det finns vidare en hel del skrivet om hur rik Carl Bildt är, orka bry sig! och hur kändisarnas villor brinner upp i Malibu, stackars jävlar!

Jag kan förstå att det som hamnar på löpet ska sälja tidningen, men va fan är vi så dumma? har fördumningsprocessen kommit så långt? Det är ju inga stora pengar det handlar om, nio spänn på en vardag, men fan att jag betalar det för att få reda på hur rik Carl Bildt är eller för att få veta att Gynning tröttnat på sina inlägg. Jag hoppas att inte Ni har tröttnat på mina ;)

Dialekter

Jag var till Falun i helgen, en trevlig liten stad som jag tycker påminner en hel del om Östersund. Östersund är en pärla enligt mig och Falun kan nog bli det också. Tog en sväng ut till Carl Larssons Sundborn och det var vackert så det gjorde ont, tänk hur vackert det ska vara om sommaren. Det måste vara omöjligt att bo där och inte utöva någon form av konst.

Alla människor jag mötte var trevliga och tillmötesgående men jag har svårt att ta deras dialekt på allvar. Jag skäms men allt dom säger låter som taget direkt ur ett humorprogram. Från minsta lilla vägbeskrivning till den thailändska servitrisens trevliga sätt på en mycket bra Thai-restaurang och jag har stora problem att inte brista ut i skratt eller svara med samma dialekt.

Nu vet jag ju att som norrlänning så är det här snudd på att kasta sten i glashus men jag rår inte för hur jag reagerar. Jag måste jobba med det här innan mitt nästa besök i Dalarna, för tillbaks kommer jag garanterat att åka.



Jag har placerat min blogg i
Sundsvall på bloggkartan.se

Mona och vädret

Jag funderar lite på varför ingen, ja förutom Mona Sahlin då, vill bli partiordförande för Socialdemokraterna? Jag trodde att det var något som lockade en hel del duktiga yrkespolitiker. Men idag verkar det vara en för stor uppoffring, de som tackat nej har alla sina anledningar. Och visst jag kan förstå samtliga. Jag kan dock inte förstå hur ett stort parti endast har en kandidat till posten. Det är ju viktiga saker det här, eller var iaf det en gång i tiden. Men om man inte tycker att sitt jobb är viktigt längre, om ingen vill driva på eller ens vill försöka påverka kan man ju fundera lite över systemet. Är dom rädd för att misslyckas? Mona är inte rädd för det, eller bryr hon sig inte? Finns det ingen ära i att bli vald till ett sådant ämbete längre?

Jag funderar vidare på vintern som aldrig riktigt vill komma. Jag hör varje dag människor komma med den ena smarta utläggningen efter den andra. Alla referar till någon expert de har sett på TV eller läst om som sagt si eller så. Vissa pratar om växthuseffekten men de flesta säger att de inte alls är något konstigt. Det är bara så enkelt att vi inte har tillräckligt lång historik då det gäller väder, hade vi haft det hade vi förstått att detta endast är en normal fas i en väldigt lång vädercykel. Hur det än är med det här så är det trist att se barns skidor oanvända, de som kanske fick dem i julklapp men som de inte förstår vad de ska använda dom till. Barn är uppfinningsrika och snart kanske vi får se skidor användas på ett helt nytt sätt.

Löften till mig själv

Jag har kommit på varför jag inte blir riktigt sur eller förbannad längre, jag är uppgiven!
Naturligtvis inte i allmänhet men i synnerhet. Jag kan bli otroligt förbannad eller ledsen över saker som drabbar andra men då det gäller mig själv så suckar jag mest uppgivet. För att bli av med alla suckar just i detta fall så skriver jag följande rader för att kanske lära mig själv eller någon annan något.

- Låna ALDRIG ut pengar!
- Jobba ALDRIG utan skriftlig överenskommelse!
- Ge ALDRIG en tidstjuv lillfingret!

Ett underligt folk

Ja då var det åter ett nytt år, tiden kan ingen göra någonting åt. Den går vare sig man vill eller inte. Ingen kan påverka den och det är ju skönt att den inte gör skillnad på någon endaste av oss. I slutet på december kände jag mig trött som om all kraft var slut, nu känner jag mig piggare och mer motiverad. Det kan ju inte ha att göra med att vi vänt blad i almanackan? det måste handla om att dagarna blir ljusare även om det knappt är märkbart än så vet vi att så är det. Vi går mot en ny vår och en efterlängtad sommar med tillhörande semester. På semestern då vi får göra precis som vi vill, då vi dricker vin mitt i veckan och pratar med grannarna som vi inte sett eller undvikit under vintern. Vi skämtar om hur ofta och mycket vi dricker på semestern och skyndar oss snabbt att lägga till: ja men det är ju så på semestern, det är ju lika varje år. Men ska man vara riktigt ärlig så dricks det väl en hel del under jul och nyårshelgerna också? Och på nyårsafton skålar vi med grannarna och önskar dom gott nytt år för att inte se dom igen förän till semestern. Vi svenskar är ett underligt folk eller är det människan som är underlig i största allmänhet? Varför är vi så rädda för att umgås? jag skyller själv på tiden. Jag ska ju hinna med min familj och mina vänner först, sen kanske jag eventuellt skulle ha tid att umgås i all enkelhet med grannen. Det behöver ju inte vara märkvärdigare än att stanna till några extra minuter och prata lite skit, så som vi beter oss på semestern. Men istället kör både jag och grannen ner huvudet i halsduken och muttrar ett kort: Hej!! för att snabbt kila vidare vart än vi nu är på väg. Och det beror inte på att det är för kallt för att stanna till en stund, vi har haft plusgrader hela mörka december, det kanske är för mörkt? vi kanske inte känner igen grannen om vi inte har solen eller nyårsraketernas ljus till hjälp? eller är det promillen som gör att vi känner igen varandra?